Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tavio i »Don Juan». I slutet af
mars 1877 uppsade han sitt
engagement vid operan och återvände efter
en afskedskonsert i sept. samma år till
Paris, der han instuderade flera roler
på italienska språket. Om våren 1878
reste han till London, der han
uppträdde i Kristallpalatset på en af
kapellmästare Manns konserter och äfven
vid andra tillfällen lät höra sig.
Car-lotta Pattis impresario Max Strakosch
kom vid ofvannämda konsert att fästa
uppmärksamhet vid hans röst, och hr
Westberg blef nu af honom engagerad
såsom förste lyriske tenor för hans
italienska operaturné i Amerika. Han
uppträddo der med mycken framgång
som Meister och Alfredo äfvensom
Faust och Lionel i »Martha» och detta
i en mängd städer uti Förenta staterna,
Canada och Kalifornien. Efter
återkomsten sjöng hr Westberg några
gånger jemte Kristina Nilsson i »Mignon»
på italienska operan i Madrid
Sedermera egnade sig hr Westberg flere år
uteslutande åt konsertsången. Vid
nederrhenska musikfesten den 16—18
maj 1880 i Köln, hvilken under Ferd.
Hillers ledning egde rum i den stora
Giirzenichsalen, uppträdde Henrik
Westberg vid sidan af tyska storheter
såsom Marcella Sembrich, Joachim, Clara
Schumann m. fl. och grundade då sitt
rykte som en af nutidens bästa
konsertsångare. Samma år sjöng hr
Wästberg der på en s. k. Gftrzenichkonsert
jemte fröken Amalia Riego, då han
i hast fick öfvertaga tenorpartiet i
»Paulus», och hvarvid han omtalas med
beröm för sin »musikaliska intelligens
och sin förträffliga behandling af
rösten» Han har för öfrigt deltagit i
åtskilliga tyska musikfester samt låtit
höra sig i Holland och Belgien, då
han sjungit i oratorier af Bach,
Händel, Haydn, Mendelssohn m. fl. Som
konsertsångare har hr W’estberg äfven
ett par gånger tillsammans med
Tre-belli besökt Skandinavien, särskildt,
1880, hvarom förut är nämdt.
Innan hr Westberg slog sig ned i
Köln och derefter en tid af 6 år
endast uppträdde på konserttribunen hade
han sjungit på holländska operan.
Scenen började nu åter att locka
sångaren till sig, och sålunda finna vi
honom i slutet af mårs 1887 på Kölns
Stadtteater som Ottavio i »Don Juan».
Han lät sedan höra sig som gäst på
flere andra tyska scener såsom i Stet
tin, Breslau, Frankfurt, Magdeburg
samt i Aachen, äfven uppträdande som
Tamino, Faust, Alfredo, Lyonel och
Lohengrin. Förra året sjöng hr
W"est-berg å Krollteatern i Berlin, i
»Trollflöjten», »Traviata» och »Don Juan»
tillsammans med Marcella Sembrich.
Berliner Tageblatt yttrar då om vår
landsmann: »En utomordentligt god
medspelare bade fru Sembrich i hr
Westberg, hittills för oss bekant
endast som konsertsångare. Ovanligt
sympatiskt berörde oss den nobla sång- j
konsten och de eleganta maneren i
denne sångares framställning, som
begagnar sina röstmedel på ett så äkta
konstnärligt sätt, att, mången riddare
af höga C. kunde taga exempel af
honom». Utom sitt uppträdande å
scenen och i konsertsalen har hr
Wästberg haft äran att tre gånger sjunga
vid det tyska hofvet för den gamle
kejsar Wilhelm och äfven vid danska
hofvet efter sin afgång från
Stockholms-operan.
Då hr Westberg ej på så länge
uppträdt inför en svensk publik, som
väl icke heller känner till hans
konstnärsbana i utlandet ha vi ansett oss
bäst kunna i denna lilla biografiska
skiss karakterisera hans konstnärlighet
genom de omdömen om honom vi här
anfört från den utländska pressen, som
i synnerhet då det gäller främlingar
ej brukar måla i för ljusa färger.
Vi få snart tillfälle att sjelfva höra
hr Westberg å den eller de konserter
han nu står i begrepp att gifva här,
och då han, som å programmet till
den första af dessa kallar sig
»operasångare», fortfarande torde vilja verka
såsom sådan, skulle det helt visst vara
af stort intresse att åter få höra
honom sjunga på vår operascen i någon
af de ofvannämda rolerna.
