- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 13 (1893) /
3

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

(lomsbevis för vårt land i fråga om det
intresse, man i detsamma hyser för
läsning i musikaliska ämnen och kännedom
om musikverldens tilldragelser här och
i andra länder. Vi skola allt jemt söka
att göra tidningen underhållande för den
musikaliska allmänheten genom
omvex-lande innehåll af instruktiva, bildande
och läsvärda artiklar och särskildt fästa
oss vid alt genom redogörelse för de
nordiska ländernas musiklif äfven gifva
tidningen karaktär af ett nordiskt
musikblad.

Vi ställa då en vördsam uppmaning
till musikens idkare och vänner att
genom prenumeration och rekommenderande
af tidningen skänka henne den
uppmuntran, som är enda vilkoret för hennes
framgång.

Svensk Musiktidning kommer nästa år
att utgifvas efter hujvudsakligen samma
plan som förut, innehållande populär
läsning i musikaliska ämnen, porträtter
och biografier öfver in- och utländska
tonkonstnärer, redogörelser för
musikpressen, följetonger, samlade notiser
om hvad som tilldrager sig i
musik-verlden och dem en sådan facktidning
längre bevarar, än de dagliga
tidningarna med deras efemeriska natur kunna
göra. Särskildt skola under rubriken
I utlandet rekommenderade musikverk
påpekas tonsättningar, som kunna vara
af intresse att lära känna för våra
musikidkare.

Tidningen åtföljes äfven, som förut,
af Musikbilaga, ett Musikalbum med
piano- och sångstycken, innehållande god
och lätt utförbar musik, och of samma
stor.t oktavformat, som senaste årens
(omkring 14 sidor), och kommer bilagan
att ökas i förhållande till ökad
prenumeration För musikbilagan ha
utlof-vals goda bidrag af bl. a Ivar
Hallström, Tor Aulin, Fr. Neruda och Em.
Sjögren.

Svensk Musiktidning u’gifves 1895,
såsom Jörut, 2 ggr i månaden (utom
juli—aug., oden döda säsongen») till ett
pris af 5 kronor pr år. Musikbilagan
tillfaller endast
helårs-prenumeran-ter. Mindre än hel årgång beräknas
efter lösnummer (ä 25 öre).

På tidningen prenumereras här å
Expeditionen, O/ofsgatan 1 (Hötorget 6),
öfver gården 1 tr. upp, i bok- och
musikhandeln, å posten och tidningskontor. I
landsorten prenumereras bäst å posten,
då tidningen fortast kommer
prenumeranten till handa. Presentkort å
tidningen finnas alt tillgå å Expeditionen
och andra prenumerationssiällen.

Vördsamt anhålles att prenumeration
må ske så snart som möjligt; vid
direkt prenumeration hos Svensk
Musiktidnings Expedition, Stockholm,
(Olofs-gatan 1) sändes tidningen till
prenumeranten kostnadsfritt genast den utkommit.

För att spara våra förra
prenumeranter besvärvid prenumerations förnyelse,
sända vi dem nu, såsom förut,
årgångens första nummer, med anhållan att
de som icke vidare önska erhålla tid-

ningen ville tillkännagifva delta åt budet
eller å tidningsexpeditionen före andra
numrets utsändande. Senast när budet
kommer med andra numret torde det
första återlemnas af dem, som ej
prenumerera för detta år; af dem som
ämna fortsätta torde då till budet
pre-numerationsafgiften mot qvitto
erläggas. Dem, som behålla första numret
utan att afsäga sig tidningen, anse vi
oss alltså få räkna till årets
prenumeranter å tidningen.

Stockholm i dec, 1892.

REDAKTIONEN.

––^—

Om spelandet »från bladet»
och utantill

Efter O. Klauwell.

|et förhåller sig på ett eget sätt

fmed konsten att »spela från
bladet» och utantill. Många kunna
det, hafva alltid kunnat det och
minnas ej huru de lärt det; andra åter
kunna det icke, och det tyckes som
om de heller aldrig skulle kunna lära
sig det. Så tröstlöst detta än låter
för de senare — alldeles så illa
förhåller det sig väl dock ej i sjelfva
verket. Så litet jag visserligen tror,
att en, som till början ej har ringaste
fallenhet derför, genom lämpliga
öfnin-gar skall vinna en betydande
färdighet deri, lika litet tviflar jag på, att
om något spår till fallenhet är
förhanden, denna kan genom
ändamålsenlig vård betydligt upparbetas. Här
några vinkar i det hänseendet.

