Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 2.
Redaktör och utgifvare: fRANS J. JH U SS. NORDISKT MUSIKBLAD. Pris: Helt år 5 kr. — Lösnummer 25 öre.
Expedition: Olofsgatan 1 (Hötorget 6), 1 tr. ö. g. Stockholm den 16 Januari 1893. Annonspris: 10 öre petitraden (15 öre uti.)
13. Ärt
Dagmar Sterky.
f)et är som Jacinta i »Granadas
dotter», den rol hon senast här
utförde och den första hon
kreerat, som den omtyckta sångerska, hvars
namn läses här ofvan, framställes i
vår illustration för dagen. Utförandet
af denna rol hafva vi ännu i friskt
minne likasom hennes
öfriga gästuppträdanden
å Kgl. Operan under
höstterminen, alla
åtföljda af en framgång,
som intygats genom så
väl publikens bifall som
kritikens odelade beröm.
Efter det fru Sterky
förut mera tillfälligtvis
låtit höra sig å vår
operascen, hade man
förhoppning om att få se
henne genom
engagement fästad vid
densamma under detta
spelår, men den osäkra
ställningen för vår Kgl.
Opera i början af
spelåret lade hinder i vägen
härför, och då ett
fördelaktigt anbud om
engagement för början af
detta år gjordes henne
från Kristiania, der hon
genom sitt konstnärskap
förvärfvat sig lika stora
sympatier som här,
måste hennes senaste
gästuppträdande å vår
operascen, hvilket började
den 11 oktober med
drottning Maria i
»Skrif-varkungen», upphöra med
slutet af förra året. Om
ett par månader ha vi
emellertid hopp om att
återvinna för operan fru
Sterkys framstående
talang.
Göra vi oss reda för de egenskaper,
som utmärka fru Sterky såsom lyrisk
konstnärinna, så ger oss redan hennes
första framträdande på scenen
förklaring öfver den sympati hon
oemotståndligt eröfrar. Det hvilar nämligen
öfver hennes personlighet ett
okonst-ladt behag, som hänför, och när hon
börjar sjunga, är sången en
återspegling af detta. Den rösten eger ingen
öfverväldigande volym, snarare en späd
timbre, men saknar ändock ej styrka
och klang. Fru Sterky eger också,
hvad som är så vigtigt för en
dramatisk sångerska, det finaste öra för
intonationens renhet, en öppen och
vacker tonbildning, som ger en fängslande
klarhet och naturlighet åt den vokala
framställningen, och när dertill
kommer en förträfflig skola, som låter henne
fullt beherska sina
uppgifter, och en intelligens
som adlar
framställningen, är hennes
framgång förklarlig. En
sångerska med stora vokala
resurser förstår att
framkalla åskor af bifall med
storartade kraftyttringar
i toner och åtbörder,
hvilka tydligen afse en
sådan effekt; fru
Sterkys talang är af annat
slag: mindre storslagen
än behaglig och
anspråkslös, men icke
mindre vinnande för det.
Och det torde erkännas,
att det helgjutna och
fullkomliga inom en
mindre sfer tillfredsställer
mer än den ensidiga
storheten.
En tillfredsställelse af
sådan art erfor jag
sommaren 1886 å en
konsert i Vaxholms kyrka,
der bland andra lät höra
sig en ung, obekant
sångerska, som genom sin
sympatiska stämma och
framställning väckte det
lifligaste intresse hos
åhö-rarne. Efter konsertens
slut ville alla ha reda
på hvem den intagande
unga sångerskan kunde
vara. Jo, hon hette
Dagmar Bosse, och man fick
veta, att hon var elev
Dagmar Sterky.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
