Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ämne. En särskild detalj utgöres af
instrumentation för militärorkester, hvari
betyg ingår i musikdirektörsexamen;
större delen af liela antalet elever —
80 — har emellertid undervisats i
kontrapunkt och, när anlagen sådant
medgifvit, i komposition.
I harmonilära ensamt antagas inga
elever, men studiet häraf är
obligatoriskt för alla elever i de egentliga
hufvudämnena. Dess värre är antalet
undervisuingstimmar alldeles för ringa
i förhållande till behofvet, i det den
ordinarie staten endast upptager en
lärare i ämnet. Akademien har
visserligen af egna sparsamt tillmätta
tillgångar sökt fylla i hvad som brustit
å den extra staten; dock framstår här
ett verkligt kraf, hvars tillgodoseende
utgör ett berättigadt önskningsmål.
Vid läroverket undervisas äfven i
pianostämning — ett ämne som annars
ej plägar förekomma vid
musikkonservatorier, men undervisningen här är
af eleverna eftersökt, såsom kommande
såväl dera sjelfva som den musikaliska
allmänheten till godo.
Musikens historia utgör obligatoriskt
biämne för alla elever, med särskild
kurs för blifvande musiklärare —
deklamation och italienska språket äro
biämnen för sångelever.
Det antal elever, som sålunda kunnat
undervisas, utgör emellertid endast en
del af de inträdessökande. En
betydlig procent af dessa hafva, fastän de
kunnat vid inträdesexamen förklaras
kompetenta, dock måst antecknas som
aspiranter, i brist af utrymme. Den
begränsning som sålunda eger rum
beror ytterst på genomförandet af den
här antagna principen, att
undervisningen skall så vidt som möjligt vara
individuell. Vid de flesta utländska
konservatorier tillämpas åter ett system af
klassundervisning, dervid ofta klasserna
öfverfyllas, så att privata lektioner
blifva snart sagdt ett nödvändigt vilkor
för snabbare framåtskridande.
De examina som under den gångna
tioårsperioden afiagts äro följande:
organistexamen 124; kyrkosångarexamen
07 ; musiklärareexamen 63;
musikdirektörsexamen 25, hvarjemte 39
specialbetyg utdelats — tillsammans 318. j
Härvid är dock att märka, dels att
ofta 2 eller flera examina komma på
samma elev, dels ock att en eller
annan icke-elev låtit sig pröfvas.
Antalet organistexamina motsvarar
visserligen på intet sätt behofvet för
landets omkring 4000 församlingar. ’
Det vida öfvervägande antalet betyg
lör kompetens till sådana platser ut- I
färdas af domkyrkoorganister, hvarvid
dock kompetensen ofta torde inskränka
sig till betyget, utan motsvarighe it
förmågan. Men äfven antalet sålunda
examinerade synes vara ringa nog.
Förhållandet torde vara, att på många
ställen skolläraren förrättar
organist-tjensten, hvilken ofta är alltför illa
aflönad.
Antalet examinerade musiklärare
synes deremot öfverstiga behofvet för
allmänna läroverkens räkning. Flertalet
af dem som aflägga denna examen
hafva emellertid förut tagit
organistexamen och afse sålunda att kunna
förena organist- och
musiklärarebefattning, hvilket i mindre städer
merendels önskas. Ofta nog är organisten
här, och ännu mera på landsbygden,
den ende praktiserande musikläraren i
trakten, och det måste då betraktas
som en afsevärd fördel, att han
för-värfvat sig verklig kompetens för
ut-öfvande af sådan verksamhet. Äfven
aflägges denna examen af många
kvin-liga elever, som ej kunna hoppas på
platser i statens tjenst, utan afse
utbildning för enskild lärareverksamhet.
Med konservatorium har under några
år varit förenad en teaterskola. Den
inrättades hösten 1885, på initiativ af
d. v. direktören för de kgl. teatrarna,
herr Willman, hvilken för ändamålet
af teatermedel stälde till akademiens
disposition ett belopp af 5,500 kronor
årligen.
