Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inga dundrande högnordiska gudar eller
hysteriska konungadöttrar.
Saint-Saens, som af alla de moderna
franska kompositörerna förblifvit
klassikerna och traditionen trognast, har
hittills framträdt offentligt endast med
arbeten af mycket allvarlig art, och
man motsåg derfor med ovanligt
intresse denna s. k. »nyck» af mästaren.
Men har han helt gifvit sin
konstnärliga personlighet i »Samson et Dalila»,
»Benvenuto Cellini» etc., så har han
dock icke gifvit ett mindre fullödigt
arbete i »Phryne», en opera med det
äkta, friska, lössläppta humör utan
någon som helst forcering, som fordras
hos den som vill roa andra.
Hela operan består af tio nummer,
och libretton är mycket litet
invecklad.
^ id styckets början firar man en
glänsande fest för arkonten Dicephile,
som vetat att ingifva sina medborgare
så stor tillit och beundran, att de ännu
under hans lifstid resa hans staty
utanför hans hus. Han är emellertid i
verkligheten en gammal gnidare,
hvilken aldrig brytt sig om något annat
än sig sjelf, och hvilken såsom
förmyndare för sin brorson Nicias till och
med söker bestjäla denne på de
rikedomar, som han har att förvalta för
hans räkning. Han ger honom knappt
medel till de allra nödvändigaste
utgifter, och efter att ha uppköpt
åtskilliga af Nicias’ skuldsedlar, skaffar
han sig genom domstolsutslag rätt att
utsända sina män för att kasta honom
i fängelse.
Brorsonen beskyddas emellertid af
den sköna hetären Phryne, som låter
sina slafvar befria honom och
genorn-prygla lagens män. Hon upptager tills
vidare Nicias hos sig, och de tu komma
till en förklaring, att de älska
hvarandra. De sammansvärja sig mot
farbrodern, som lockas till Phryne,
hvilken utvecklar all sin förförelsekonst mot
honom.
Då han lockats på kärleksrusets höjd,
kommer den stora scenen med
Aphro-| dite statyen, som får intaga Phrynes
plats, och i hvilken han tror sig se
den älskade. Ur stånd att beherska
sig störtar han ned på knä för henne
och tillstår sin kärlek, just som Nicias
och tjenstefolket rusar in, till hans
stora blj’gsol. För att de skola tiga
och icke omtala för stadens borgare
hur stark deras arkonts dygd är,
måste han lofva Nicias icke blott
friheten utan också förmögenheten till
baka.
Publikens entusiasm steg
oupphörligt under föreställningen, Dicephiles’
lustiga kupletter med
fagottackompag-nement väckte formligt jubel, minst
hälften af musiknumren begärdes och
gafs da capo, och aldrig förr har
fröken Sibyl Sanderson firat en större
triumf än som Phryne.
Instrumentationen var helt igenom munter och
originell, orkester och kör spelade och
sjöng med ett intresse och en
precision, som man sällan får höra.
(D. N.)
––––
UtställDingsmusik i Chicago.
«tställningens musikkomite uppvi-
^-A sar för de kommande
musik-% festerna åtskilliga berömda och
kända namn, deribland Saint-Saens,
Mackenzie, Asger Hamerich, och
planen för musiktillställningarna är
naturligtvis storartad. Först och främst
tänker man att genom den af 40
amerikanska musik- och sångföreningar
bildade »festmusikföreningen» under tre
veckor bringa följande verk till
ut-förando: »Utrecht-Te Deum» af
Händel; »Paulus» af Mendelssohn; »Ein’
feste Burg» af Bach; urval ur
»Lohen-grin» och »Mästersångarne», ur
Hän-dels »Judas Makkabeus» samt ur
Ber-lioz’ »Requiem»; Bachs »Himmelsfärd
*-kantat; Händels »Israel i Egypten»;
Mendelssons »Elias»; »Hallelujah»,
kantat af A. Becker; »Moses» af
Rubinstein. Manskörer skola medverka i
»Oedipus tyrannus» af J. K. Paine
och i »Kolumbus» kantat af Dudley
Buck; dessutom skola utföras:
Beethovens !):de symfoni, Mozarts
»Requiem», Brahms »Tyskt requiem»,
Verdis »Manzoni-requiem», Gounods
»Redemption», Mackenzies »Rose af
Sharon», Sullivaus »Golden Legend» och
Here verk af Saint Saüns, Massenet,
Tschaikowsky och andra moderna
tonsättare.
