- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 13 (1893) /
2

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

öfverlemnades nu åt honom, bland hvilka
de vigtigaste voro Don Juan,
Alma-viva i »Figaros bröllop» och
»Barbe-raren», Figaro in. fl. Under den tid
då Jenny Lind uppträdde på vår
operascen och hänförde publiken, tillhörde
äfven Dannström de artister, som jemte
henne bildade den svenska operans
glansperiod. Vid sidan af Jenny Lind
utförde han då Geronimo i »Turken i
Italien», grefven i »Sömngångerskan»,
fadern i »Skatan» och grefve Nevers
i »Hugenotterna».

Dannströms bariton var ej stor eller
omfångsrik men jämn och välljudaude,
särdeles väl skolad och sålunda
mäktig do finaste skiftningar, hvarför
sångpartiet, som af honom alltid
konstnärligt utfördes, vann odeladt bifall; hans
dramatiska förmåga var också ovanligt
framstående. Enligt Fr. Berwalds
omdöme, hvilken under Du Puys tid var
anstäld i hofkapellet, skulle Dannströms
Don Juan i flera afseenden ha öfver
träffat Du Puys, hvilken, hur berömd
denne än var som Don Juan, likväl
säges ha inlagt väl mycken kyla i
ro-len. Såsom något ovanligt kan
nämnas, att Dannström sjelf utförde det
ingalunda lätta
guitarrackompanjeman-get till Don Juans bekanta serenad,
hvilket betydligt höjde illusionen.
Af-ven i det komiska facket gjorde han
lycka, t. ex. i »En majdag i Värend»,
der hans klockarfar blef en bild ur
verkligheten af den tidens origirela
klockargubbar.

Oaktadt sina framgångar som
operaartist öfvergaf Dannström tiljan 1844,
för att i god tid få egna sig åt
sångundervisning. Han begaf sig då till
Paris för att fullkomna sig i
sångkonsten under ledning af den berömde
Manuel Garcia. Återkommen till
Stockholm 1845 började han egna sig åt
en omfattande verksamhet som
sånglärare och äfven som komponist. Under
denna tid utkom hans »Sångmetod»,
som utgått i två upplagor och under
flera decennier försvarat sin plats som
den fullständigaste och grundligaste
sångskola vi egt på svenska språket.
Bland sina elever kan han räkna flera
berömda sångerskor vid vår operascen
såsom Louise Michaeli, Hertha
Wester-strand, Betty Boye, samt från senare
tid, och väl bekant för vår nuvarande
operapublik, Vendela Andersson.

Som komponist har Dannström varit
mycket produktiv. För scenen har han
skrifvit sångspelen »Skomakaren och
hans fru» (uppfördes 1847), »Herr och
fru Tapperman» (1848), »Lordens rock»
(1861), uppförda på Stjernström’ska
Mindre teatern, samt den på Kgl.
Operan gifna 2-akts-operetten »Doktor
Tar-taglia» (1851), öfversatt och bearbetad
af Aug. Blanche. Då denna pjes ej
lyckades slå an, blef texten omarbetad
af E. Wallmark, åtskilliga nummer
tillkomponerades, och i denna
förbättrade skepnad uppfördes operetten å
Stora teatern i Göteborg 1878, hvar-

vid Vendela Andersson i detta sin
sånglärares förnämsta sceniska verk
gjorde sin första scendebut. Operetten
återupptages å samma teater i februari,
då fru Vendela Andersson-Sörensen
der ånyo uppträder som gäst.

Mest bekant är Dannström genom
sina sånger med pianoackompanjemang,
hvaraf en mängd sedan lång tid
tillbaka utkommit, somliga af dem i nya
upplagor samt med svensk och tysk
text. Ett häfte af dem har blifvit
prisbelönt af Musikaliska
konstföreningen. Bland de äldre af dessa, som
vunnit stor popularitet må nämnas:
»Malins milda öga», »Du ger mig
lif-vet», »Statsfången», »Den unge
munken» etc. Från senare tid härflyter
ett häfte »Andeliga sånger», af hvilka
särdeles ett par: »Hur ljuft det är att
komma» och »Nu sjunker solen neder»
ofta sjungits vid kyrkokonserter. * Af
flere hans sångduetter är den komiska
»Duellanterna» mest bekant och har
upplefvat flere upplagor. Under senare
år har Dannström genom sina för en
röst arrangerade och bearbetade
polskmelodier räddat från glömska flere af
dessa genuint svenska dansar. Bland
dessa, hvars stora spridning förut
omnämnts, må anföras: »Björken grön-

skar, häggen blommar», »Ensam
vandrar jag allt under skogens grenar»,
»Gossar här finnes godt om» och »Jag
tror jag får börja öfverge att sörja»,
den sist utkomna.

