Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
etc. Brefven mellan denne och Gade
betecknar den tid, då Gade började
vinna europeisk ryktbarhet som
tonsättare. Från tiden för hans första
erkännande i hemlandet såsom en
komponist af betydenhet, en tid som ännu
kan räknas till hans ungdomsår, må
vi ytterligare lerana några utdrag och
afsluta sedan denna uppsats med den
märkligaskriftvexlingen mellan
Mendelssohn och Gade. Såsom af särskildt
intresse för oss audra skandinaver är
violinisten Gades konsertresa till
Sverige och Norge 1838, hvarom här
något må nämnas. Meningen var att
förena det nyttiga med det behagliga
i att gifva konserter i de större
städerna och sålunda få resekostnaderna
betäckta. Fråu denna resa föreligger
en dagbok, hvilken omtänksamt nog
begynner på sjelfva omslaget till
boken; så mycket skulle ju skrifvas på
denna vigtiga, första utländska resa,
att hvarteuda blad skulle bli
fullskrif-vet, men halfvägs på omslaget hör
dagboken upp, och resten består af
idel hvita oskrifna blad. I denna
kortfattade resebeskrifoing är afresan från
Köpenhamn och ankomsten till Norge
utförligast omtalad; derefter
inskränker sig berättelsen till ett lakoniskt
omnämnande af data, städer och
operor som han hört. Blott en och
annan gång talar han om sina konserter:
»Den 10 oktober spelat Spohrs Sång
scen med orkester i Stockholm. — Den
20:de spelat Variationer af Pechatscheck
på stora teatern i Stockholm med
mycket bifall — Den 6 november i
förening med Naumann * gifvit soaré i
»stora börssalen». I den norska
staden Porsgrund har han tydligen gjort
lycka, eftersom han på återresan från
Skien ånyo gaf konsert derstädes. Ett
sorgligt slut fick emellertid denna resa
i det hänseendet, att penningeutbytet
ej blef tillräckligt för 4 månaders
resa. Slutligen måste Gade bekväma
sig till att skrifva hem och omtala för
sin far i hvilken knipa han befann
sig: han måste nämligen ofrivilligt
förlänga sitt uppehåll i Sverige af brist
på respengar till hemlandet.
Det var nog med tungt hjerta, som
han bad om hjelp, ty han visste ju
hur svårt det skulle blifva för fadern
att skaffa pengar. »Och så voro ändå
både far och mor så himlaglada att se
mig åter, att de alls icke kunde vara
vreda på mig, de kära, goda
föräldrarna», slutade Gade helt rörd sin
berättelse om denna lust- och
konstresa.
År 1839 uppfordrades han att
komponera musiken till »Aladdin», ehuru
han ännu icke utgifvit någon
komposition, men ryktet gick att »den unge
Gade var en talang, som man kunde
vänta sig något af». Gade uttalade
sjelf som äldre sin förundran öfver den
* Dansk valdthornist.
Bed.
tillit man då visade honom: »Jag var
ju bara en helt ung fyr — men man
tyckte väl att det fanns något
inombords hos mig». 1840 blef han af
balettmästaren Bournonville anmodad
att tillsammans med Fröhlich skrifva
musik till baletten »Fædrelandets
Muser». Från åren 1S34 till —40 hade
han liggande i manuskript åtskilliga
sånger, pianostyckena »Foraarstoner»
och pianosonateu i E-moll, alltsammans
sedermera tryckt.
År 1840 utgaf Bergreen en samling
melodier till fosterlandshistoriska
dikter, och hvaribland flere sånger af
Gade voro upptagna, af dem melodien
till »Kong Valdemars Jagt», en
melodi, som han sedan nyttjade som
huf-vudtema i sin första symfoni.
Samma år utsatte Mus.kföreningen
ett pris af 25 speciedukater för
komponerandet af en uvertyr för orkester.
Gade hade ej tänkt på att konkurera,
men en dag, då han gick öfver
Kongens Nytorv, mötte han tillfälligtvis
konsertmästare Fröhlich, som gaf sig
i språk med honom och under
samtalets gång sporde honom, om han
in-lemnat en uvertyr till Musikforeningens
konkurrens och efter det nekande
svaret ifrigt uppmanade honom att göra
det, tilläggande: »vi vänta just
någonting af er»! Som nr 10 i ordningen
— det sista numret — blef så
inlem-nad »Nachklänge von Ossian» med
devisen »Formel helt uns nicht
gebunden, unsre Kunst heisst Poesi».
