Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1847. Aline af Berton, omorkestrerad
for Opéra national; La
Bou-quetiére, 1 akt, Stora operan;
Felix, af Monsigny,
omorkestrerad för Opéra national.
1848. Les cinq Sens, 3 akter, Stora
operan.
1849. Le Fanal, 2 akter, Stora ope-
ran ; Le Toréador, 2 akter,
Opéra comique; La Filleule
des Fées, ballett, 3 akter,
Stora operan.
1850. Giralda, 3 akter, Opéia comi-
que ; Messa till S:t Cecile.
1851. Les nations, interméde, sång ut-
förd å Stora operan med
anledning af engelsmännens
besök.
1852. La Poupce de Nuremberg, 1 akt,
Théatre-Lyrique; Le
Farfa-det, 1 akt, Opéra comique;
Si jétais roi, 3 akter,
Thöå-tre-Lyrique; La Faridondaine,
Porte-Saint-Martin; Le Fete
des Arts, kantat, Opéra
comique; Orfa, ballett, 2 akter,
Stora operan.
1853. Le sourd, 3 akter, Opéra co-
mique; Le roi des Halles, 3
akter, Théatre-Lyrique; Le
Bijou pei’du, 3 akter,
Théatre-Lyrique ; Le Diable h
qua-tre, af Solié, omorkestrerad.
1854. Le muletier de Tolede, 3 akter,
Théatre-Lyrique; A. Clichy,
1 akt, Théatre-Lyrique.
1855. Victoire!, kantat med anleduing
af Sebastopols intagande;
sjungen på Opéra comique
och Théatre-Lyrique;
LeHou-zarcl de Berchini, 2 akter,
Opéra comique.
1856. Falstaff, 1 akt, Théåtre-Lyri-
que; Le Gorsaire, ballett, 3
akter, Stora operan;
Mam’-zelle Geneviéve, 2 akter,
Théå-tre-Lyrique ; Kantat med
anledning af kejserliga
prinsens födelse, Stora operan ;
Les Pantins de Violette, 1
akt, llouffes-Parisiens.
–-®––-
Alessandro Stradella.
K^et liknar nästan en sällsam ironi,
fj då en musikalisk talang af
första storleken måste hafva en
jämförelsevis obetydlig sådan att tacka
för sin gunst och sitt rykte. Namnet
Alessandro Stradella liar att fägna sig
åt en viss popularitet — men icke
der-före att det, såsom Kiesewetter menar,
»sluter sig till de bästa», ej emedan
hans samtida sade om honom
»Stradella måste utan motsägelse erkännas
som il primo Apollo della muskat, ej
emedan hans kompositioner lysa af
snilleblixtrar och äro mästerstycken af
tonsättningar, hvilka i vår tid äro allt
för mycket förbisedda; utan —
emedan hr von Flotow gjort den gode
Stradella till lijelte i en täck och lustig
karnevalsopera, hvars musik bredvid
den äkta Stradella tager sig ut såsom
ett af brokiga spjelor uppfört lusthus
bredvid ett palats i äkta
renaissance-stil.
Slå vi upp vår gamle Job. Gottfried
Walthers »Musikaliska lexikon» finna
vi der följande lakoniska meddelande:
»Stradel, en i republiken Venedig
bekant operakomponist, liar för
enleve-randet af en Patricii Maitresse
derstä-des, hvilken han skulle perfectionera i
sång blifvit uppsökt i Rom och Turin
af 4 dertill bestä da Assasins och
slutligen mördad i Genua år 1670. Se
Histoire de la Musique T. I. p. 41
seqq.» Den bok på hvilken Walther
åberopar sig är utan tvifvel den kort
förut utkomna Histoire de la musique
etc. af Bourdelot 1715. Författaren
hette egentligen Pierre Michon (1610—
1685) och var Stradellas samtida samt
dog 4 år efter Stradellas död, hvars
rätta dödsår var 1681 icke 1670.
Bourdelots bok hör till
sällsyntheterna; det torde derföre vara af
in-intresse att höra hvad han har att
förmäla om Stradella: »En vid namn
Stradel, berömd musiker, som republiken
Venedig lyckats vinna för
komponerande af de lysande operor, som under
karnevalstiden derstädes uppföras,
hänförde der alla så väl genom sin röst
som genom sina kompositioner. En
förnäm venetianare vid namn Pig . . .
