Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Noderman, Preben: Drapa, för
en tenorbaryton (h—fiss), ord af
Con-cordia Löfgren. Pris 60 öre.
Sed ström, Hugo: Serenad^d—fiss),
ord af Ernst Beckman, tillegn. herr
Oscar Lejdström. Pris 75 öre.
Andersohn, A. L.: Davidsliarpan,
10 stycken ur Psaltaren för en röst
vid piano eller orgelharmonium. N:o
1, 4, 9, 10 med kör ad libitum. Pris
1 kr. 50 öre.
Med förbigående af dansmusiken,
som i vår tid är mera schablonmessig
än karakteristisk och snarare kan
räknas som bibang till dansen än som
musik, vända vi oss först till de
samlingar, hvilka utgifvits af Carl Gehrman,
f. d. delegare i musikbandelsfirman
Gehrman & komp., nu endast
musik-förläggare. Båda dessa väcka först
uppmärksamhet med sina eleganta
vignetter, »Svensk Folkmusik» med en
kolorerad folklifsbild, dans kring
majstången, »Eko från Chicago» med vy
af konstutställningspalatsets midtparti.
Den första samlingen innehåller 58
polskor etc., som sig bör enkelt och
väl arrangerade, mer eller mindre
bekanta från andra dylika samlingar; den
senare 83 melodier, sins emellan
förbundna genom öfvergångstakter, från
Sydamerikas stater, från Asiens och
Europas länder, -de flesta förmodligen
nationalhymner och äfven de från
Sydamerika och Asien af ganska
civiliserad natur. Sverige representeras af
»Du gamla, du friska, du fjällhöga
nord». — Bland sångerna intages
första rummet af Valentins väl träffade
musikaliska tolkning af Helmer Keys
dels käcka, dels poetiska och såv gbara
dikter ur hans nya skådespel.
Nodermans »Drapa» har karakteren af
en äldre marsch för manskör, orden
äro ur ett sagospel »Så vann han stolts
jungfrun». (Ett tryckfel: stots i st. f.
stolts må här påpekas.) Serenaden af
Sedström är med sitt
arpeggieackom-paDjemang ett rätt anslående
salongs-stycke. En förtjenst hos utgifvaren
af ofvannämnda sånger är, att deras
omfång angifves på titelbladet, så att
en hvar genast kan se om saDgen
lämpar sig för rösten. Andersohns
»Davidsharpan» innehåller
stämningsfulla, ehuru ej särdeles originela,
upp-byggelsesånger.
—@—
Från scenen och konsertsalen.
Kgl. operan. April 16, 28. Thomas:
Mignon (Mignon: fru Edling, Fredrik: fru
Linden som gast; Wilh. Meister: hr Lemon;
**/* Mignon, Meister: fru Sterky, som gäst,
hr Lundmark). — 18, 27. Gounod: Faust
(FauBt: hr Lemon, Lstagng.; Margareta: frk.
Holmstrand, fru Brag). — 19. Boieldieu:
Hvita frun. — 21, 23. Bizet: Carmen
(Carmen: fru Edling, som gäst; Don José: hr
Strandberg). — 21, 24, 26,30. Meyerbeer:
Profeten (Fides: frkn. Almati, Wolf **/«;
Bertha: frk. Hallgren; Johan af Leyden,
Oberthal, Jonas, Zacharias, Mathiesen: hrr Öd-
_____________________________
mann, Söderman, Bundberg, Sellergren, Ny
gren).
Vasa teatern. April 16—26, 29, 30.
Offenbach: Storhertiginnan af Gerolstein.—
27. Costé: Kolhandlame-, Suppe: Den
sköna Galathea, gästspel af fru Anna
Petter-son-Norrie.
Södra teatern. April 16—30. Clairette i
dragonlägret.
Vetenskapsakademien. April 15. Konsert
af hr Ragnar Grevillius; biträdande: fru
Linden, frk. Frödin, hr Alfvén; achompanj.:
frk Alfh. Larson, hr Emil Sjögren. — 20,
27. Sängsoareér af hr Adalbert v. Gold
schmidt och frk. Olga Polna. — 24.
Konsert al frk. Sigrid Brander; biträdande:
frk. Tora Hwass, hrr Fr. Neruda, Carl
Car-lander, blandad kör. — 29. Konsert at hr
Carl Lejdström; biträdande: fru Sterky,
frk Alfh. Larson (ackompanjatris), hrr O.
Lejdström, H. Alfvén.
Musikaliska akademien. April 25. Konsert
af fru Math. Jungstedt-Linden;
biträdande: fru D. Sterky, herr O. Lemon, C.
Nordqvist, L. Zetterqvist, Fr. Neruda, prof.
Ivar Hallström (ackompanjatör) och Jos. Lang
(harpa). — 29. Filharmoniska
sällskapets 3.dje abonnements-konsert: 1) Max
Zen-ger: 3 körer ur »Forngrekisk sängcvkel >
(Freden, Viren, Solguden) för blandad kör
med piano, opus 75; 2) A. M. Myrberg:
Höstbilder (»Trastens klagan», »Ensam på
i höstklädd mark»), blandade körer i capella;
3) Brahms: Sextett för klarinett (hr Joh.
