Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Giselle och följande år med
3-akts-balletten la Jolie Fille de Gand.
Till Adams stora saknad lemnado
Crosnier vid denna tid direktörskapet
för Opéra comique; han bade alltid
gynnat Adam, som hade honom att
tacka för erhållande af texterna till
sina framgångsrikaste verk
»Alphyddan», »Postiljonen», »Bryggaren» och
»Drottning för en dag», Crosnier
efterträddes af M. E. Basset, med hvilken
Adam kom att stöta sig, ehuru ej
genom någon affär som rörde teatern.
Basset förklarade nu att så länge han
ledde teatern någon opera af Adam ej
komme att uppföras. Denne beslöt då
att grunda ett eget operaföretag,
skaffade sig kompanjoner och lokal i
Cir-que du boulevard du Temple, samt
öppnade efter många svårigheter den
nya operateatern den 15 november 1847
med en 3-akts-opera »Gastibelr.a» af
Maillart, dennes första verk, som gjorde
storsuccés. Februari-revolutionen 1818
bragte emellertid teatern på full, och
Adam sjelf var nu så utblottad, att
han ej utan hjelp kundo bekosta sin
gamle faders begrafning, då lian samma
år afled vid 90 års ålder.
Adam fick nu förtjenst på att skrifva
musikföljetongen i »Constitutionel». Då
han för Scribe beklagat sin misére,
gaf denne honom texten till Giralda,
som snart blef satt i musik, men M.
Perrin, då varande direktören för Opéra
comique hade genom den stora
framgång Halévys »Val d’Audorre» der
vunnit, fått för sig att endast
allvarligare pjeser kunde lyckas, och det
dröjde 2 år innan operan der blef
upptagen. Adam tyckte sig emellertid nu
ha en god ekonomisk ställning med
400 frcs i månaden, som en tjeust vid
konservatoriet och tidningen inbringade,
meii för att kunna betala sina skulder
behöfde han sälja sina operor.
Toreadoren, en 2-akts opera, som han skrof
på sex dagar, gick med mycken
framgång öfver scenen på Opéra comiqu9
1849, men det oaktadt ville ingen
förläggare köpa densamma. Genom lån
af en god vän, genom subskription och
ett lotteri fick han då ihop o,000 frcs
och kuudo sjelf förlägga operan. Ar
1850 dog Adams första hustru, frän
hvilken han varit skild i sexton år
och följande år ingick han ett uytt,
lyckligare äkteuskap. Samma är
råkade han falla i en svår sjukdom,
densamma som han led af i Petersburg. |
Vid den tiden var Edm. Séveste
direktör för Opéra uatioual (sedan kallad
Tbéåtre-Lyrique), det etablissement, som
Adam grundadt och störtat sig på.
Denne kom för att begära af honom
en enaktsopera, men seende honom
säugliggaude tänkte han aflägsna sig
och vända sig till någon annan. »Men
jag», sade Adam, »höll honom kvar.
Tror ni, sade jag, att fastän jag är
sjuk jag iute är lika pigg, som hvem
helst aunan konfrater som är frisk?
Hit med pjesen och kom igen om fjor- (
ton dagar! På 8 dagar och utan att
lemna sängen skref jag det lilla
arbetet: det var Niirnbergerdockan. När
operan var färdig steg jag upp för att
spela den på pianot. Arbetet hade
dödat sjukdomen», såsom han yttrade.
Séveste dog ett par dagar efter
besöket hos Adam och »Niirnbergerdockan»
gick ej öfver scenen förr än den 21
februari 1852. För återöppnandet af
Théåtre-Lyrique hade Eunery och Bre
sil erbjudit direktören ett indiskt stycke
i 3 akter, Si jétais roi, och Adam blef
anmodad att skrifva musiken, hvilket
hau dock afböjde. Man försökte då
hos andra komponister, men ingen
tyckte sig ha tid dertill. Det var
redan den 20 maj, och teatern skulle
öppnas 1 eller 5 september. Helt
för-tviflad kom direktören tillbaka till
Adam, som nu ej tvekade att bjelpa
honom.
»Men repetitionerna måste börja den
15 juni», förklarade direktören.
»Godt!» svarade Adam,
»sammankalla edra artister till den 15 juni.»
»Ganska riktigt», säger Adam, »jag
satte mig till verkot den 28 maj; den
9 juni var l:sta akten färdig;
repetitionerna började den 15 juni och den
31 var hela mitt partitur skrifvet och
orkestreradt.» För att vara i lugn for
han till en god vän på landet, der
han fick ut ett bord i en berså och
från tidigt på morgonen skref hela
dagen. Så tillkom »Konung för en dag».
