Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gelägenhet väckte det största uppseende
i hela Italien. Marquis de Villars ville
veta orsaken till mordanfallet, hvilken
hans skyddslingar också yppade i sin
helhet. Han skref nu derom till Abbé
d’Estrade, hvilken svarade, att han af
herr Pig . . en af de mäktigaste
adelsmännen i Venedig blifvit så att säga
öfverrumplad. Då emellertid Stradel
icke dog af de sår han erhållit lät
Marquis de Villars mördarne hemligt
undkomma.
Men då venetianarne äro oförsonliga
i hatet mot en rival, undgick dock ej
Stradel sin fiendes hämd, hvilken
fortfarande hade kunskapare i Turin som
bevakade hans steg.
Och så hände sig slutligen hvad
som följer. Ett år efter
tonkonstnären tillfrisknande, ville han af
nyfikenhet bese Genua i sällskap med sin
älskade, som kallade sig Ortensia, och
med hvilken hennes kgl. höghet
förmält honom under hans tillfrisknande
Men dagen efter deras ankomst blefvo
de mördade i sitt rum, och mördarne
undkommo med en slup som låg
väntande på dem i Genuas hamn, så att
man aldrig vidare hörde något af
dem.»
Så långt vår ögonskenligen väl
underrättade sagesman, hvars
underrättelser till en del torde hafva härstammat
från hotel de Villars. Men i afseende
på årtalet misstager han sig, som sagdt.
Ett i kgl. biblioteket i Modena
befintligt partitur af Stradella lemnar
upplysning om orsaken till Stradellas
besök i Genua. Två af de ädlaste
familjerna i Genua firade en bröllopsfest:
Carlo Spinola förmälte sig med Paola
Brignole; förmälningen skulle firas med
lysande festligheter och Ȍrhundradets
Apollo» Stradella komponerade härtill
en s. k. Serenata, hvarmed man, som
bekant, förstod en komposition i likhet
med en opera, hvilken vanligen skrefs
för ett mindre antal personer, ej för
den offentliga teatern, utan för att
uppföras vid någon festlighet i ett förnämt
privat- eller regenthus (äfven Mozart
har komponerat dylika: il sogno di
Sei-pione och Ascanio in Alba). Med
anledning af dessa festligheter och utfö
randet af hans komposition dervid kom
Stradella att göra det ödesdigra
besöket i Genua.
Biblioteket i Modena torde vara det
som eger de flesta kompositioner af
Stradella. Enligt Catelanis katalog
skulle Stradellas verk der utgöra: 11
dramatiska stycken, (i oratorier, 20 nr
kyrkomusik, 8 kantater, 3 motetter
och 2 nr instrumentalmusik (1. Sei (6)
Sinfonie a due e tre, 2. Dodici (12)
Sinfonie a piu Violine).
Äfven den på musikaliska
dyrbarheter rika samlingen, som tillhör Liceo
fdarmonico, innehåller åtskilligt af
Stradella. Här finnas skatter att draga
fram i ljuset. Hvem har nog mod och
flit dertill?
Af Stradellas kompositiouer äro
bevarade : hans för Rom skrifna
oratorium San Giovanni Battista (5-stämmig
med instrumenter), textboken till hans
för Genua komponerade opera La forza
del amor, båda dessa verk stå i
samband med Stradellas äfventyr; vidare
ett oratorium Susanna, dediceradt till
hertig Franz af Modena den 16 april
1681 (hvilket bevisar att han ej
kun-I nat mördas 1670); slutligen flere
ope-[ ror och andra verk, som äro till
finnandes i det ofvannämda biblioteket i
Modena; ett häfte kantater på
konser-vatorie-biblioteket i Neapel, 21
kanta-j ter på biblioteket i Markuskyrkan i
Venedig (10 af dem med
pianoackompanjemang, utgifna af Léon Escudier,
Paris), andra i Paris’ statsbibliotek och
konservatoriebibliotek, i Londou, Oxford
och i privata samlingar (såsom Santinis
och Fétis’).
På senare tiden har S’radellas namn
blifvit allmännare bekant genom den
»Kyrkoaria», som under hans namn
uppdök omkring 1849 några år efter
det Flotows opera framdragit hans namn
ur glömskan. Denna »Ivyrkoaria»
eller »Bön» (börjande med »Sei miei
so-spiri» eller »Pietå signore», i de med
dålig svensk text utkomna upplagorna:
»Höga madonna» eller »Herre
alls-mäktig») anses vara komponerad af
Niedermayer, Rossini eller Fétis,
hvilken senare torde ha satt i omlopp den
romantiska historien om Stradella samt
på sina historiska konserter ha
framfört denna »Kyrkoaria» *. Äfven en
aria ur Glucks »Paris och Helena»
har, djerft nog, af en större tysk
förlagsfirma utgifvits efter förändring af
tonarten, såsom »Kyrkoaria af
Stradella» med tysk text: »Vater im
Himmel oben».
