Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK MUSIKTIDNING.
109
En annan anmärkning af samma
slag, och som t. o. m. högt uttalades
flerstädes vid tillfället, måste
framställas; denna gällande barnkören.
Barnen sjöngo förträffligt, derom är ej
fråga, men det odrägligt låugsläpiga
tempot förtog nästan totalt intrycket
af den enkla och folkligt naiva
skönhet, som hvilar öfver så väl text som
musik i denna kör, och som just genom
barnens röster, om de blott få sjunga
naturligt, kommer så fullt till sin rätt.
Detta besannades till fullo i våras då
samma kör utfördes vid vesperaftnarne
här i hufvudstadens kyrkor, och då
den t. o. m. grep ända till tårar bos
mången närvarande. Vi taga ej
tillbaka något på att ett minst dubbelt så
raskt tempo skulle hafva kommit det
rätta närmast. Att detta nummer icke
dess mindre ej förfelade att göra ett
visst intryck på församlingen, har mau
att tacka dels dess rikedom på
inneboende skönhot, dels de gynsamma
förhållanden hvarunder det utfördes och
som delvis knappast kau erbjudas på
annat ställe äu i Upsala domkyrka.
Barnen voro nemligen placerade bakom
altaret, och dessutom hade man
upplif-vat gamla traditioner från konung
Davids dagar och lät sången beledsagas :
af harpa, hvilket allt tjenade att kraf- j
tigt förhöja intrycket.
Aunu en anmärkning må ock
framställas, denna emot de störande afbrott
eller pauser, som uppstodo mellan livarje
nummer, detta till följd deraf att icke
ens en modulation bestods emellan på
hvarandra följande nummer, som gingo
i olika tonarter. Deremot finna vi i
hög grad efterföljausvärdt, att icke låta
orgeln brusa oafbrutet under
vexelsån-gerua, utan under dessa endast falla
in vid slutfallen.
Vi’ hafva velat framställa dessa
anmärkningar till ledning för de många,
hvilka vid detta tillfälle helt visst för
f. g. åhörde en liturgisk vesper och
dervid bildade sina första omdömen
(hvilka ju alltid bruka blifva envist
fasthängande) om detta slag af
guds-tjenster.
Men vi kunna ej häller sluta, utan
att uttala vår fulla beundran för dir.
Hedenblad och det sätt, hvarpå han
bar den maktpåliggande musikaliska
bördan vid denna storartade fest.
Tän-kom oss musiken vid högmessan,
vespern, den storslagna af honom
komponerade festkantaten,
promotionsmusi-ken, sången vid uppvaktningarna och
den stora studentkonserten, allt
fram-fördt på ett den stora minnesfesten
värdigt sätt, och man måste erkänna
att det var ett svårt och ansvarsfullt
arbete han här utfört. Herr
Heden-blad har derigenom fogat en ny seger
till sina många föregående och ännu
en gång visat hvilken framstående
förmåga universitetet i honom eger.
Hüpatius.
—––––
Till Adolf Sjödéns minne.
lifter utsändandet af vårt senaste
tidniugsnummer Hugo vi del af
y 3 ett i St. Dagblad iufördt bref
från Schweiz af en den aflidne
artisten nära stående person, skrifvit
strax efter dödsfallet, och vilja vi nu
med ledning af detta fullständiga vår
biografiska teckning. Detta bref
meddelar följande bidrag till lians
karak-täristik :
Sedan omkring 15 år tillbaka
nämndes Sjödéns namn alltmer sällan i hans
hemland; alltsedan 1877 har han
nämligen här ej uppträdt. S. var ej
allenast en ovanligt musikalisk natur; han
var ock en särdeles sympatisk och
delikat aulagd karaktär med flere
originella sidor. Dit hörde en viss
ömtålighet i afseeude nå det rätta
uppskattandet af hans, af honom så varmt
älskade instrument. Då han i detta
afseeude fann sig sårad af en recension
i ett af Stockholmsbladen, lemnade han
fosterlandet för att ej vidare der
uppträda. I utlandet hade han redan då
ett namn; i England, Frankrike,
Portugal, Italien, Tyskland, Schweiz hade
han öfverallt vunnit hänförda beundrare;
h varthän han kom, förvärfvade han
ock de hängifuaste vänner. Furstar
och maguater täflade i att visa’ honom
sin ynnest. Särskildt väl anskrifven
var S. vid hofven i Lissabon och
Karlsruhe — och dock var det hans högsta
glädje att genom sitt härliga spel sprida
glädje och skönhet bland dem, åt hvilka
lifvet i detta hänseende bjuder föga
eller intet; i en mängd af södra
Tysklands, Schweiz’ och norra Italiens
småstäder, kloster, hospital nämnes hans
namn med cn beundran och tacksamhet
som måste göra en svensk varm om
hjertat.
