Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öfverallt försatte Lind den kallaste
och mest kritiska publik i ett rus af
hänförelse. Återfärden från England
gjorde man på skeppet »Bradshe».
Det var ett härligt väder. Tusentals
personer voro samlade vid kajen för
att taga farväl af Jenny Lind och
utbringa entusiastiska hurrarop för henne.
Luraby lät på öppna sjön sitt kapell
spela. Under en vals grep Roger
Jenny Lind om lifvet, andra fingo
också tag i några damer, och så svängde
man om på däcket i en munter dans
under det klaraste solsken, medan
skeppet gjorde hastig fart. Under en paus
befann sig Roger nästan ensam med
Jenny Lind vid relingen dit de dragit
sig undan för att konversera.
»Vi skola nu snart skiljas», sade
han. »Och det käns mig som om jag
dermed skildes från den bästa delen
af min konst.»
Jenny Lind log med ett leende, som
kunde förliknas vid doften af friska
rosor.
»Ni skall sjunga med andra
sångerskor, monsieur Roger . . . Det är hela
skilnaden.»
»Tror ni det? Jag kommer då att
återigen bli ensam med mig sjelf på
scenen. Jag skall göra mitt bästa,
men det varder så litet. När jag
sjunger med er, får jag af er inspirationen,
det sauna Det kommer sig deraf att
ni ej sjunger utan jublar och snyftar
med er stämma. Hvad är det som
rör sig i ert hjerta så, att det kan i
sången blomstra med en doft som
berusar alla — de medspelande likasom
publiken?»
»Konsten kanhända.»
»Endast konsten?» sade han och
blickade in i hennes klara ögon med
en skakning på hufvndet.
»Kanske något mer», sade hon
tankfull och blickade ut emot det
oänd-liga fjerran. »Kan ni gissa hvad
det är?»
»Religionen?» sade han långsamt.
Hon svarade ej. Hon slog sig ned
på en skeppsstol och sade derefter:
»Kom hit, Roger, och hör på mig.
Till hälften barn, då mina väninnor
talade om sina tillkommande, hvilka
alla måste vara stora förnäma herrar,
drömde jag ofta om hur min käraste
skulle se ut — ty jag hade aldrig
haft någon, och då tänkte jag att jag
skulle kunna älska en riktigt fattig
maD, en vedhuggare som går och
släpar i skogen och som älskade
skogsdoft och fågelsång liksom jag sjelf . . .
Och när jag blef sångerska, och hela
verlden firade mig, när många
högättade män täflade om mig, då förstod
jag min barndomsdröm . . . Jag visste
att det endast kunde blifva en man,
som vore en riktig konstnär och kunde
skapa ur hjertat såsom jag. Det är
min lefnads dröm.»
»Och har ni funnit denne man?»
»Aldrig, och så har det kommit sig,
att jag till slut egnat all min kärlek
åt himlen.»
* *
*
I London gaf sällskapet sin sista
föreställning för att sedan sprida sig
åt olika håll. Man gaf »Somnambula».
I sista akten under ritornellen till
slut-rondot sade Amina-Lind sakta till
Elvino-Roger, då hon står vid hans
sida:
»Hör nu väl på min aria, Roger,
del är de sisla toner ni får liära af mig
på teatern. ■»
Roger studsade. Skulle det vara
sant? Hennes karriér skulle vara
slutad! I zenith af sitt rykte skulle
hon säga teatern farväl! . . . Han fick
ej tid att fordra en närmare
förklaring . . . Hon sjöng . . . Den hänryckta
publiken applåderade utan aning om
att den skulle mista henne. Och när
turen kom till honom, måste han med
glad min sjunga, fast hans hjerta
krympte samman af sorg.
Hvarför skulle hon öfverg;fva
scenen? Var hon trött på att öfva
välgörenhet? Så länge hon verkade som
konstnärinna hade hon lefvat som ett
helgon. Man talade om eu
kyrkofurste, som ingifvit henne skrupler
angående utöfvandet af hennes kall. Hvem
vet! — — Långt derefter erfor
Roger, att Jenny Lind förmält sig med
pianisten Otto Cfoldschmidt. — Hon
hade väl sålunda, tänkte han, funnit
en äkta konstnär.
––©––
Musikalier och Musikliteratur
fördelaktigt bedömda i utlandet.
Max Bruch: Siechentrost (opus 54),
för en eller flere sångstämmor med
piano.
Detta komponistens nyaste verk, bestående
af 6 nummer, hör utan tvifvel till den bekante
tonsättarens värderikaste alster. (N. M. Z.)
Höckert, Ad.: Weihnacht, för 3
fruntimmersröster och piano (opus 27).
