- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 13 (1893) /
44

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för en man, som är lika stor menniska
som konstnär. Om jag skall beskrifva
för er hela vidden af min tacksamhet,
måste jag också för er skildra hela
den betydelse, som edert bref eger för
mig.

Jag behöfver väl knappast säga er,
att mina krafter och mitt förtroende
till mig sjelf genom ett sådant —
kanske allt för lofordande —
erkännande måste ha blifvit ofantligt stärkta;
och ni måste sjelf helt säkert ha anat,
att ett bref från er ej kunde förblifva
obekant och att alla skulle lyssna till
mästarens stämma.

Så har verkligen också skett. Ni
har bevisat mig en välgerning, för
hvilken jag känner mig evigt tacksam.
Jag känner mig mera stark och
frimodig, än jag någonsin gjort, och
publiken är lika välvilligt stämd mot mig,
som full af beundran för en man som
känner så ädelt, konstnärligt och
men-niskovänligt.

Måtte jag snart kunna få komma
till Leipzig för att säga er hvad jag
här skrifvit långt innerligare och bättre
än nu. Beklagligen kan jag aldrig
visa er min tacksamhet, så som jag ville.
För att lemna er ett svagt bevis på
densamma, har jag dock tillåtit mig
att tillegna er min symfoni, som för mig
fått sitt värde genom eder godhet. Det
är ringa, men det bästa jag har.
Iu-nan kort skall jag taga mig friheten
att sända er mina öfriga saker. Ni
skall helt visst skänka dem ett
välvilligt emottagande. Jag bringar er
ännu en gång mitt hjertligaste tack
för ett bref, som förskaffat mig en så
sällsynt glädje och derjemte lyckan att
få betyga en mästare, af hvilken jag
lärt så mycket, min djupaste beundran
och hängifvenhet.

N. W. Gade.

Nästa bref från Mendelssohn hade
följande lydelse:

Leipzig den 2 mars 1843.

Högt ärade herre!

I går på vår 18:de
abonnements-konsert blef er C-moll symfoni första
gången utförd till liflig, odelad
belåtenhet för hela publiken, som efter hvar
och en af de fyra satserna utbrast i de
starkaste applåder. Efter scherzot rådde
en verklig sensation bland åhörarne, och
det ville aldrig taga slut på jublet och
handklappningarna; — likaså efter
adagiot. Sammalunda efter den sista — och
efter den första — ja efter alla! Att
se musikerna så enstämmiga, publiken
så förtjust, utförandet så lyckadt —
det var mig så fägnesamt, som om jag
sjelf hade 6krifvit verket! Eller ännu
mera; ty i det egna ser man alltid
felen och det mindre lyckade allra
tydligast, under det jag i edert verk icke
erfor någonting annat än glädje öfver
alla herrliga skönheter. Gårdagsaftonen
har ni förvärfvat er en trogen vän i
hela den Leipzig-publik, som verkligen

älskar musik; ingen skall härefter nämna
ert namn och ert verk annat än med
den hjertligaste högaktning och kärlek,
och hvarje kommande verk af er skall
mottagas med öppna armar, tillika med
yttersta sorgfällighet instuderas och med
glädje helsas af alla härvarande
musikvänner. »Den som skrifvit sista
hälften af scherzot, den är en
förträfflig mästare, och af den ha vi rätt att
vänta de största och herrligaste verk».
Det var den allmänna meningen inom
vår orkester, i hela salen — och
här-utinnan byta vi ej om tankar. Så har
ni genom ert verk förvärfvat er en stor
mängd vänner för hela lifvet; uppfyll
nu våra önskningar och förhoppningar,
i det ni skrifver många, många verk
af samma slag, af samma skönhet, och
i det ni hjelper till att ge nytt lif åt
vår älskade konst, hvartill himlen
gif-vit er allt hvad den kan gifva.