Bland de originella, stundom
gåtfulla sidorna i S:s karakter var detta
icke den minst originella; han, som
utan möda kunnat skörda guld och
lagrar i verldens förnämsta städer,
föredrog att på detta sätt glädja de
ringa och vanlottade med sin gedigna,
inom den klassiska liksom inom den
romantiska genren lika fullödiga konst.
Derjemte sysslade S. i frigt med studiet
af dtn tyska medeltidsmusiken; under
trägna forskningar på många ställen i
Tyskland har han gjort rika samlingar
af mästersångarnes Lieder; under de
senaste åren spelade han ofta och till
åhörarnes stormande förtjusning på sina
konserter en mängd sådana gamla, af
honom transskriberade och
harmoniserade melodier (t. ex. af Oswald v.
Wolkenstein).
Med sin stora energi konserterade
han ännu få veckor före sin död, då
1 ett njurlidande, som af honom sjelf togs
för influensa, omsider bröt hans krafter.
Hans död väckte allmänt deltagande i
Schweiz och vestra Tyskland, der
namnet Sjödén är lika aktadt som kändt.
Vid hans af kransar höljda, öfverst
af en gyllne harpa prydda kista gaf
Biels allmänna sångförening ett vackert
uttryck åt den saknad, hans för tidiga
bortgång väckt i det främmande landet,
och den protestantiska församlingens
pastor, hr Stettler, gjorde i en förträff- ,
lig likpredikan rättvisa åt den afballue
och beundrade artistens ädla
personlighet och gedigna konstnärsskap.
Sjödéns väldiga konsertharpa — ett
uuikt mästerstycke af Erard,
förlär-digadt till Paris-expositionen 1878,
inköptes af honom till ett pris af 10,000
francs.
Ytterligare kunna vi meddela att
Sjödén efterlemnar en ganska stor
samling harpnoter, som för närvarande
katalogiseras. Samlingen uppgår till
omkring 200 nummer med ett
inköpsvärde af minst 1,350 kronor och
innehåller flera värdefulla saker, deribland
Edouard Prattés musikaliska
kvarlåten-skap, innehållande flere kompositioner
för orkester, manskör o. s. v. Vi
torde komma i tillfälle att närmare
specificera denua samling, säkert af
värde nog för att böra iuförlifvas
med något af våra offentliga bibliotek,
i första rummet Musikaliska
akademiens.
–-^––-
Musikpressen.
På Elkan & Schildknechts förlag
har utkommit:
För piano, 4 händer:
Eilenberg, Rieh.: Qvarnen vid
Schtrarzwald, idyll, opus 52. Pris
1 kr.
För piano, 2 händer:
Gr i eg, Ed v.: Orkestersuite nr 2
af musiken till »Peer Gynt». Pris
1 kr. 50 öre;
G u r 1 i 11, C.: Sechs Sonatinen, opus
54. Häftet 1 och 2 å 1 kr. 50 öro;
Strelezki, Ant.: Menuet ä l’an-
tique. Pris 75 öre; — Feuilles
vohiiltes, opus 190 Nr 1 Romance. Pris
75 öre;
Komzåk, Karl: Erzherzog
Albrecht-Marsch, opus 136. Pris 75 öre.
För orgel eller orgelharmonium:
Lagergren, Au g.: Lätt utförbara
koralpreludier, 4:de häftet. Pris 1 kr.
40 öre.
För piano och violin:
Macbeth, Allan; Förgät mig ej,
intermezzo, arrangement. Pris 1 kr.;
Hollaender, Gustav: Für die
Jugend, 6 leichte Vortragsstücke (erste
Lage): 1) Melodie, 2) Geburtstags-
marsch, 3) Schäfers Klage, 4)
Kinderlied, 5) Gavotte ä 75 öre; 6) Walzer.
Pris 1 kr.
För sång med piano:
Arlberg, Fritz: Folkvisor,
kon-sertarrangement, 2:dra samlingen, opus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
