Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
linist Casimir Kochanski. I Lemberg,
Galiziens hufvudstad gjorde fadern sin
första stora rast, och enligt den
ofvan-nämnda berättelsen af Elise Polko
råkade den lilla Marcellina att der bli
bemärkt af en gammal pianist, och
pensionerad embetsman vid namn
Johann Badwann von Jagowitz, som
skänkte henne en violin, då han fick
höra att hon spelade detta instrument,
och gaf henne lektioner i
pianospel-ning, hvarmed hon föröfrigt tidigt nog
fått sysselsätta sig i hemmet såsom
faderns ackompanjatris. Emellertid
befanns hennes musikaliska anlag så
betydande, att de förtjenade högre
utbildning, och Marcellina blef alltså vid
12 års ålder 187U intagen på
konservatoriet i Lemberg, der den unge
professorn Wilhelm Stengel fick den
tacksamma uppgiften att utbilda hennes
talanger. Fyra år varade denna
undervisning, som ledde till så godt
resultat, att Stengel pä egen bekostnad
sände henne till Wien för att under
ledning af professor Epstein utbildas
till pianist. Hennes nye lärare, som
tvekade om icke hon snarare borde
egna sig åt violin- än pianospelet, gjorde
snart den upptäckten, att hon äfven
var begåfvad med en utmärkt
sångröst, och nu var det klart hvilken
konstnärsbana hon skulle välja. Ät
hvem kunde väl bättre denna dyrbara
skatt anförtros än åt sångmästaren
Lam-perti i Milano. Dit sändes nu den
sextonåriga unga fiickan för att utbilda
sin klockrena stämma, och under tre
år skötte hon der med stor flit sina
sångstudier.
Hon ingick derefter IST7 äktenskap
med sin förra lärare i Lemberg,
professor Stengel, och gjorde sin första
debut på scenen i Bellinis
»Puritanerna», detta skedde i Athen, der ett
italienskt operasällskap uppförde denna
opera. Då hon emellertid hade för
af-sigt att uppträda på Tysklands
operascener använde hon en tid på att
studera tyska språket och att för den
ansedde sångläraren och regissören vid
hofoperan i Wien, Richard Levy
instudera de förnämsta sopranpartierna i
den tyska operarepertoaren. Är 1879
fick hon nu engagement i Dresden, der
hon först uppträdde som Lucie. Man
blef här mera förvånad än hänförd; att
se en sångerska med sådan präktig
stämma och sådan strupfärdighet
plötsligen framträda på en hofteater utan
att man förut hört talas om henne, det
var en händelse, som hvarken publik
eller kritik kunde bli klok på. Dertill
kom att hennes italienska sångmetod
ljöd främmande för tyska öron och att
hon ännu kände sig främmande på
scenen och i landets språk; hon hade
derför ej svårt att få sitt engagement
upphäfdt. Hon återvände så till
Milano, nu icke mera som elev utan som
fullfärdig sångerska och uppväckte som
Lucie ett oerhördt jubel. I juni 1880
lät hon presentera sig för mr Gye, di-
rektör för Coventgarden-teatern i
London, hvilken efter att ha hört henne
sjunga en enda aria strax engagerade
henne för fem säsonger. Nästkommande
år kom hon till italienska operan i
Petersburg, som under fastlagen brukar
öfver-flyttas tiil Moskwa. Från första
uppträdandet i Milano kunde hon räkna
fortsatta triumfer, och i Ryssland icke
minst regnade öfver henne bifall och
rikedomar. Publiken måtte också der
ha lärt känna hennes personliga
egenskaper; åtminstone var bifallet för
hennes konstnärskap öfverallt förenadt med
den största aktning för hennes
personlighet. I slutet af 1883 sjöng Marcella
Sembrich på Metropolitan-operan i
New-York samtidigt med Kristina
Nilsson och andra berömda artister och
skördade der stort bifall. På hösten
1884 finna vi sångerskan i Paris, der
hon vid italienska operans öppnande
uppträdde som Lucie och vann så stort
bifall, att man erkände sig ej på länge
hafva hört en så utmärkt sångerska i
veridsstaden vid Seinen. Hon firade
här äfven stora triumfer som Rosina
och i »Traviata», hvari hon tog afsked
af publiken i slutet af november under
glänsande ovationer. Hon var sedan
engagerad för gästspel i Spanien, men
innan detta tog sin början begagnade
hon tillfället att i Paris instudera
Mignon, M rgareta och Lakmé för sjelfva
tonsättarne: Thomas, Gounod och
Dé-libes.
