Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G8
SVENSK MUSIKTIDNING.
både textkomposition och
textunder-läggning ännu tre tusen gånger
svårare än hvad de redan äro, och de
äro i alla fall redan nu i vårt språk
fyra tusen gånger svårare än t. ex. i
italienskan, der man synes kunna efter
behag, till och med i samma
sångnummer, välja betoningen rimani eller
rimani (Cavalleria rusticana), eller i
franskan, der man ad libitum säger
Romeo, Romeo eller Roméö (Gounod,
Romeo et Juliette).
Hvad det måtto vara förtjusaude att
vara textöfversättare i Italien eller
Frankrike! A. L.
Pajazzon
dram i 2 akter; text och musik af
R. Leoncavallo.
|fe å denna opera är under
in-öfning för att kanske redan
innevarande speltermin gå
öf-ver v^r °PerasceDi v’lja vi här
X redogöra för det dramatiska inne-
hållet af densamma. Händelsen
’ tilldrager sig i Calabrien nära
Montalto för ungefär 25 år sedan, och
personerna i operan äro följande; Nedda
(i pjesen Colombine) hustru till Canio
(pjesens Pajazzo), Tonio, skådespelare
(i pjesen Taddeo), Beppo (Harlekin) och
Silvio, bonde, samt bondfolk af båda
könen. Operan börjar med en prolog,
rätt originel. Tonio, klädd som
pier-rot sticker hufvudet fram för ridån och
träder derefter fram bockande sig för
publiken i salongen och ursäktar sig
för att han vågar träda fram, men
»han är prologen», och i en harang
till publiken nämner han att operans
handling grundar sig på en verklig
tilldragelse. Prologen slutar med att
han vänder sig inåt scenen och ger
tecken till att pjesen skall börja.
Vid ridåns uppgång visar sig en
liflig tafla. Teatern är redan uppförd;
lockadt genom trumpetstötar och
trum-hvirflar strömmar folket tillsammans
för att emottaga sin favorit pajazzon.
Canio-pajazzon tillkännagifver för »de
högtärade herskaperna» att
föreställningen börjar precis klockan 9 på aftonen.
Han stiger jemte Nedda ur vagnen;
då Tonio vill hjelpa den senare vid
nedstigandet, får han en örfil af Canio
och försvinner med orden: »det skall
du få plikta för!» in uti teatern.
Canio uppmanas af bönderna att dricka
ett glas vin med dem. Då några
hviska till honom, att han skall akta
sig för Tonio, som lätt kan förleda
hans hustru, skrattar han åt denna
varning men tillägger vred, att om han
någonsin skulle märka att hans hustru
är honom trolös, skulle han med
vällust två sina händer i hennes
hjerteblod. Hastigt anslår han åter en
munter ton, kysser Nedda på pannan och
följer med bönderna in i värdshuset.
Nedda, som stannar kvar på scenen,
har blifvit mycket uppskakad genom
mannens plötsliga vredesutbrott men
förjagar snart de dystra tankarne med
en munter sång.
Tonio uppträder och bekänner att
han älskar henne ända till vansinne,
hvarför hon måste blifva hans. Nedda
skrattar åt honom och menar att han
väl längtar efter »dugtigt med prygel».
Tonio upprepar med stegrad passion
sin kärleksförklaring, och då han vill
omfamna henne, slår hon honom med
en piska i ansigtet. Med raseri och
hot att hon skall få ångra den
förolämpningen rusar han ut från scenen.
Strax derefter får Nedda höra sitt
namn sakta ropas. Hon igenkänner i
den unge bonden Silvio sin älskade,
som stigit öfver muren och i en
passionerad duett med Nedda besvär henne
att fly med honom. Nedda vägrar till
en början att lyssna till denna
begäran, men då han allt mera eldigt
försäkrar henne om sin kärlek, ger hon
slutligen efter. Emellertid har Tonio,
som lyssnat till början af
kärleksscenen, gått in i värdshuset och hemtat
ut Canio. Båda visa sig på scenen i
det ögonblick då Silvio och Nedda
omfamna hvarandra. Då Canio hör Nedda
hviska till sin älskare: »Denna natt
för evigt din!» kan han ej mer
beher-ska sig, han ger till ett skri och vill
störta sig på Silvio. Hastigt kastar
sig Nedda i vägen för Canio, och
Silvio vinner derigenom tid att
undkomma. Canio har ej riktigt fått syn
på flyktingen och uppfordrar Nedda
att säga honom namnet på den
eländige. Då denna svarar, att han
aldrig skall få veta namnet, vill Canio
med dragen dolk störta sig öfver henne,
men Beppo hejdar honom och vrider
vapnet ur hans hand. Tonio söker
äfven lugna sin direktör och
förespeglar honom utsigten att hans hustrus
älskare kanske under skådespelet skall
förråda sig; publiken börjar snart
samlas och det är tid att kostymera sig.