Stradella gör i sina kompositioner
nästan intrycket af en person i vår
tid. Med det drag af lidelsefull värme,
som gör hans musik till en verklig
lavaström af toner, inser man lätt att
han var man för att beröfva en
venetiansk adelsmen hans sköna, midt för
hans näsa. Jämte ett (i ordets bästa
mening) sinligt retande drag, besitter
hans musik äfven en märkvärdig
nobless, någonting utomordentligt ädelt,
och dertill ett egendomligt välljud och
snillrika ofta högst öfverraskande
vändningar, äfven beträffande modulation.
Ett eget behag hvilar till och med
öfver de satser som uttrycka den
högsta lidelse e’ler smärta. Ett påtagligt
drag af forntida stränghet, jag ville
nästan säga jungfrulig kärfhet, sådan
man t. ex möter i Carissimis oratorier,
länder till ingen skada; detta drag
förmildrar och gifver större klarhet åt
detta af en lidelsefull glöd
genomträngda lif på ett sätt som i sanning
verkar förädlande. Ja, just i denna
förunderliga blandning ligger det re-
* Se Svensk Musiktidning 1881 sidan 17
om »Stradellas kyrkoaria» efter Ambros.
tande i Stradellas musik
hufvudsakli-gen. Dertill är Stradella en
»kontrapunktist» i den gamla, stora osh äkta
betydelsen af detta ord. En
märkvärdighet hos Stradella är också att han,
s»m fullkomligt beherskar den högre
musikstilen, stundom lemnar oss något
som tillhör den lätta och täcka stilen.
Mångfald i afseende på arbetenas
karakter är just kännetecknet på
geniet — en titel som Stradella med all
rätt förtjenar. Och denna titel är just
ett kreditiv för alla tider. »Jag har
för min del», säger slutligen
författaren till denna uppsats*, »aldrig
kunnat instämma i det Credo, att den för
oss möjliga musik först begynner med
Händel och Bach. Det vill ganska
stort mod till att med Scarlattis
kantater, Corellis konserter, Frescobaldis
orgelsaker etc. för ögonen kasta sådana
ofantligt vädefulla skatter med etc kort
maktspråk öfver bord i glömskans haf.
För mig framställer sig deremot
men-niskoandens arbeten i konsten med
dess historiska utveckling såsom ett
enda helt i hvilket de buttra
byzan-tinska helgonen äro likberättigade med
Rafaels leende himlagestalter och i den
bildande konsten har man gudskelof
kommit så långt, att man icke gör sitt
individuella tycke till skiljedomare. Den
som inom musikens verld vill agera
påfven Alexander VI och draga sin
demarkationslinea mellan insulas atque
terras deteetas atque detegendas han må
draga sin gränslinea hvar han behagar;
gerna för mig tätt vid näsan på
Richard W agner eller vid Beethovens opus
100, eller ock vid Mozart eller
Händel; men vill han lära oss att
der-utom endast menniskoätande
lästrygo-ner husera, så får han ej biifva ond
på oss, om vi ej tro honom, skulle
han än anse att de saker ej hafva
någon vidare betydelse, å hvilka han ej
tecknat sitt »Placet».
— ^ —
Kyrkomusikaliska notiser.
förra numret af denna tidning
förekom bl. a. en artikel om
»Svensk säng i Amerika». Jag
skulle för detta nummer kunnat skrifva
en artikel under rubriken »Svensk
kyrkomusik (?) i Amerika», men jag
vill inskränka mig till ett kort
meddelande om denna kyrkomusik in spe.
Saken är den, att jag för någon tid
sedan från en i Amerika vistande
lands-maninna fick mig tillsänd »Program
och musik för Minnesota-konferensens
trehundraårs jubelfest den 22 och 23
maj 1893, till minne af Upsala mötes
beslut 1593», som den fullständiga
titeln lyder på ett — utom annonserna
— 100 sidor starkt nothäfte, som
verkligen icke saknar sitt intresse att titta
i en smula. Af programmet framgår
* Ofversättning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