Vi hade utom de repetitioner,
hvarom jag förut skref till er, under de
sista dagarne haft ännu två, och några
små obetydliga fel oberäknade gick
symfonien med ett lif och en eld, så
att man endast deraf kunde se hur
förtjusta vi alla musiker voro. Jag
hör att symfonien skall komma ut hos
Kistner; men tillåt mig en fråga, om
icke öfverskriften till första
introduktionen e/4 takt, som sedan återkommer,
kan gifva anledning till missförstånd?
Der står, om jag ej tar feit, moderato
e sostenuto. Månne det ej i stället
för detta sostenuto borde tryckas con
moto eller con molto di moto? Denna
i öfverskrift, synes det mig, skulle leda
till riktigt tempo om det vore % takt
i stället för c/i; vid eA är man så van
att lägga vigt på de särskilda
fjerde-delarne eller räkna dem långsamt, så
att jag tänker mig att satsen skulle
komma att tagas för långsamt, såsom
det hände mig under första
repetitionen, till dess jag ej vidare höll mig
till noterna utan till karaktären hos
stycket. Och då så många musiker
gerna haka sig fast vid beteckningarna
har jag åtminstone velat uttala mina
tvifvel i detta hänseende. Mottag nu
också mitt tack för ert älskvärda bref
och den vänliga afsigt ni der
tillkänna-gifver. Haf ännu mera tack för den
glädje ni beredt mig genom edert
mu-! sikverk, och var öfvertygad om, att
ingen kan med mera deltagande följa
er lefnadsbana, med bättre förhoppning
och större kärlek emotse edra följande
arbeten, än eder högaktningsfullt
tillgifne

Felix Mendelssohn-Bartholdy.

* *

*



I september 1843, efter att ha
erhållit ett reseunderstöd, företog Gade
sin färd ut i verlden, först till
Leipzig, der den store mästaren väntade
honom och der så mycken skön musik
skulle uppenbara sig för hans
lyssnande öra; vidare till Italien, der konst

och historia, natur och folklif skulle
omgifva honom med sitt herrliga
trolleri; det var med strålande glädje han
1 såg lifvet utbreda sig för sina ögon,
och han var så ung, frisk och lycklig!

Med sonen drog ljuset och glädjen
bort från det lilla tarfliga hemmet vid
Nygade; far och mor sågo sitt enda
i högt älskade barn resa bort till
främmande land, han var deras ära och
stolthet, men de förstodo ej det språk
hvarpå hans anlag yttrade sig, de
följde hans bana med öm beundran,

1 och Gade glömde ej sina föräldrar,
men han tillhörde från denna stund
för många för att kunna vara »deras
I egeu ».

—––––

Wagner och Rossini.

Æliji-edan Wagner, som bekant, nog
erkände sina tyska klassiker,
t beundrade både Mozart och
Beethoven samt i Weber och Gluck
såg sina själsbeslägtade föregångare,
var det en af den öfriga
mensklighe-ten beundrad komponist, som var
honom en nagel i ögat, och öfver
hvilken han uttömde sin vredes skålar,
hvar gång denna ovärdiga person kom
på tal. Bellini, Douizetti, Adam,
Au-ber kunde gå fria, men Rossini var
den musikaliske förbrytare, som alltid
måste hållas efter.

Då den storo italienarens födelsedag,
den 29 februari 1792, skulle
högtidligen återkallas i minnet 1892,
bläddrade man i Tyskland äfven i
Wagners skrifter för att sammanfatta den
store operareformatorns omdömen om
den icke obegåfvade italienske
snabb-skrifvarens alster. Wagners annars
ofta nästan pinsamma konsekvens
saknas i påfallande grad uti hans
uttalanden om Rossini, och vid en
sorg-fällig jemförelse mellan dessa, får man
närmast det intryck, att Rossini varit
föremål för den öfverlägsnetyskensafund.
Icke så att förstå, som skulle det ha
varit en vanlig yrkesafund eller
förtret öfver triumferna, utan flet var det
lyckliga temperamentet och framför allt
lättheten, hvarmed Rossini
komponerade, som försatte Wagner i dåligt
humör.

Man må komma ihåg hur ytterst
allvarligt, som Wagner gick till väga
i allt hvad han producerade, hvarvid
han aldrig lät tillfället råda utan
arbetade allt efter teorier, och, då han
ännu saknade en teori, icke hvilade
förr än han hade utspekulerat den han
behöfde. Ett hufvuddrag hos Wagner
är det allvar, hvarmed han behandlar
allt, till och med när han valt ett
muntrare ämne. Man kan ju dock i
sjelf va verket icke säga att
»Mäster-såDgarne» på någon punkt bringar fram
den frigjorda munterheten eller att
denna opera, så som ofta den franska
och italienska operastilens muntra al-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:58:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1893/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free