»Spela nu», utropar den olycklige, »när
vansinnet spänner sina klor i mig! —
Bah! är du då en menniska? Är ju
bara pajazzo!» Under det han
för-tviflad pressar hufvudet mellan sina
händer går han långsamt fram emot
teatern.
Ehuru innehållet af andra akten är
lätt att gissa, växer dock publikens
intresse mer och mer scen efter scen
genom styckets utomordentligt
skickliga anläggning. — I andra aktens
början tillströmmar folket för att
bevista teaterföreställningen; bland
publiken befinner sig äfven Silvio. Nedda,
redan kostymerad som Colombine, går
omkring bland åskådarne med tallriken
för att insamla penningeskörden,
derunder hviskar hon till Silvio, att han
skall vara forsigtig, ty hennes man
lurar på hämnd. Sedan publiken
upprepade gånger under larm och skrik
yttrat sitt missnöje öfver det långa
dröjsmålet med spektaklets början, hörs
klockan bakom förhänget och detta
öppnas. På scenen ser man
Colombine, som i den tron att hennes man
pajazzon (Canio) först vid midnattstid
skall komma hem, emottager sin
älskare Harlekin (Beppo). De språka
en stund i öm téte å téte och hafva
satt sig på hvar sin sida om bordet,
då tjenaren Taddeo (Tonio) andfådd
rusar in i rummet, förkunnande att
Pajazzo med vapen i hand följer
honom hack i häl. Harlekin flyr och
Pajazzo uppträder. På hans fråga om
hvem som varit här i rummet, efter
det är dukadt för två personer, svarar
Colombioe, att den andre personen var
Taddeo, som i förskräckelsen gömt sig.
Genom Taddeo Tonios ord, hvilken
hånande tillropar honom: »Hon ljuger
inte, hon är ren, englaren», påmind om
sitt eget öde, bestormar han Nedda
under tilltagande sinnesrörelse och
häftighet att säga namnet på sin älskare,
och då denna svär att hon aldrig skall
bli en förräderska, förlorar han all
besinning och stöter dolken i ryggen på
henne. Vid hennes dödsrop: »Hjelpl
Silvio!» skyndar den senare fram och
blir äfven nedstucken af den rasande
Pajazzon. Canio vänder sig nu till
åskådarne med de orden: »Gå nu hem
vackert, spelet är slut!», han släpper
dolken och ridån faller.
Musikpressen.
På Abrah. Lundqvists förlag har
utkommit:
för piäno, 2 händer:
Richter, Gust.: Gold-Else,
Polka-Mazurka. Pris 75 öre.
Sundberg, Georg: Snödrottnin-
gen. Polka-Mazurki. Pris 75 öre.
Waldteufel, Emil: Far-ci Par-la.
Polka, op. 239. Pris 75 öre.
På Carl Gehrmans förlag har
nyligen utkommit:
för piano, 2 händer:
Svensk Folkmusik, Polskor, Marscher
och Danslekar, satta för piano af Herm.
Berens J:r. Pris 1 kr. 75 öre.
Eko från Chicago, Melodier från alla
länder. Pris 1 kr. 50 öre
Rosch, Albert: Under Stjärnba-
neret, Marsch. Pris 75 öre.
Hedin, L. G.: Du och Jag,
Hambo-Polka. Pris 50 öre.
Kremser, C.: Tokerier, Polka.
Pris 50 öre.
Stedingk, M. v.: Chic, Polka.
Pris 60 öre.
för en röst med piano:
Valentiu, Karl -.Sånger ur
»Fran-cesca da Rimini» af Helmer Key. 1.
Menestrelvisa (ciss—fiss), 2. Arabisk
Serenad (e—fiss), 3. Korsfararsång
(e—e), op. 33, tillegn. Oscar Lej dström.
Pris 1 kr. 25 öre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