Skolan var delad i en
sångscens-och en talscensklass. I den förra
meddelades undervisning i sång jemte
dermed enligt reglementet för
konservatorium sammanhängande ämnen,
äfven-som scenisk framställning och
rollstudium. I den senare utgjorde
undervisningsämnena uttal och deklamation,
scenisk framställning och rollstudium,
svenska språket jemte verslära och
grunddragen af den dramatiska
litera-turens historia samt främmande språk,
hvarjemte i båda klasserna förekommo
öfniugar i dans, gymnastik och
fäktning. Antalet elever i skolan har
utgjort 13 manliga och 20 kvinliga, af
hvilka många sedermera utöfvat
teaterverksamhet som sitt yrke.
Skolans lif blef emellertid kortvarigt.
Då vid ingången af höstterminen 1888
den lyriska och dramatiska scenen
skildes samt ändrade förhållanden vid
operan inträdde, bortföll anslaget, och
dermed också för akademien all
möjlighet att vidare upprätthålla
institutionen, hvars behöfligket dock är otve
tydig, likasom ock all i andra länder
vunnen erfarenhet talar för att
densamma fördelaktigast kan anordnas i
samband med ett musikläroverk.
Verdis komiska opera
»Falstaff».
(Efter utländska korrespondenser).
var och en, som icke är likgiltig
för samtidsmusikens framsteg,
har utan tvifvel blifvit
frapperad af en bland de mest nobla
företeelserna inom intelligensens verld :
förändringen i Verdis skaparkraft.
Hunnen till 60 år har denne ryktbare, i
hela verlden populäre tonsättare, upp-
! hofsmannen till för sin tid så typiska
arbeten som »Trubaduren», »Traviata»
och »Rigoletto», ännu så godt som
oskiljaktiga från repertoaren öfver allt
der en opera linnes, plötsligt erkänt
I att han bedragit sig samt afsvurit den
form, det manér, den stil, på hvilka
hans föregående operors framgångar
och ryktbarhet voro grundade. Han
har afstått från den italienska operans
alla former, från de obligatoriska ariorna,
duetterna, qvartettema etc., från
godt-köpsframgångarne i uvertyrer och
orkesterackompanjemang och vändt sig till
det i musikalisk dialog tolkade
sångdramat, till den oafbrutna lyriska
deklamationen, till den orkestrala
symfonien, hvilken utvecklar psykologien,
karakteren, de innersta känslorna hos
hufvudpersonerna på scenen,
episodernas allmänna innebörd och deras
inflytande på handlingen.
Denna underbara förändring, denna
omkastning i den musikaliska formen
framträdde först i »Aida» och fingo
absolut stadga i »Otello». För att
inse detta behöfver man endast
jem-föra »Trubaduren» eller »Rigoletto»
med »Otello», och man skall genast
finna de radikala olikheterna i
uttrycket, melodien, harmonien och
instrumentationen i de förstnämda operorna,
jemförda med den senare. Och detta
härrör deraf, att under mellantiden
Richard \\ agners lyriska dramer och
komedier åstadkommit en fullständig
revolution inom den dramatiska
musiken.
Äfven Verdi fann sig tilltalad af
deu nya rigtningen, och utan att
förlora något af sitt ursprungliga
temperament modifierade han under
inflytande af Wagners intentioner stilen,
uttryckssättet, formen.
Hvad nu särskildt angår »Falstaff»,
har han, som ofvan antydts, i denna
opera liksom förut i »Otello» adopterat
den oafbrutna musikaliska dialogen utan
arior eller duetter, utan upprepande af
orden, med undantag af ensemblerna,
hvilka understundom förena ända till
10 röster och utgöra de präktigaste
afdelningarna i partituret. För att sätta
detta system i verket har han åt
opera-buffan gifvit ett lif och en scenisk
rörlighet, som den förut aldrig egt.
Men ensamt detta skulle må hända
icke vara tillräckligt för att förklara
»Falstaffs» glänsande framgång, om icke
mästaren i detta verk utvecklat så
mycken melodisk verve, så stor
scenisk fyndighet och framför allt en
sådan öfverflödande rikedom på
instrumentala effekter, att åhörarne, bländade
af denna oafbrutna följd af förföriska
lockmedel, låtit sig ryckas med liksom
i en hvirfvel af beundran.
Det skulle vara omöjligt att ingå i
enskildheter rörande ett arbete af denna
betydenhet eller att kunna framhålla
alla dess skönheter — man skulle då
nödgas att citera dem alla. Anmärkas
kan dock att de nummer, hvilka mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