(Part. och stäm. 1 Mark n., särskild,
stäm. 30 Pf. — Barth. Senff,
Leipzig)-
Ett charmant, fint tänkt musikstycke af
skön klangverkan. (Signale).
Ku t t ak, Franz: Die erste
Klavierunterricht, 48 Uebungstücke nebst
Fingerübungen im Bereiche von 5 —7
Töne mit besonderer Bezugnahme auf
Takt und Rhytmus (Berlin, R. Sulzer,
nachf.).
Haftet erbjuder en utmärkt ledning i att
göra fingrar och händer oberoende af hvar
andra samt att bilda känslan för rythm. (O.
L. Allgem. Musik-Z ).
Thieriot, Ferd.: Oktett för klarinett,
horn, fagott och stråkinstrument med
kontrabas (manuskript). — Symphonietta
(opus 55).
Oktetten, i 4 satser, nyligen gifven i
Hamburg, omnämnes såsom ett intressant verk. j
1 Symfoniettnn, högst intagande, har med stor
framgång gifvits i en mängd städer. Stycket,
hvars första del är af lyrisk stämning, slutar
med en liflig Tarantella. (N. M. Z).
Zabel, Eugen: Anton Rubinstein. Ein
Künstlerleben (med porträtt. — Pris 6
Mark, i band 7 Mark. — Barth. Senff.
Berlin).
Författaren, väl bekant med ryska
litera-turen, är ej musiker men har här lemnat elt
mycket intressant verk, hvars rent
biografiskt-personliga element är starkare representeradt
än det kritiskt-sakliga, som dock omfattande
berör Hubinsteins kompositioner. (Signale).
Från scenen och konsertsalen.
Kgt operan. Jan. 1, 5. Rossini: Wil-
helm Teil (Mathilda: frök Frödin, 1 sta
debut; Hedvig, Jemmy: fru Strandberg, frök.
Karlsohn; Teil, Arnold, Fürst, Melchthal,
Gessler, Ruodi, Leuthold: hrr Landquist,
Öd-mann, Sellergren, Stiömberg, Nygren,
Lundmark, Grafström). — 2. Verdi: Trubaduren
(Leonora: fru Pyk; grefve Luna: hr
Walle-nius;. — 3, G (1,30), 8 (1,30), 13, 15.
Verm-ländingarne (,5/i för 2ä0:de gången). — 4,
ö (7,:so), 8 (7,30). Hallström, Iv.-. Per
Svinaherde (Prinseesan, baronessan, Märtha,
Lisa: frök. Holmstrand, fru Strandberg, frökn.
Hedgren, Almati; kejsaren, prinsen, baron
Ko-felt, Peter, Hans: hrr Lundqvist, Lemon, Brag,
Sellergren, Lundmark). — 9 Söderman, A ugj:
Hin ondes lärospån-, balett: Dygnets
timmar (ur »Gioconda»); Mascagni: På
Sicilien. — 10,12. Weber: Friskytten (Agatha:
frök. Alma Hulting, l:sta debut; Anna: frök.
Karlsohn, l:sta brudtärnan: frök. Gaston;
Max, Kasper, Ottokar, Kuno, Kilian: hrr
Strandberg, Sellergren, Lundqvist, Strömberg,
Malmsjö. — 14. Thomas; Mignon (Mignon:
fru Edling, som gäst).
tlasateatern. Jan. 13—15. Strauss:
Läderlappen.
I jul har som vanligt upptagits
folkskådespelet »Wermländingarce»,
såsom pjesen först kallades: »sorglustigt
tal-, sång- och dansspeb, och denna
repris var nu så mycket märkligare,
som det populära stycket den 15 d:s
gick för 250:de gången öfver
operascenen, ett sällsynt jubileum, öfver
hvilket den nu åldrige författaren kan
vara stolt. Pjesen gafs ungefär
samtidigt under julen på två andra
Stockholms teatrar och i Göteborg.
Författaren var 30 år då pjesen första
gången uppfördes den 27 mars 1846 å
operan. Andreas Randel, som
arrangerade den lika populära musiken afled
redan 1864. Vid sidan af
»Wermlän-dingarne» har
Christiernssons—Hallströms sagospel »Per Svinaherde» åter
gått öfver samma scen inför goda hus
och med rätt stort bifall. Af pjesens förra
personal återfanns nu endast fröken
Almati, fru Strandberg och herr
Lundqvist i sina gamla roler;
hufvudper-sonerna: prinsen och prinsessan hade
särdeles goda representanter i herr
Le-mon och fröken Holmstrand ; som den
gamle baronen var herr Brag
vederbörligen komisk. Om sjelfva stycket
och dess musik ha vi förut yttrat
oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:58:45 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1893/0016.html