I Berlin sjöng Marcella Sembrich
första gången i början af januari 1885
på dess Singakademie och har sedan
dess varit mycket uppburen i den
nordtyska kejsarstaden, der hon sedan om
våren 1886 uppträdde som gäst å Kroll
teatern. Sitt »epokgörande gästspel»
här afslöt hon då d. 19 juni som
Rosina i »Barberaren», hvari särskildt
hennes utförande i lektionsscenen af
»Paria», Arditis sångvals, uppväckte en
ofantlig bifallsstorm. Hon sjöng under
denna tid äfven i »Lucie» och »Traviata.»
Detta lysande gästspel å Kroll-teatern
väckte äfven kejsarens uppmärksamhet,
så att han fick begär att höra henne
på k. operan, der hon också i början
af juni första gången lät höra sig som
Amina i »Sömngångerskan». Om detta
uppträndande sände Paul Lindan till
Köln .Zeitung ett telegram, hvars
innehåll gifver en klar föreställning om
sångerskans utomordentliga talang och nr
hvilket vi derför anföra följande. »Först
under den kejserliga operascenens
gyn-samma lokalförhållanden, först i denna
omgifning af rutinerade, väl samspelta
konstnärer kunde den framstående
sångerskan visa sig för oss i sin fulla
glans. Rösten verkade här med sin
underbara renhet och sin synnerligen
tjusande klang mycket mera
imponerande än i K rolls teatersalong, och fru
Marcella Sembrich besitter en sångkonst
så fullkomnad, att äfven hennes mest
smältande pianissimo klingade klart och
tydligt ut äfven till de mest aflägsna
vrår af salongen. I alla mera
betydande delar af sitt parti — vi nämna
här blott den särdeles verkningsfulla
entré arian och andra aktens final, som
hon slutade med ett kraftigt svällande,
genom två takter hållet tre-struket Ess,
hvilket väckte allmän förvåning —
bevarade fru Sembrich de eminenta
egenskaperna hos sin sångkonst, tonsatsens
klocklika renhet, den fullkomliga
makten öfver koloraturen i des3 djerfvaste
språng och med den sublima,
kostnär-liga smak, genom hvilken hon förstår
att adla den italienska operamusikens
egendomligheter till verklig konstsång.
Siu glanspunkt nådde emellertid
Marcella Sembrichs framställning i den
präktiga slutarian som sedan Henriette
Sontags och Jenny Linis dagar blifvit
bravurnumret för alla italienska
sångerskor.
Efter den sista takten, den med
uppbjudande af hela röätvolymen utförda
drillen på a b i den tvåstrukna
oktaven från hvilket steget går till
trestrukna d, genljöd salongen af^en nära
nog oroväckande bifallsstorm. Äter och
åter måste ridån gå upp, och vår
kejsare deltog varmt i det allmänna
bifallet och staunade i logen, lifligt
applåderande, till dess Marcella Sembrich
inropats fyra eller fem gånger. De
inropningar som derpå följde ha vi icke
räknat.»
Det behöfver knappast sägas att fru
Sembrich sedan dess mångfaldiga
gånger sjungit i Berlin och med
oförminskad framgång. Ofverflödigt är ock
att redogöra för den berömda
konstnä-rinnans öfriga triumfer på scenen och
i konsertsalen under de senare åren.
Två gånger har publiken haft
tillfälle att beundra henne i hennes
tredubbla egenskap af piano- violin- och
sångvirtuo3, en gång vid hennes
afskeds-konsert i Dresden och sedan i
Petersburg 1881 å en konsert till förmån för
nödlidande studenter. Denna
mångsidiga konstnärlighet och särskildt det
fina sätt hvarpå hon sjelf
ackompanjerar sina polska sånger och
Chopinma-zurkor höjer än mer sympatien för denna
ovanliga konstnärinna.
Af yttre utmärkelser som tillfallit
fru Sembrich kunna vi anföra att hon,
såsom hennes konsertprogram utvisar,
blifvit utnämnd till kgl. kejs.
österrikisk och kgl. preusisk
kammarsångerska.
—-#–––
Hur Gounod blef musiker.
En sjelfbekännelse.
ntressant nog är en berättelse
i »Gaulois» af en
medarbetare i denna tidning om hur den
ofvannämde berömda franske
tonsättaren hos sig upptäckte
konst-närskallelsen. Han berättade det
sjelf för tidningsmannen, då denne
gjorde honom ett besök i hans villa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
