Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kejsardömet och hade goda inkomster,
så kunde den unge Adolphe få taga
lifvet lätt. För läsning hade han in- j
gen böjelse, så mycket mer för musik, j
och hans enda nöje var att klinka på
piano efter sitt eget lmfvud, ty han
fick ej någon undervisning i pianospel.
Detta bekymrade hans mor, som nu
lät honom intagas i en ansedd skola,
der han fick till pianolärare Henry
Lemoine, en elev till hans far. Genom
ett depensivt lefnadssätt i hemmet och
sedan de politiska oroligheterna botyd- !
ligt reducerat faderns inkomster af
pianolektioner, försämrades föräldrarnes
ekonomiska ställning, så att gossen se- j
dan fick flytta öfver till en mindre dyr ■
skola
Af fadern, som ville att sonen skulle |
»ga den lärda vägen», fick han
emellertid tillåtelse att lära komposition med
vilkor att icke de humanistiska
studierna blefvo lidande derpå. En vän
till hans far, Widerkeer, blef hans
lärare i harmoni, och då han med stor
ifver slog sig på detta ämne gjorde
han snart stora framsteg. För orgelspel
hade han stor passion. EenoTt, en
elev till hans far, var professor i orgel- !
spelning vid konservatoriet och blef
glad att få mottaga honom i sin klass.
Adam yttrar om sig sjelf från denna
tid: »Jag improviserade ganska bra
men jag hade svårt att förmå mig till
att spela fugor och andra sådana
saker, som jag då fann och ännu finner
föga vederkvickande».
Vid konservatoriet hade han till
lärare i kontrapunkt en tysk, Eller, och
sedan Reicha. Till en början
bekänner han sig endast ha hyllat det torra
och konstlade kompositionssättet, men
Boieldien arbetade i fyra år på hans
, reformerande, och honom säger han sig
ha att tacka för att han fått begrepp
om den sanna musiken. Som organist
fick han sysselsättning i flere af Paris’
kyrkor efter hvartannat, men hans
böjelse för teatern var ej mindre liflig j
än kärleken till kyrkomusiken. På
Gynnase hade man då börjat spela
operor och en der anstäld musiker vid
namn Duchaume, på en gång
bibliotekarie, kopist, pukslagare och
kordirigent, skaffade honom der befattning
med att sköta triangeln. Han fick I
emellertid göra det för intet men sade
sig gerna ha betalt för att få tillträde
till teatern. Hans far, som ej ville
att han skulle blifva musiker, gaf ho- |
nom visserligen bostad och mat men ■
inga pengar. Den unge musikern hjelpte
sig då fram med att gifva lektioner
för 30 solis i timmen och att skrifva,
såsom han säger, »dåliga romanser och
ännu sämre pianostycken» för ett pris
af 25 eller 30 fres stycket. För
uppnående af sitt mål att verka vid
teatern stäldo han sig i förbindelse med
veaudevilleförfattare och erbjöd sig att
lemna dem gratis sånger, för hvilka
orkestercheferna annars togo bra
be-taldt. Med sådana vann han sina för-
sta framgångar på Veaudeville- och
Gymnasoteatrarna (1826).
Vid konservatoriet täflade han två
gånger. Första gången erhöll han
men-tion honorable för Agnes Sorel 1824,
andra gången, året derpå, det andra
stora priset för Ariane. Boieldien,
som ej hade mycket förtroende för
honom, blef förargad öfver denna
framgång. Han ville ej att Adam skulle
konkurrera, och denne erkänner att han
hade rätt deri.
Efter ofvaunämda tällan företog Adam
en resa till Holland, Tyskland och
Schweiz. I det sistnämda landet
träffade han tillsammans med Seribe,
hvilken sedan föreslog honom att sätta
musik till en veaudeville för Gymnase,
ett förslag, som han accepterade med
förtjusning. Då generalrepetitionen till
denna egde rum var Boieldieu
närvarande och hlef ganska förvånad öfver
hvad Adam åstadkommit.
