Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för en man, som är lika stor menniska
som konstnär. Om jag skall beskrifva
för er hela vidden af min tacksamhet,
måste jag också för er skildra hela
den betydelse, som edert bref eger för
mig.
Jag behöfver väl knappast säga er,
att mina krafter och mitt förtroende
till mig sjelf genom ett sådant —
kanske allt för lofordande —
erkännande måste ha blifvit ofantligt stärkta;
och ni måste sjelf helt säkert ha anat,
att ett bref från er ej kunde förblifva
obekant och att alla skulle lyssna till
mästarens stämma.
Så har verkligen också skett. Ni
har bevisat mig en välgerning, för
hvilken jag känner mig evigt tacksam.
Jag känner mig mera stark och
frimodig, än jag någonsin gjort, och
publiken är lika välvilligt stämd mot mig,
som full af beundran för en man som
känner så ädelt, konstnärligt och
men-niskovänligt.
Måtte jag snart kunna få komma
till Leipzig för att säga er hvad jag
här skrifvit långt innerligare och bättre
än nu. Beklagligen kan jag aldrig
visa er min tacksamhet, så som jag ville.
För att lemna er ett svagt bevis på
densamma, har jag dock tillåtit mig
att tillegna er min symfoni, som för mig
fått sitt värde genom eder godhet. Det
är ringa, men det bästa jag har.
Iu-nan kort skall jag taga mig friheten
att sända er mina öfriga saker. Ni
skall helt visst skänka dem ett
välvilligt emottagande. Jag bringar er
ännu en gång mitt hjertligaste tack
för ett bref, som förskaffat mig en så
sällsynt glädje och derjemte lyckan att
få betyga en mästare, af hvilken jag
lärt så mycket, min djupaste beundran
och hängifvenhet.
N. W. Gade.
Nästa bref från Mendelssohn hade
följande lydelse:
Leipzig den 2 mars 1843.
Högt ärade herre!
I går på vår 18:de
abonnements-konsert blef er C-moll symfoni första
gången utförd till liflig, odelad
belåtenhet för hela publiken, som efter hvar
och en af de fyra satserna utbrast i de
starkaste applåder. Efter scherzot rådde
en verklig sensation bland åhörarne, och
det ville aldrig taga slut på jublet och
handklappningarna; — likaså efter
adagiot. Sammalunda efter den sista — och
efter den första — ja efter alla! Att
se musikerna så enstämmiga, publiken
så förtjust, utförandet så lyckadt —
det var mig så fägnesamt, som om jag
sjelf hade 6krifvit verket! Eller ännu
mera; ty i det egna ser man alltid
felen och det mindre lyckade allra
tydligast, under det jag i edert verk icke
erfor någonting annat än glädje öfver
alla herrliga skönheter. Gårdagsaftonen
har ni förvärfvat er en trogen vän i
hela den Leipzig-publik, som verkligen
älskar musik; ingen skall härefter nämna
ert namn och ert verk annat än med
den hjertligaste högaktning och kärlek,
och hvarje kommande verk af er skall
mottagas med öppna armar, tillika med
yttersta sorgfällighet instuderas och med
glädje helsas af alla härvarande
musikvänner. »Den som skrifvit sista
hälften af scherzot, den är en
förträfflig mästare, och af den ha vi rätt att
vänta de största och herrligaste verk».
Det var den allmänna meningen inom
vår orkester, i hela salen — och
här-utinnan byta vi ej om tankar. Så har
ni genom ert verk förvärfvat er en stor
mängd vänner för hela lifvet; uppfyll
nu våra önskningar och förhoppningar,
i det ni skrifver många, många verk
af samma slag, af samma skönhet, och
i det ni hjelper till att ge nytt lif åt
vår älskade konst, hvartill himlen
gif-vit er allt hvad den kan gifva.
Vi hade utom de repetitioner,
hvarom jag förut skref till er, under de
sista dagarne haft ännu två, och några
små obetydliga fel oberäknade gick
symfonien med ett lif och en eld, så
att man endast deraf kunde se hur
förtjusta vi alla musiker voro. Jag
hör att symfonien skall komma ut hos
Kistner; men tillåt mig en fråga, om
icke öfverskriften till första
introduktionen e/4 takt, som sedan återkommer,
kan gifva anledning till missförstånd?
Der står, om jag ej tar feit, moderato
e sostenuto. Månne det ej i stället
för detta sostenuto borde tryckas con
moto eller con molto di moto? Denna
i öfverskrift, synes det mig, skulle leda
till riktigt tempo om det vore % takt
i stället för c/i; vid eA är man så van
att lägga vigt på de särskilda
fjerde-delarne eller räkna dem långsamt, så
att jag tänker mig att satsen skulle
komma att tagas för långsamt, såsom
det hände mig under första
repetitionen, till dess jag ej vidare höll mig
till noterna utan till karaktären hos
stycket. Och då så många musiker
gerna haka sig fast vid beteckningarna
har jag åtminstone velat uttala mina
tvifvel i detta hänseende. Mottag nu
också mitt tack för ert älskvärda bref
och den vänliga afsigt ni der
tillkänna-gifver. Haf ännu mera tack för den
glädje ni beredt mig genom edert
mu-! sikverk, och var öfvertygad om, att
ingen kan med mera deltagande följa
er lefnadsbana, med bättre förhoppning
och större kärlek emotse edra följande
arbeten, än eder högaktningsfullt
tillgifne
Felix Mendelssohn-Bartholdy.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
