Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tycktes slå an på premierepubliken,
voro: i första akten introduktionen och
den glänsande eDsemblen för
mansröster, Falstaffs monolog om »äran»,
beundransvärdt föredragen af Victor
Maurel, den förtjusande
fruntimmers-qvartetten i andra tablån och finalen,
I den andra akten utgöres den
musikaliska dialogen af på hvar andra
följande motiv, hvilka förändra
karakter utan att upphöra att vara intagande.
Ett motstycke till finalen i denna akt,
då Falstaff stoppas ned i den famösa
korgen, torde knappast någon annan
komisk opera kunna uppvisa, i fråga
om oemotståndligt med sig ryckande
kraft; orkestern spelar här
hufvud-rollen, och la Scalas 60
stråkinstru-mentalister hänföra dervid åhörarne
genom sitt utmärkta samspel och sin
virtuositet.
Tredje aktens féeri-scener äro af en
beundransvärd skönhet; inspirationen
gnislrar här i livarje fras; en präktig
fuga, byggd på ett gammalt, klassiskt
motiv, en fuga i tio afdelningar med
alla sina entréer och modulationer, sin
stretta och sin forte-final afslutar
operan. Den vokala och instrumentala
effekten af denna »försoningsfuga» är
storartad och bildar ett värdigt slut på
Giuseppe Verdis mästerverk.
* V
*
Texten till »Falstaff-; är, som man
vet, författad af tonsättaren Arrigo
Bolto, hvilken dervid fritt begagnat
sig af Shaksperes »Muntra fruarna i
Windsor» och »Henrik IV».
Innehållet är i korthet följande:
Vid ridåns uppgång ser man
Falstaff på värdshuset Strumpebandet till
sammans med två eländiga, afsigkomna
stackare, Pistol och Bardolf, med hvilka
han öfverlägger om sättet att skaffa
penningar att betala värden med. Han
skaffar sig dock penningar genom att
berusa och bestjäla Caius, hvarefter han
söker förmå sina hejdukar Pistol och
Bardolf att gå med kärleksbref till
damerna Meg och Alice.
En scenförändring framställer
derefter Alices hem. Man helsar der på
hvar andra, och Alice omtalar, att
Falstaff har sändt henne en skriftlig
kärleksförklaring. Meg visar, att hon
också fått en dylik, och nu svära
damerna att hämnas.
Alices man Ström har emellertid fått
veta, att Falstaff älskar hans maka,
och han rådslår med sina vänner, huru
han skall kunna straffa Falstaff.
I andra akten är man åter hos
Falstaff. Ett bud kommer in och
till-bjuder honom’ ett möte med Alice.
Samtidigt anmäles för honom herr Bäck,
som erbjuder sig skaffa honom
penningar. Bäck, som är den förklädde Ström,
kommer in och visar högar med guld,
som han beder Falstaff hjelpa honom
att förstöra, och utbeder sig dessutom
dennes hjelp att eröfra Alice, som är
känd för sin dygdesamhet. »Jaså, är
hon det», säger Falstaff och omtalar
det öfverenskomna mötet. Ström
uppmanar honom att gå dit och hjelpa
honom att kufva den sköna.
I nästa tablå ser man, huru fyra
glada damer ställa allt i ordning i
Ströms hus för att mottaga Falstaff.
Slutligen kommer denne. Alice
mottager honom ensam, och Falstaff börjar
strax sin kur. Ögonblicket efter
kommer emellertid underrättelse, att den
i äkta mannen är hemkommen.
Ström och hans vänner komma in
och söka öfver allt efter den förstuckne
Falstaff, till och med i en korg med
smutsiga kläder. Medan de söka i ett
annat rum, skynda damerna in och
öfvertala Falstaff att krypa i korgen
och plocka sedan smutskläderna öfver
honom. Alice kommer om en stund
in och befaller två tjenare att taga
korgen och kasta den i sjön. Hon
springer derpå efter sin man, för att
han skall se, huru Falstaff sprattlar
som en fisk i vattnet.
I tredje akten luras Falstaff åter
till ett möte med Alice, denna gång
under ett träd i en park, der onda
makter drifva sitt spel. Falstaff är
förskrämd, men går ändock förklädd
dit.