Redan ett år före det betydelsefulla
25:te hade Gade med denna uvertyr
vunnit en afgörande seger.
Emellertid komponerade Gade på sin
första symfoni, som låg färdig 1842;
han hade tänkt på att dedicera den till
Mendelssohn men var villrådig om detta
skulle gå an. Bland vännerna i
kretsen väckte symfonien stor förtjusning,
och märkligt nog var det Höedt, som
ifrigast uppmuntrade honom att
dedicera den till Mendelssohn; i slutet af
år 1842 blef symfonien sålunda skickad
till Leipzig.
I stor spänning väntade nu Gade
på om det skulle komma något svar
och huru detta svar skulle komma att
lyda. Och när det så kom, detta
utomordentligt älskvärda och erkännande
bref, fann Gades mor honom sittande
med brefvet i sin hand, och under
stor rörelse framstammade han med
tårar i ögonen: »Det måste vara nå-
gon som vill göra narr af mig!» Men
till slut bröt jublet fram med
öfver-tygelsen om att det var den verklige
Mendelssohn, som skref till honom på
följande sätt — vid meddela här
korrespondensen i öfversättning:
Leipzig den 13 januari 1843.
Högt ärade herre!
Vi hafva i går haft de första
repetitionerna på eder C moll-symfoni, och
ehuru eder personligen alldeles
obe-: kant, kan jag likväl ej emotstå min
önskan att tillskrifva er för att säga
er hvilken utomordentlig glädje ni gjort
mig genom edert förträffliga verk och
hur jag af hjertat tackar er för den
stora njutning det har skänkt mig. På
länge har ej något stycke gjort ett så
lifligt och skönt intryck på mig, och
när jag med hvarje takt deri mer och
mer förvånades och ändock käude att
ännu mer fanns der inombords, så blef
det mig ett behof att uttrycka för er
min tacksamhet för så mycken glädje,
att säga eder hur högt jag ställer er
herrliga talang, och huru denna
symfoni, det enda jag hittills känner af
eder, gör mig nyfiken på allt det
föregående och efterföljande. Och då jag
hör, att ni ännu är ung, så är det
just det senare hvaråt jag kan glädja
mig, till hvilket jag i ett så skönt verk
grundar de säkraste förhoppningar och
för hvilket jag redan nu tackar er
likasom för den njutning jag erfor i
går.
Vi komma att hafva flere repetitioner
på symfonien, och först om 3—4
veckor kan den gifvas. Stämmorna
vimlade så af fel, att vi först måste
genomläsa dem alla och skrifva om flere
sedan skall den gå ej som en ny utan
såsom en, den der hela orkestern är
förtrogen med och förtjust uti. Detta
var nu fallet i går, och bland oss
musiker fanns blott en röst derom.
Emellertid måste symfonien gå så, att också
hvar och en hör detta. Herr
Ray-mund Härtel * sade mig, att det är
fråga om att ni sjelf kommer hit
under vinterns lopp. Jag önskar så måtte
ske, ty jag kunde då för er uttrycka
min tacksamhet och min höga aktning
muntligen på bättre och tydligare sätt,
än några fattiga skrifna ord förmå!
Men vi må nu lära känna hvarandra
eller icke, så ber jag er att alltid anse
mig för en person, som skall följa alla
edra verk med kärlek och deltagande,
en för hvilken bekantskapen med en
konstnär, sådan som ni, och ett
konstverk, sådant som er C-moll-symfoni,
alltid skall bereda den största,
kjertliga-ste glädje.
Så emottag då ännu en gång mitt
tack, och var försäkrad om den
fullkomliga högaktning, hvarmed jag är
er tillgifne
Felix Mendelssohn-Bartholdy.
Härpå svarade Gade:
Köpenhamn den 28 jan. 1843.
Med hvilken utomordentlig glädje,
med hvilken innerlig, liflig tacksamhet,
med hvilken i djupet af mitt hjerta
känd beundran har jag ej läst edert
dyrbara bref. Glädje öfver lyckan att
ha vunnit behag inför en sådan
mästare, tacksamhet för den sällsynta
godhet denne mästare visat med att skrifva
till en obekant yngling och beundran
* Musikförläggare i Leipzig i kompani med
Breitkopf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