Scribe bad Adam skicka räkning,
som han brukade göra med
orkester-cheferna, men han svarade stolt att
att han ansåg sig nog betalt med äran
att få arbeta tillsammans med honom,
och Scribe ntlofvi.de då att skrifva
texten till hans första opera. Det
dröjde dock länge med löftets
uppfyllande, och Adam hade redan fått flere
operor uppförda innan Scribe lemnadu
honom sin text, det var den till v
Alphyddan, som beredde Adam den första
stora framgången (1834). Det behöf
des dock påminnelser härtill och
Scri-bes medarbetare Mélesville opponerade
sig emot saken; Adam måste också
nöja sig med tredjedelen i stället för
hälften af hvad som hörde till hans
författarerätt. Efter att ha försökt sig
på flere mindre teatrar, bland andra
Nonveautés, der han fick uppförda
Valenline, Cahel etc., erhöll han af
Saint-Georges enaktslibretton Pierre et
Catherine, hvilken först uppfördes
.tillsammans med »la Fiancée» af Auber, -—
»mon illustre confrcre» såsom Adam
kallar honom, — de sista operor som
uppfördes å den gamla Salle Faydeau,
innan denna teater skulle rifvas (1829).
Förläggaren Schlesinger hade gifvit
500 fres för hans opera Bateliére de
Brientz (uppf. 1827); Pleyel bjöd honom
nu 3,000 fres för »Pierre et Catherine»,
en inkomst, som blef så mycket mera
kärkommen, som Adam i följd af en
kärleksaffär fann sig föranlåten att
lemna hemmet. Hans nästa opera
Da-nilowa, i 3 akter, uppfördes på Opéra
comique i början af 1830, men
julirevolutionen gjorde afbrott i
föreställ-ningarne. Kolerans utbrott 1832 var
äfven menligt för teatrarne.
Vid denna tid gifte sig Adam med
en syster till Laporte, direktör för
Coventgarden-teatern i London.
Svågern bjöd honom komma dit och han
antog med nöje bjudningen, ehuru han,
såsom han säger, ej kunde ett ord
engelska. För nyssnämda teater skref |
han nu 2-akts operan His first Cam- *
paign, som gjorde stor lycka, och The
dark Diamond, i 3 akter, hvilken dock
endast gafs tre gånger. Laporte blef
sedan direktör vid Kings-teatern och
bestälde då af Adam en 3-akts-ballett.
Denne återvände nu till Paris för att
skrifva densamma, men kom tillbaka
till London 1834. Balletten gjorde
stor lycka äfven livad musiken
beträffar, af hvilken Adam sedan använde
on del i balletten Giselle (1741), och
ett motiv ur densamma begagnade han
till dryckeskören i »Alphyddan». Adam
återflyttade på sommaren 1834 till
Paris.
Det var efter hemkomsten från
London, som Adam på Opéra comique
firado sina största triumfer med I.e
rlialet (Alphyddan) och Le postillon de
Longjumeau, hans förnämsta större
j verk, som 183G först gick öfver
sce-uen. Efter denna följde (1838),
likaledes på Opéra comique, Le Brasseur
de Preston, en 3-akts-opera som ock
räknas bland hans bästa verk.
Mille Taglioni, för hvilken Adam
skrifvit balletten La fille de Danuhe
(Stora Opéran 1836), hade vistats ett
år i Ryssland och uppmanade honom
att skrifva en ny sådan åt henne.
Denna resa frestade honom mycket.
Sedan han på Opéra comique fått
uppförd 3 akts-operan La Jleine d’un jour
(1839) begaf han sig då efter andra
representationen till Petersburg, dit han
ankom i början af oktober och af
kejsaren blef särdeles nådigt emottagen.
Balletten komponerades och rönte stor
framgång. Adam ådrog sig emellertid
här en förkylning och insjuknade så
svårt, att han länge sväfvade mellan
lif och död. Tillfrisknad greps han I
af längtan till Paris och begaf sig hem
öfver Berlin. Der blef han af
konungen genom operachefen grefve Rödern
uppmanad att kompouera ett
balett-diverti8sement för teatern, men han
skref i stället en ballettopera i 2
akter Den Hamadryaden (1840). Vid
representationen af denna tyckte Adam
att publiken förhöll sig så kall, att
han innan slutet af pjesen begaf sig
hem, der han kastade sig på en soffa
i mörkret. Plötsligen fick han se
gatan upplyst af facklor, militärmusik
spelade stycken ur hans operor och
flere af hans vänner kornmo upp till
honom för att lyckönska till den stora
framgång hans ballettopera vunnit. Strax
derefter lemnade han Berlin, förtjust
öfver mottagandet der.
Vid återkomsten till Paris fann han
Opéra comique installerad i salle
Favart. De båda treaktsoperor, som han
nu fick upp på denna scen, La Rose
de Péronne (1840) och la Main de fer
(1841) gjorde efter hans egen uppgift
ej någon lycka. Den senares text var
dock af Scribe, men — såsom Adam
säger — af Scribe »des mauvais jours».
Bättre framgång hade han å Stora
operan samma år med 2-akts-balletten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