I sista akten uppträda damerna i
fédrägter, glädjande sig öfver sin drift
med Falstaff. Falstaff och Alice sjunga
en duett, men hon drager sig tillbaka
med uppgift att hon är rädd för féerna.
Falstaff betäges af ångest. Han hör
feernas sång i skogens dunkel och
kastar sig till jorden.
Féerna komma närmare och närmare,
le och dansa kring Falstaff. Slutligen
omtala de, hvilka de äro, och haud i
hand begifver sig hela sällskapet till
I värdshuset.
Operan gick den 9 februari för
första gången öfver scenen på la
Scala-teatern i Milano.
Charles Darcours telegraferar om
representationen nära två spalter till »Le
Figaro», börjande med följande ord:
»Det är en glädje att fatta pennan för
att förkunna den triumflika framgång,
som Verdis nya opera rönt, ty vi ha
kanske aldrig bevittnat en sådan
manifestation af den latinska racens snille,
så på samma gång ren och förledande.»
Korrespondenten telegraferar under
ejelfva föreställningen, att de bägge
första akterna mottogos med en
framgång utan like. Verdi framkallades
fem gånger efter hvarje akt och
framträdde, omgifven af de förnämsta
artisterna. Anblicken af den hänförda
salongen var oförgätlig. Utanför på
gatan höll menniskomassan på att storma
teaterns portar, och de angränsande
gatorna böljade af folk.
Korrespon-ten tillägger till slut, att man efter
sista aktens slut väntade kolossala
ovationer.
* -i:
*
Verdis nya opera har sedan
framgångsrikt gått öfver scenen i Genua,
Rom, Venedig och Triest samt nått
Tyskland, der operan först uppfördes
i Wien och den 1 juni skulle gifvas i
! Berlin.
Om uppförandet i Wien skrifver N.
Freie Presses musikanmälare följande,
som torde ge ett säkrare begrepp om
operans värde, än hvad de
öfversval-lande loforden, triumferna och
hyll-ningarne af komponisten, hvilka
meddelats från Italien, ge oss anledning
till. Från Wien skrifves det sålunda
efter första uppförandet derstädes
pingstdagen ;
»Den, som af Verdis »Falstaff»
väntat kraftigt uppskakande momenter,
måste ha känt sig sviken. Det är
icke den gamle Verdi med sin
otyglade eld, orkesterns glödande kolorit
och melodiernas lidelsefulla »schwung»,
icke en från en väldig höjd under
blixt och åska nedstörtande
vattenmassa, utan i stället en liten lugn sjö,
: omgifven af grönskande stränder med
väna blommor, och på hvars böljor
humorns glada ljus glittrar. Ur
ver-i ket i dess helhet framgick äfven denna
idylliska karakter. Om man
undantager tre hänförande nummer, hvilka
: måste gifvas da capo, tycktes operan
ej göra något djupare intryck.
Allmän var emellertid beundran för
den italienske mästaren, som vid 80
års ålder skrifvit en komisk opera.
Öfver hela verket ligger utgjuten en
bedårande älskvärdhet, ja nästan
ungdomlig naivitet. Utan att utmärka sig
för några anmärkningsvärda dramatiska
momenter eller glanspunkter, gifver
hela verket intrycket af att vara en
med lugn glädtighet och ädelt
jemn-mått fortlöpande musikalisk
konversation. Detta gäller i synnerhet om de
båda första akterna. Många longörer
och reminiscenser finnas dock och
visade sig tröttande. Man beundrade
slutligen mer mästaren än verket.
Liksom man om »Hamlet» kan säga: det
är icke Shaksperes största arbete, utan
Shakspere är störst i »Hamlet», så
kan man äfven om »Falstaff» säga: det
är icke det mest beundransvärda verk
af Verdi, utan Verdi är mest
beundransvärd i »Falstaff .
Saint-Saéns »Phryne» på Opéra
Comique.
f)et var länge sedan parisarne gått
så belåtna från en teater, som
de i dessa dagar göra från
Opéra Comique, skrifver H. T:s
korrespondent. Ändtligen ha de åter fått
höra en musik som i den gamla goda
tiden. Det var skratt och skämt,
behag och melodi sammanfogade af en
äkta gallisk mästarhand — intet
själs-slitande, intet öron- och nervpinande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:58:45 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1893/0095.html
