Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när maskinerna, den ena efter den
andra, med det för dem egendomliga
bullret komma i rörelse, hvartill
alldeles särskilda slaginstrument och
bullermaskiner måste nyttjas i orkestern,
till dess under ett oerhördt rassel,
hamrande gnisslande, slammer, dån och
hvisslando ridån faller.
Fjerde akten innehåller den stora
scen, då fabrikschefen bedårar
»smedens» dotter, under det denna arbetar
på sin symaskin, hvilken naturligtvis
äfven är använd i orkestern. I femte
akten står hjelten i begrepp att
utvandra till Amerika, sedan han erhållit
en hederlig godtgörelse, och man kan
föreställa sig mod hvilket raffinemang
den »nordtyska Lloydångarens» oväsen
målas. Härvid understödjes orkestern
af en verklig ångmaskin, hvars
uppgift noga antydes i partituret. När
skeppet sätter sig i rörelse intonerar,
i trohet mot den realistiska
uppfattningen, skeppskapellet
»Svärmorsmar-schen», och matroserna sjunga en
bekant sjömanssång. Detta är det enda
som sjunges i hela operan och skall
på ironiskt sätt tiil slut göra publiken
uppmärksam på skilnaden mellan mitt
verk och de föråldrade formerna.»
»Kypare, tag betalt!» utropade jag
öfverväldigad, »nå tänker ni att leinna
operan åt någon scen eller föredrager
ni att deltaga i den af Neue Berliner
Musikzeitung föranstaltade pristäflan ?
Mascagni blef ju också upptäckt vid
ett sådant tillfälle!»
»Det utsatta priset är egentligen ej
högt», svarade han i sin blygsamhet,
»men kanske blefve mitt verk en icke
oäfven pröfvosten för prisdomarenas
intelligens!»
Efter en artig helsning skildes vi
åt, och den här episoden skulle jag
längesedan ha förgätit såsom ett skämt,
hvilket den der herrn tillåtit sig, om
jag ej sedan fått höra att det verkligen
i vårt »unga Tyskland» finnes stora
andar, som i framtidsoperan vilja
ersätta sången med talad dialog och
bibehållande af en i högsta grad
utbildad orkester.
Under dessa omständigheter torde de
omnämnda prisdomarena blifva utsatta
för åtskilliga öfverraskniDgar.
B. Sch.
––
Från scenen och konsertsalen.
Kgl. operan. April 2. 4:e
symfonikon-serten. 1. Ant. Andersen: Symfoni nr 2,
Ess dur; 2 och 3. Joh. Svendsen: a)
Zora-hayda, legend for orkester, b) ltomans för
violin (hr L. Zetterqvist) och orkester; 4.
Grieg: Orkestersuite nr 2 ur musiken till
>Peer Gynt*. — 3. A über: Fra Diavolo.
— 4. Adam: Konung för en dag
(Zepho-ris: hr Lundmark). — 5. Gounod: Faust
(Margareta: frök. Holmstrand; Faust,
Valentin: hrr Ödmann, Malmsjö). — 7. Fel.
David: Lalla Rookh (Lalla Rookh, Mirza:
frökn. Holmstrand, Kailsohn; Noureddin,
Baskir: hrr Strandberg, Brag). — 9.
Wagner: Lohengrin. — 12. Saloman:
Diamantkorset (Zephyrine; fru Wendela Sörensen, 1
Baduto: hr Vallenius). — 14. Donizetti:
Regementets dotter (Marie: fru Wendela
Sörensen); ballett: Dygnets timmar.
Vasa-teatern. April 2, 5—9. Suppé: Den
sköna Galathea, Costé: Kolhandlarne■
Dockféen. — 3, 4. Suppé: Boccaccio. —
11—14. Offenbach: Storhertiginnan af
Gerolstein (Storhertiginnan: fru Anna
Pettersson; Wanda: frök. Ekström; Fritz: hrr
Rönnblad, G. A. Lund, altern.; general Bom:
hr Hagman).
Södra teatern. April 10—14. Cliirette
i dragonlägret, vådevill-operett i 3 akter af
H. Raymond och A. Mars, musik af Victor
Roger (Clairette: fru Anna Lundberg).
Musikaliska akademien. April 4 och 8.
Rosenthal-konsertcr. — 9. Matiué af
sångsällskapet O. D. från Upsala med bitr. af
k. hofkapellet under dir. mus. Iv. Hedenblads
ledning.
Vetenskapsakademien. April 11. 5 e
kammarmusiksoarén af Aulinska qvartetten.
I. Beethoven: Stråkqvintctt, C dur, op. 29
(l:a violin: hr Zetterqvist); 2. Saint-Saens:
Septett för piano (fru Åqvist), stråkqvartett,
kontrabas (hr Smith) och trumpet (hr
Rydberg); 3. Dvorak: Stråkqvartett, C dur, op.
61. — 12. Hr Sven Scholanders
musik-och Bellmansafton, biträdande hr Alfvén. —
13. Hr Johannes El m bl ads sista konsert;
biträdande: frök. Anna Hjort, hr Emil
Sjögren.