Kjellberg) och violqvartctt (Aulin’ska); 4) H.
Berthold: »Rosen» för blandad kör och piano,
opus 8; Aug. Söderman: Signe lill’s färd,
konsertdikt för soli (trk. Hallgren, hrr C. F.
Lundqvist, C. A. Söderman), kör och piano,
ord af Ludv. Josephson. Dirigent:
hofkapell-mäslaren A. Hallen; ackompanjatris: frk.
Ellen Dorph.
Hotel Continental. April 18. Konsert af
frk. Gerda Petersson; biträdande med sång:
frk. Sigrid Westerlind, hrr Otto Vallenius,
Torsten Petré; med ackompanjemang: frk.
Helene Munktell a. a.
Meyerbeers »Profeten» med herr
Öd-manu i titelrolen har nu ändtligen,
länge väntad, gått öfver scenen. Denna
opera, som först uppfördes här den 8
november 1852 med Olof Strandberg
samt madem. Normani och Michal i
hufvudpartierna, gafs här senast i
november 1885, ånyo upptagen i februari
samma år, efter att varen 1S84 ha
kommit upp på scenen med herr
La-batt som profeten, då fröken Janson
sjöng Fides. År 1885 innehade hr
Sellman Johans af Leyden, profetens
parti, Fides’ sjöngs då af fröken
Janson i början af året, sedan af fröken
Wellander då operan gafs 100:de
gången den 27 februari och vidare på
hösten, Berthas rol uppbars af fru
Edling och äfven af fröken Javette. Den
nuvarande rolbesättningen synes här
ofvan, och den i vissa delar
musikaliskt effektrika och praktfulla operan
fick genom densamma ett
tillfredsställande utförande. Som profeten hade
herr Ödmann många glanspunkter och
utförde särdeles slutscenen med mycken
dramatisk kraft, någon gång föreföll
hans spel något vekt och matt, men en
I ypperlig röstdisposition understödde den
präktiga vokala framställningen.
Såväl fröken Almati som fröken Wolf
löste väl sin uppgift i Fides’ svåra
parti, hvaruti den förstnämnda sånger-
skan i synnerhet inlade stor dramatisk
kraft. Fröken Hallgren visade äfven
som Beitha goda anlag, men partiet
öfverstiger ännu i någon mån den vid
så stora uppgifter ännu ovana
sångerskans krafter. Af de tre vederdöparne
framstod mest herr Sellergren, och
grefve Oberthal hade i herr Söderman
en rätt god representant.
Folkscenerna med skridskoballetten etc. gingo
med lif, och de präktiga dekorationerna
af Emil Roberg jemte det lysande
sceneriet bidrogo i sin mån att förhöja
det hela och bereda operan den
framgång, som bifallet vid flera tillfällen
konstaterade.
Som Faust har herr Lemon haft att
lösa en icke så lätt uppgift, men den
unge sångaren gick väl i land dermed
Operan har för öfrigt, såsom man ser,
haft värderade gäster att tillgå i fruar
Edling, Sterky och Jungstedt-Linden.
Vasateatern afslutade med april
månad sin speltermin, i det sista
assisterad af fru Anna Pettersson-Norrie, som
var mycket uppburen i sin sista rol:
Storhertiginnan af Gerolstein. Teatern
gör med slutet af detta spelår en
kännbar förlust, då dess ypperlige komiker
direktör Strömberg, nu drager sig
tillbaka från scenen; möjligen kommer
dock herr S. liksom direktör
Holra-qvist att sedan uppträda i gästroler.
Konserternas antal har varit
ansenligt äfven under sista hälften af april,
och flere sådana »för välgörande
ändamål» kunna ytterligare förlänga listan.
Vi kunna endast helt kort yttra oss
om dessa musiktillställningar. Herr
1 Grevillius hade på sin konsert mera
att fägna sig åt erkännande för sin
sång än åt en talrik publik, ehuru
program och biträden äfven borde ha
varit lockande. En nästan full salong
åhörde deremot fröken Gerda
Petterson och hennes assistenter på henne3
konsert i hotel Continental, och
kon-sertgifvarinnan fick i första rummet del
af publikens bifall.
Herr Adalbert von Goldschmidts och
fröken Polnas med undran och intresse
motsedda debut hos oss, hvilken först
egde rum för en mera fåtalig, men
sedan talrik publik, blef en stor succés
för den behagliga sångerskan, hvars
konstnärliga framställning var
beundransvärd och, såsom det entusiastiska
bifallet och bisseringarne visade,
verkligt berusande. Ej så mycket genom
rösten, som ej var stor och mot
höjden stundom något skarp, som icke
mer genom ypperlig tonbildning och
smakfull musikalisk deklamation vann
hon sin obestridda triumf. Herr
Gold-schmidt8 sånger vittnade om
framstående talang för sångkomposition,
särdeles de mera humoristiskt anlagda,
de seriösa voro ej alldeles fria från
den »weitschmerz», som man
tillskrif-vit dem. Ackompanjemanget var för
det mesta intressant, mera sällan
harmoniskt djerft, och utfördes förträffligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