Mycket väntar man sig af följande
föreningar: Bostons symfouisällskap,
Brooklyns »Arion » sällskap, Newyorks
»sångförening» och symfoniorkester
under ledning af Walter Damrosch,
likasom man äfven väntat uppträdande af
skandinaviska musikföreningar.
Dessutom komma åtskilliga kvinliga
musikföreningar att låta höra sig här, och
talrika kammarmusik-konserter förestå
äfvenledes.
Såsom orgelvirtuoser komma att låta
höra sig: Alexander Guilmant från
Paris, Capocci frän Rom, Best från
Liverpool, Warren från Newyork,
Whitney och Wliiting från Boston.
Hvad konsertlokalerna beträffar, så
innehåller »Tonhallen» 100 sittplatser
och talrika ståplatser, »Festhallen»
2,500, sitt- och ståplatser samt estrad
för 0,500 sångare. 175,000 dollars
äro anslagna till en orkester om 120
medlemmar. Medaljer komma att
utdelas till de föreningar, som
företrädesvis utmärka sig.
Från scenen och konsertsalen.
Dramatiska teatern. Juni 7—9. Dm
förlorade sonen (L’enfaut prodigue), mimisk
komedi i 3 akter af Michel Carré Jun.;
musik af André Wormser.
Denna pantomim vann genom godt
utförande och en tilltalande musik, som
troget sluter sig till handlingen,
ganska mycket bifall vid första
uppförandet. Herr Emil Linden kommer att
med denna pantomim göra en rond i
Sverige denna sommar. Personalen i
pantomimen utgöres af fru Linden och
en fröken Jörgensen från Köpenhamn,
fru Clara Gardt och hr Gründer.
Kapellmästare B. Halidén och hr J. Lang
(pianist) sköta, som vi förut nämndt,
styckets musikaliska del.
—3—
Från in- och utlandet.
Kgl. operan. Om senast gångna
spelår och planerna för det kommande
kan lemnas följande redogörelse:
Vid årets början funnos endast fyra
sångerskor — fruarna Brag och
Strandberg samt fröknarna Karlsohn och
Wolf — hvilka kunde med visshet
påräknas. Med undantag af herr Lemon
hade den afgående direktionen ej
träffat definitift aftal med någon solist,
och endast en roll var före säsongens
början utdelad (prinsessans i
»Skrifvar-kungen», till fröken Wolter). Då
samtidigt fruarna Östberg och Edling
af-gingo, blef det naturligtvis en svår sak
att hålla den gamla repertoaren uppe.
Ännu svårare blef det att bilda en ny,
och då man här i landet icke eger
vare sig någon elevskola för Operan
eller några mindre operascener,
hvari-från rekrytering kunnat ega rum, har
det varit nödvändigt att under det
gångna året hålla repertoaren uppe
medelst tillfälliga gästspel och
debuter.
Till nästa år ha de nu befintliga
krafterna blifvit förstärkta genom
åtskilliga nya engagementer, hvarigenom
en tillfredställande repertoar, bör kuDna
1 åstadkommas. Nyengngerade äro fru
Sterky, fröknarna Frödin, Hallgren och
Hulting samt herrarne Bratbost,
Valle-nius och Söderman, hvarjemte
underhandlingar pågå med fru
Jungstedt-Linden. Under nästa spelår äro
följande nyheter tillämnade: »Bastien och
Bastienne» af Mozart, »Pajazzon» af
Leoncavallo, »Jolantha» af
Tschaikowsky, »Hexan» af Enna, »Giralda» af
Adam och längre fram under säsongen
»Orfeus» af Gluck, »Valkyrian» af
Wagner och »Phryne» af Saint-Saens,
hvarjemte repriser komma att gifvas
af »Stradella» (med herr Ödmann i
titelrollen), »Hälften hvar», »Don
Pas-quale», »Villars dragoner m. fl.
Under det gångna spelåret ha 199
föreställningar egt rum, om man
inräknar 4 symfonikonserter, 2
Wagnerkon-serter och en konsert med biträde af
Filharmoniska sällskapet. Dessutom ha
gifvits (1 föreställningar af herr von
der Osten med sällskap, 3 af direktör
Aug. Lindberg och 2 af grefvinnan
Taube, född Nerman, arrangerade för
de nödlidande i Norrland, hvarjemte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