Efter denna korta skildring af
sångaren, sångmästaren och komponisten
vandra vi vidare på den biografiska
stråten.

År 1853 ingick Dannström
äktenskap med den framstående sångerskan
Betty Boye och anträdde med henne
en konsertre3a till Amerika. Till följd
af hennes iråkade svåra bröstlidande
måste dock resan afbrytas, och fru
Dannström afled kort efter hemkomsten
till Sverige på hösten 1854.

Vid samma tid erbjöds åt Dannström
från utlandet ombudskapet för
betydande pianofabriker, en affär som gerna
mottogs, helst som han behöfde hvila
efter ansträngande lektionsbestyr.
A-pollo fick sålunda maka åt sig litet
för Merkurius, men icke för alltid, ty
instrumenthandeln, som småningom
utvecklades till den största i vårt land,
öfver togs sedan af Dannströms
mångårige medhjelpare Ludvig Ohlson.
Dann-ström fick nu mera uteslutande egua
sig åt konsten och blef såsom
styrelsemedlem i Dramatiska och musikaliska
artisternas pensionsforening en
verksam befordrare af densamma. Då han
den 11 oktober förra året afgick ur
dess styrelse efter att i 35 år ha
tillhört densamma, deribland 27 år som
ordförande, fick han från föreningen

* En af dessa forekommer, arrangerad for
blandad kör med nya ord: »Vandrarn,
tröttnar, fäller 8tafven>, i Svensk Musiktidning
1886 nr 10 såsom sådan utförd vid
aftäck-ningen af J. P. Cronhamns minnesvård s. å.

mottaga en prydligt textad
tacksamhetsadress, hvari uttalas föreningens
skuld till honom »för de initiativ han
tagit till nästan alla de vigtigaste
reformer, som drifvit föreningen framåt,
för hans energi, som aldrig tröttats,
hans aldrig utsinade medkänsla för
konstens oftast fattiga idkare, hans
sällsporda offervillighet af tid och
krafter och hans stora pekuniära
uppoffringar, hans oegennyttiga kärlek till
och omtanke om pensionsforeningens
bästa.» Att Dannströms välgörenhet
äfven rigtats åt understödjande af
talangfulla konstnärsämnen är bekant.

Åfven musikliterär verksamhet har

D. idkat, då han en tid var anstäld
som musikreferent i Nya Dagl.
Allehanda samt derefter i Aftonbladet
under P. E. Svedboms redaktörskap Sv. i
Musiktidning har ock haft förmånen
att få meddela värderika och väl skrifna
uppsatser af Dannström, såsom
nekrologen öfver Jenny Lind och en artikel
om Kristina Nilsson.

Dannström är sedan 1851 ledamot
af Musikaliska akademien och har
några år varit medlem af dess direktion.
Vasaorden erhöll han 1872.

År 1858 ingick D. nytt äktenskap
med Rosa Åkerman från Åbo, dotter
till grosshandlaren Fabian Åkerman,
hvilken gjort sig känd som verksam
befordrare af dramatisk och musikalisk
konst derstädes.

De hyllningar, både offentliga och
enskilda, hvilka, såsom våra tidningar
berättat, nyligen egnats åt den
för-tjenstfnlle och afhållne konstnären på
hans 80-års födelsedag, hafva sin
naturliga grund i hans personlighet och
karaktär, som alltid träd t fram i
redbar och praktisk handling, fasthet i
vänskap och ett i hvarje hänseende
enkelt och flärdfritt väsende.

Med tillfredställelse kan Isidor
Dann-ström på gamla dagar blicka tillbaka
på sin verksamma bana, hvilken vi
önska förlängd med ännu många
lyckliga år för den raske och älskvärde
konstveteraneu.

— ^––-

Prenumerofionsanmälaq.

Svensk Musiktidning fortsättes
innevarande år med sin 13:de årgång —
ett tal, som vi hoppas ej måtte vara
olycksbringande i så fall, att vi under
det nya år förlora någon af våra
förutvarande prenumeranter, till hvilka vi
uttala vår tacksamhet för deras
gynnande af musiktidningen förra året,
likasom vi äfven äro tacksamma för de
gynsamma omdömen om densamma, som
från pressen och andra håll kommit den
till del. Vi hysa deremol fortfarande
den förhoppning, att en välbehö/lig ökad
prenumeration skall minskat de
uppoffringar utgifvaren fått vidkännas för
vidmakthållande hos oss af ett
musikliterärt fackorgan, hvars upphörande af
brist på uppmuntran vore ett fattig-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:58:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1893/0004.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free