(Pignaver) hade en älskarinna, som
sjöng ganska vackert (assez
proprement). Han ville att musikern skulle
fullkomna henne i sång och förde
honom till henne, hvilket var alldeles
emot venetianarnes vanor, hvilka äro
svarsjuka till ytterlighet. Efter några
månaders undervisning funno läraren
och lärjungen att de hyste en
ömsesidig böjelse för hvarandra. De beslöto
nu att vid första lägliga tillfälle
be-gifva sig till Rom — och detta yppade
sig till deras olycka allt för snart.
En vacker dag (originalet har »un belle
nuit» som kanske bör tagas
bokstaf-ligen) inskeppade de sig för att resa
till Rom. Den förnäme venetianaren
blef utom sig af vrede öfver denna
flykt och beslöt att, kosta livad det
kosta ville, hämnas genom bådas död.
Han lät genast kalla till sig två af de
mest beryktade lönmördarne i
Venedig och öfverenskom med dem, atc de
för tre hundra pistoler skulle rödja
Stradel och hans älskarinna ur vägen,
halfva summan betalte han i förskott,
lofvade dem derjemte att betala
resekostnaden och försåg dem med
utförliga instruktioner rörande sakens
verkställande. De togo nu vägen till
Neapel, der de erforo att Stradel med
sin älskade, som ansågs för hans fru,
befunno sig i Rom. De underrättade
härom genast den förnäme venetianarn
med försäkran att om de funno
Stradel i Rom skulle han ej undkomma
dem. Tillika utbådo de sig ett rekom-
mendationsbref till venetianska
sändebudet i Rom för att vara säkra om
en asyl hos honom. I Rom erforo de,
att Stradel följande dag klockan 5
på aftonen skulle uppföra en andelig
opera af det slag som italieuarne kalla
oratorium i S:t Johanneskyrkau i
Late-ranen. Mördarne försummade ej att
infinna sig der i förhoppning att kunna
fullborda sitt anslag då Stradel med
sin älskarinna begaf sig hem ifrån
kyrkan. Men det enstämmiga bifall
den store musikern rönte af hela
folket i förening med den sköna
musiken, som gjorde ett djupt intryck på
mördarkompanjonerna förvandlade
såsom genom ett underverk deras
mordplan till medlidande, och båda voro
ense om hvilken skada det skulle vara
att döda en man, hvars utmärkta
musikaliska snille vann hela Italiens
beundran, och gripna af samma känsla
beslöto de att rädda haus lif i stället
för att beröfva honom det. De
inväntade honom alltså när han kom ur
kyrkan gjorde honom på gatan sin
komplimang för hans oratorium och
yppade för honom sin plan att sticka
ned honom och hans älskarinna till
hämd för att han beröfvat Pig. . .
denna dam; att de emellertid, rörda af
hans sköna • sång, ändrat beslut. De
rådde honom att genast afresa och
uppsöka en säkrare tillflyktsort, de ha
emellertid beslutit att säga för Pig .. .
att han lemnat Rom före deras ankomst
för att de ej skulle synas ha svikit
denne. Stradel lät icke säga sig detta
två gånger utan begaf sig med sin
älskade så fort som möjligt till Turin.
Hennes kgl. höghet, som då bar titoln
madame royale, var den tiden
regen-tinna. De båda lönmördarne återvände
till Venedig och berättade för den
förnäme venetianarn att Stradel lemnat
Rom innan de kommo dit, samt
uuder-rättade honom att han begifvit sig till
Turin. Men der var det svårare än i
någon annan af Italiens städer att
lyckas med ett lön mord såväl för
garnisonens skull, som för den stränga
rättskipningen, som ej lemnade en
mördare någon tillflykt, icke en gång hos
en gesandt. Men dermed var ej
Stradel saken kvitt. Venetianaren sökte
nu efter medel att utföra sin hämd i
Turin. För att lyckas så mycket
säkrare invigde han i förtroendet fadern
till älskarinnan, och denne reste
åtföljd af två andra lönnmördare till
Turin för att döda dottern äfvensom
Stradel. Han hade rekommeudationsbref
från Abbé d’Estrade dåvarande frauska
sändebudet i Venedig till Marquis de
Villars franska gesandten i Turin. I
dessa bref anhöll abbén hos markisen
om hans beskydd för de tre
affärsmännen (negociants), hvilka tänkte
uppehålla sig någon tid i Turin. Dessa
voro nu de tre mördarne, hvilka
regelmässigt uppvaktade markisen och
emellertid afvaktade en lägenhet att med
framgång utföra sitt dåd. Men hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