––^––-
Adolphe Adams större
kompositioner.
Kronologisk förteckning.
P§åsora bihang till den franske
tonsättarens i förra numret intagna
biografi och såsom ett
kompletterande af densamma lemnas här nedan
en fullständig kronologisk förteckning,
»liste compléte», såsom det heter i
originalet, öfver Adams mera betydande
verk. Antalet af mindre sådana :
pianostycken, sånger etc. nppgafs i
biografien utan specifikation. Också förskrifva
sig dessa, såsom Adam i sin
sjelfbio-grafi synes antyda, från hans ungdom
och innan han blef pristagare i
konservatoriet, från hvilken tid
nedanstående katalog begynner; platsen för
uppförandet af hans sceniska verk
an-gifves efter dessa:
1824. Scenes d’Agnes Sord, »om
erhöll mention honorable vid
konservatoriet.
1825. Ariane, 2:dra stora priset.
1826. Åtskilliga sånger i veaudeviller.
1827. L’Exile, La Dame Janne, L’
Héréliéreetl’Orphel ne,
L’Anonyme, Lidda, Le Hussard de
Felsheim *, M. B /tte, Le
vieux Fermier, alla på
Veau-deville-teatern; Perkins War-
* I »Felsheims hussar», som öfversatt gafs
här på operan (1832—54), hade B. v. Beskow
valt till sina kupletter musik från åtskilliga
tonsättare enligt Dahlgren.
Red.
beck och Galeb på
Nouveau-tés; La Batabére de Brientz
på Gymnase.
1828. Valentine, Le barbier rhåtelain.
Les comédiens på Nonveautes;
Guillaume Teil på
Veaude-ville.
1829. Pierre et Catherine, 1 akt,
Opéra comique; Isaure och
Céline på Nouveautés.
1830. Danilowa, 3 akter, Opéra co-
mique; Henri V., arrangerad
musik, Les trois Catherine,
La Chatte Blanche, på
Nouveautés ; Trois jours en une
heure, 1 akt, Josephine, 1
akt, båda påOpéra comique.
1831. Le Morceau d’Ensemble, 1 akt
och Le Grand Prix, 3 akter,
Opéra comique; Casimir, 2
akter, Nouveautés.
1832. The dark Diamond, 3 akter och
The first Campaign, 2 akter,
London.
1833. Faust, ballett, 2 akter, London;
Le proscrit, 3 akter, Opéra
comique; Zambular,
Nouveautés.
1834. Une bonne fortune, 1 akt; Le
Chalet, 1 akt, Opéra comique.
1835. La Marquise, 1 akt; Micheline,
1 akt, Opéra comique.
1836. La Fille du Danube, ballett,
Stora operan; Le Postillon
de Longjumeau, 3 akter, Opéra
comique; Messa.
1837. Les Mohicans, ballett, Stora
operan.
1838. Le Fidele Berger, 3 akter; Le
Brasseur de Preston, 3 akter,
Opéra comique.
1839. Begine, 2 akter; La Reine d’un
jour, 3 akter, Opéra comique.
1840. L’Ecumeur de mer, ballett, 3
akter, S:t Petersburg; Den
Hamadryaden, ballett-opera,
2 akter, Berlin: La rose de
Peronne, 3 akter, Opéra
comique.
1841. Giselle, ballett, 2 akter, Stora
operan; La Main de fer, 3
akter, Opéra comique.
1842. Tja joli Fille de Gand, ballett,
3 akter, Stora operan; Le
roi d’Yvetöt, 3 akter, Opéra
comique.
1843. Richard af Gétry, omarbetad;
Le Deserteur, af Monsigny,
omorkestrerad; Lambert
Sim-nel, 3 akter, påbörjad af
Monpou, Opéra comique.
1844. Cayliostro, 3 akter, Opéra co-
mique; Richard en Palestine,
3 akter, Stora operan;
Gu-listan, af Dalayrac,
omorkestrerad; Cendrillon, af Nicolo,
omorkestrerad.
1845. Le Diable h Quatre, ballett,
Stora operan; The marble
Maiden, ballett, London.
1846. Zemire et Azor, af Grétry, om-
orkestrerad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