Hvad nu först beträffar konsten att
spela från bladet, så, för att deri uppnå
en ökad skicklighet, kommer det i
främsta rummet an på att till en
början göra öfningsmaterialet så lätt som
möjligt. Att ett pianostycke, som rör
sig med hela och halfva noter, eller i
måttlig hastighet med fjerdedelsnoter,
af hvar och en, som kan läsa noter
och spela någorlunda piano, skall kunna
spelas från bladet, det må man väl ej
betvifla. Om detta medgifves, gäller
det alltså att för hvar och en uppleta
och fastställa gränserna för
svårighetsgraden, inom hvilken den spelande
måste hålla sig för att utan möda vara
i stånd att läsa från bladet. Är
svårighetsgraden sålunda bestämd, gäller
det att uppsöka ett antal dermed
öfver-ensstämmande kompositioner till
praktisk öfning för att se i hvad mån
svårigheterna kunna öfvervinnas och
steg för steg sedermera skrida framåt.
Det största felet vid val af
kompositioner, som skola spelas från bladet,
är att taga sådana som i svårighet
icke stå mycket efter dem man annars
använder för sina studier (såsom t. ex.
på lektionstimmarne). Tvärtom skall
man utse mycket lättare, efter ofvan
angifna regler valda stycken och vidare
i fortsättningen följa en progressiv ord-

_____________________________________

ning, hvarvid en erfaren lärares råd
bör inhemtas.

En hufvudregel vid spelning från
bladet är den, att utan afseende på
möjligen gjorda felgrepp bara spela
vidare och öfverhufvud icke låta
någonting störa det flytande föredraget. Är
antalet fel för betydligt, så är det
klart att man misstagit sig vid valet
af stycke; då upphör man med detta
och tager till ett lättare. Till
spel-uing från bladet egna sig bäst
fyrhändiga stycken och ensemblestyrcken
(duetter, trior etc.) både derför att man
i dessa måste taga hänsyn till och
följa medspelaren och emedan
fyrhändiga stycken dessutom i de särskilda
partierna vanligen äro mindre
komplicerade än de tvåhändiga, i hvilka
senare den spelande ensam har att sköta
hvad som i ett fyrhändigt stycke är
fördeladt emellan två. För öfrigt bör
man ej inskränka sig till att alltid
spela endera primo- eller secundoparti,
så att ej, såsom ofta är fallet, då
musik skall göras i hemmen, det ej kan
blifva något fyrhändigt spel af derför
att de båda som skola spela hvar och
en endast vant sig att sköta
öfver-eller understämman. En stor hjelp i
fråga om spelning från bladet har den
som eger musikteoretisk
underbyggnad. Noggrannare kännedom om
harmonien, särskildt om sättet hvarpå
dissonerande ackord pläga upplösas,
låter spelaren ofta sluta sig till hvad
som kommer och verkar att ban,
obesvärad af fortlöpande öfverraskningar
och osäkerhet, kan lugnt öfverflytta
noterna på tangenterna.

Vi denna öfverflyttning är bäst att
alltid läsa nedifrån uppåt, då
basnoterna för det hela är af synnerligen
karakteristiskt värde och deras
förfelande vanligen medför olägenhet och
förvirring. Också skall åtminstone den
med harmoniläran förtrogne spelaren af
den lägre stämmans gång redan kunna
vara i stånd att ungefärligen sluta sig
till hur de öfre stämmorna föras och
i alla händelser uppfattningen af dessa
väsendtligen underlättas. Slutligen låte
man, för att icke råka i förlägenhet
för fingersättningen, ögonen alltid skynda
förut, så att man kan öfverse en
melodisk fras eller passage, om möjligt i
sin helhet, och dervid göra sitt val af
iingersättning, särskildt det vigtiga
rörande öfver- och undersättning.
Framför allt blifver dock hufvudmedlet för
ernående af ledigt spel från bladet
öfning en, ofta och mångfaldigt, icke
blott då och då tillfälligt utan som
regelmässigt arbete efter ofvan gifna
anvisning.

Om medlet och vägen till att lära
sig spela utantill kunna knappast
några allmänna regler meddelas, då
här spelarens musikaliska minne är
den faktor som ensam kommer i
betraktande. Men då, som bekant,
minnets kraft i fråga om hvad som helst
genom fortsatt och stegrad öfning stär-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:58:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1893/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free