Berns’ salong. April 2. Hr Axel
Rundbergs matiné; biträdande- frökn. Holmstrand,
Hallgren, Frödin, Hulting, Julia Jahnke;brr
Lnndqvist, Lundmark, Sellergren, Otto
Vallenius.
A Kgl. operan har åter ett
dramatiskt intermezzo förekommit genom
direktör Aug. Lindbergs uppträdande
derstädes med »Byggmästar Solness»;
något nytt i operaväg har ej
förekommit. Fru Sörensens gästspel slutade
förr än man väntat och hoppats,
omfattande från 2 februari till 12 april
endast 4 operor med 12
föreställningar, af hvilka 5, de flesta, med
»Dia-mantkorset». Vi hoppas emellertid att
den utmärkta konstnärinnan ej
härigenom afskräckes från ett nytt gästspel
i en snar framtid. Månadens första
representation, 4:e symfonikonserten,
har utgjort den egentliga nyheten,
ehuru äfven dess flesta nummer varit
här förut hörda. Programmet kan
kallas norskt, alldenstund herr Ant.
Andersen, hvars 2:a symfoni (en
omarbetning af den komponisten lät höra i
Musikaliska akademien 1888) inledde
konserten, också är född norrman.
Symfonien, som är ett lärdt och
talaDg-fullt arbete, ehuru ej i sin helhet så
melodiskt populärt, utfördes under
tonsättarens ledning och tillskyndade
såväl honom som de utförande lifligt
erkännande. Svendsens poetiska
orkestermålning »Zorahayda», förut gifven i
maj 1883, då komponisten konserterade
här å Kgl. operan, hör till dessa fina
stycken, som aldrig förfela att
entusiasmera. I deu derpå följande
Svend-8en-romansen excellerade konsertmästar
L. Zetterqvist med ett särdeles mjukt
och rent violinspel. Griegs 2:a Suite,
aftonens nyhet, innehåller åtskilligt
karakteristiskt och vackert, men
förefaller dock vid sidan af den första
såsom en efterskörd.
Vårflödet af konserter har haft
natur af öfversvämning. Förutom de
ofvan anförda, som endast
knapphändigt kunna omnämnas, ha
välgörenhets-och andra konserter, som vi ej kunnat
taga notis om, väl utgjort dubbelt så
stort antal. Den första i månaden
bjöds af herr Rundberg, hvilken som
vanligt presenterade mycket nytt, denna
gång arior ur här okända operor, hvilka
dock, lösryckta ur sitt sammanhang,
ej blefvo nog pikanta smakbitar. Af
de många biträdande utmärkte sig
synnerligast fröknarna Holmstrand och
Frödin samt herr Vallenius med sitt
vårdade föredrag. Konserten var
talrikt besökt.
Herr Rosenthai hade icke heller å
sina sista konserter någon talrik publik,
men hans öfverlägsna virtuositet vann
stora segrar, särdeles i Webers
Ass-dur-sonat, op. 39, L. Schyttes honom
tillegnade B dur sonat, op. 53, och det
pianistiska trollstycket »Hexameron».
Äfven Beethovens sonat op. 101 funno
vi väl återgifven, liksom större delen
af Schumanns »Carnaval». Ett par
stycken af Ed. Poldini, op. 1,
»Frühlingsweben* och »Johannisnacht»,
gjorde oss bekanta med en rätt
anslående komponist. — O. D:s konsert
hade naturligtvis samlat fullt hus i
Musikaliska akademien. Programmet
började med Josephsons »Korsriddarne
utanför Jerusalem» och slutade med
C. Nordqvists »Bacchanal», båda för
manskör, solo och orkester, och
upptog för öfrigt studentkörer och två
orkesternummer: Griegs konsertuvertyr
»Om hösten» och Prelude samt
Meuu-etto ur »L’Arlesienne» suiten.
Studentsångerna gingo raskt och med god
sammanhållning under
konsertdirigentens, dir. Hedenblads, ledning, men
basarne föreföllo oss något tunga,
liksom tenorernas röster väl spröda,
särdeles solistens. Säsongens sista
kammarmusiksoaré bjöd på en egendomlig
nyhet: Saint-Saens Septitt med
trumpet, ett, såsom det föreföll, mera
pikant till fäll ighetsstjreke i gammal stil,
än djupgående. De andra numren
voro välbekanta, Dvoraks intressanta
stråkqvartett gafs nemligen hösten
1891. Värdefullt biträde hade vunnits
i herr Zetterqvist, fru Åqvist och
deltagarne i septetten. Vi hoppas att
»Aulinska stråk qvartetten» icke måtte
förtröttas, utan nästa säsong fortsätta
sina värderika soaréer, ehuru de ej
besökts så talrikt de förtjenat. Nästa
års abonnemang hoppas vi blifva mera
framgångsrikt. — Herr Elmblads sista
soaré var en ny triumf för denne
framstående sångare, hvars väldiga,
dramatiskt liffulla föredrag alltid väcker
en hänförelse, som äfven nu gaf sig
luft hos den talrika publiken genom
rikt bifall. En angenäm bekantskap
fick man göra i sångerskan fröken
Anna Hjort från Stockholm, hvars
behagliga, ej stora men särdeles väl
skolade röst och konstnärliga sång fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