Den sista af Adams värderikare
operor, Le sounl (»Don döfve») gafs
första gången på Opéra comique 1853.
Förutom flere audra operor, hvaribland
må nämnas Le roi d’Yvetot (1842) har
Adam skrifvit flere balletter för Stora
operan, omkring 150 pianostycken,
marscher för orkester, sånger (t ex.
den bekanta »Julsången») och andelig i
musik, samt utmärkte sig som
pianolärare och musikkritiker.
Af Adams verk för scenen ha
följande här blifvit uppförda å Kgl.
operan: »Alphyddan» (1837), »Postiljonen
från Longjumeau» (1839), Bryggaren i
Preston» (1840), balletten »Gisella»
(1845), »Niirnbergerdockan» (1853), »Don
döfve» (1854) och »Toreadoren» (1857).
»Den döfve» har äfveu gifvits här å
Nya teatern (1884).
Om Adolphe Adam ej kan räknas
till de större klassiska komponisterna,
så är han dock en mästare i melodisk
rikedom, rytmisk liflighet och
dramatisk uttr)’cksfullhet och kan bland den
franska nationaloperaus mera betydande
tonsättare ställas nära intill Auber och
Boieldieu.
Adam slutar 1853 sin sjelfbiografi
med följande ord: »Jag har ännu
allt-jeint samma lifliga håg för arbete, och
deri ligger ej någon stor förtjenst, ty
det kr det enda som roar mig. — Det
är just min ifver att producera och
arbeta, som förlänger min ungdom och
håller mig uppe. — Jag tackar Gud,
på hvilken jag fast tror, för de fram-
gångar, kanske föga förtjenta, som
blifvit mig beskärda; kanske förlänar han
mig ännu tillräckligt med idéer att
skrifva några arbeten, som jag skall
söka att göra så litet dåliga som
möjligt.»
Tre år derefter, den 3 maj 185G
gick han ur tiden; men sin lust och
kraft till arbete synes hau ha fått
behålla till det sista, ty förteckningen
öfver hans verk upptager för sista året
oj mindre än tvä operor för Lyrique,
en för Bo uff os-Parisienne och dessutom
för Stora operan en stor ballett och
en kantat, skrifven med auleduing af
kejsarprinsens födelse.
—––––
Vår Kyrkomusik.
intresset för kyrkomusiken
tagit en så stor och glädjande
omfattning och dag efter dag
allt mera växer till bland allmänheten,
så vilja vi försöka att i denna tidning
fortsätta de små meddelanden, som
komina till vår kännedom på detta
område och göra för denna gång början
med några ord om kyrkosången vid
Prestkonferensen i Stockholm.
Om denna kunna vi fatta oss kort.
Konferensens samtliga andaktsstunder
voro denna gång förlagda till
Östermalms sköna, nyrestaurerade tempel och
bestyrelsen hade vändt sig till den
kände korulbuksutgifvaren direktör John
Morén, församlingens klockare, med
anhållan om råd och hjelp vid
anordnandet af det musikaliska. Här var
ju ej fråga om några stora
festanordningar, hvarföre ej häller några
fler-stämmiga körer förekommo. Baden af
gudstjänster öppnades tisdagen den 29
augusti med högmässa efter nya
baud-boksförslaget, hvarvid man kunde
öfver-tyga sig om de stora företräden detta
förslag — hvad högmässan beträffar
— äger framför det gamla. I
sammanhang härmed kttuna vi ej
uraktlåta att påpeka i hvilka viktiga och
afgörande dagar för vår kyrkosång
vi för närvarande lefva. Vi syfta
på det nu pågående kyrkomötet, vid
hvilket det nya handboksförslagets
antagande eller ej skall afgöras. Trots
dess många obestridliga förtjenster,
måste man dock från kyrkomusikalisk
synpunkt sedt önska afslag på
detsamma, då särskildt hvad otte- och
aftonsången beträffar, men delvis äfven
vid högmessau, allt för litet hänsyn
tagits till det liturgiskt musikaliska
elementet, hvars stora betydelse för hela
det gudstjeustliga lifvet så väl insetts
och tillvaratagits måugeustädes i
Tyskland, men här ännu ej tyckes kunna
uppfattas. — Men för att återkomma
till konferensen, så följde på denna
högmässa en afton- och två ottesångar
samt såsom afslutning åter en
högmossa, deuna öfter nu gällande ord-
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
