Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK MUSIKTID N ING.
21
vet hvilket oerhördt inflytande
Meyer-beer liar i Berlin och vet huru
mycket detta inflytande der redan skadat
inig och att han nu sträfvar till att
göra en större framgång för
»Tann-häuser» fullkomligt omöjlig. — Tro
helt enkelt min försäkran att jag vet
det. — Jag har t. ex. erfarit, att
min »Rienzi» i Berlin trots en
bristfällig framställning och trots det att
pressen ingalunda mottog den gunstigt.,
dock vid första uppförandet gjorde på
den ännu oförberedda publiken ett
fullständigt godt intryck, så att jag
ansåg framgången viss. Men jag
erfor ock, att pressen (som redan i de
förnämsta organen var Meyerbeer
fullkomligt tillgifven) genast nedsatte
»Rienzi» och bekräftade sålunda den redan
gjorda erfarenheten, att publiken
genom denna pressens stämning lät så
intaga sig, att redan den andra
föreställningen var dåligt besökt. Jag vet
vidare, att Meyerbeer (genom sin vän
Roedern) förstod att afhålla konungen
från att besöka en bland de 3 af mig
dirigerade
föreställningarna, likasom
från att lemna mig
audiens: detta har jag
bevis på. — Dessa
och dylika
erfarenheter hafva bestämt
mig för att utan
utomordentliga garantier mot det nämnda
inflytandet ej låta
vidare uppföra
någonting i Berlin, och jag
förklarar än en gång
att jag dervidlag icke
fäster mig vid
Berlin-ryktet (som ju kan
vara gjordt) utan
vid Berlin-i n k o
m-sten, som jag kan
behöfva. På
garantien genom Liszts
inflytande har jag först senare kommit att
tänka efter det alla andra garantier
förvägrats mig. Först fordrade jag för 2
år sedan — helt enkelt mitt
hufvud-sakliga ögonmärke — ett förskott af
1,000 thaler på tantiemet. Då detta
förvägrades, men å andra sidan min
brorsdotter Johanna försäkrade att
hon skulle göra allt hvad hon kunde
för att tjena mig och då Hülsen sjelf
samtyckte till vissa löften angående
representationernas upprepande, så gaf
jag mig tillfreds. Mitt förtroende till
Johannas inflytande och nitiskhet
likasom till Hülsens energi och gynsamma
stämning för mig måste jag dock snart
nppgifva, då vid tiden för det
fast-stälda upptagandet af »Tannbäuser»
Aubers »Feensee» och Flotows »Indra»
(helt plötsligen) föredrogos. Jag kunde
deraf se hur allvarsamt Johanna och
Hülsen hade menat, tog mitt partitur
tillbaka och öfverlemnade saken åt
Liszt. I honom ser jag efter denna
sista erfarenhet endast och allenast den
garanti för nödig energisk ifver, som
jag annars alls ej kan lita på. Mot
alla dessa skadliga inflytelser kan Liszt,
men ondast i en officiel ställning, träda
upp: han sjelf förklarar, att det för
honom ej gäller att sjelf ställa sig på
dirigentpallen, utan att såsom mitt
ombud i Berlin såväl på intendenturens
hållning som på det mot mig avoga
partiet utöfva inflytande, sådant som
just han — med sina mångsidiga
förbindelser och förhållanden — är
särdeles mäktig att utöfva.
Kan jag väl uttrycka mig
tydligare? -»
En nu följande del af brefvot
handlar om Wagners förhållande till sin
»dubroder» Dorn i Riga och den
konflikt med denne, hvari han råkade vid
sin afflyttning från denna stad.
Bref-vet slutar sålunda:
— »Dock detta är gamla historier,
och jag bär intet agg till Dorn
vidare, — men — om jag ej är
öfver-drifven i mitt förtroende till honom,
så har det sina goda skäl. Här äro
de dock utan kraft och verkan; för
mig vore Dorns ledning af
»Tann-häuser» (under andra yttre
omständigheter) fullt berättigad-
Blif nu ej ond på mig för att jag
tar din vänskap i anspråk med sådana
meddelanden om Dorn; utan var
försäkrad, att jag denna gång dermed
afser ingenting annat, än att just
för dig, såsom min väl bepröfvade vän,
rättfärdiga mitt handlingssätt.
Mottag än en gång tusen tack för
all den godhet och tillgifvenhet, för
hvilken jag står i skuld hos dig.
din
E. W.
* *
Den kinkiga angelägenheten blef,
ändtligen och, såsom man väl kan
antaga, med Dorns hjelp bragt till ett
lyckligt slut, och den 7 januari blef
»Tannhäuser« uppförd i Berlin första
I gången; med hvilken varaktig framgång
i konstnärligt som pekuuiärt hänseende
för k. operahuset och Richard
Wagner, framgår tydligt nog af
Berliner-tidningarne från den tiden och k.
hof-teaterns kassarapporter.
Do första uppförandet föregåoude
meningsstridigheterna mellan Wagner
och geueralintendenturen diskuterades
lifligt af dåvarande berlinerpressen.
Äfven »Kladderadatsch» behandlade
saken i en karrikatyr, som är lustig
nog att här återgifvas. Den har till
öfverskrift:
Hur Tannhäuser drager åstad
till sångark riget på
Berliner-Wartburg.
I salen befinna sig de båda
hof-kapellmästarne Taubert och Dorn
samt generalmusikdirektör
Meyerbeer som sångare med sin harpa;
Taubert som »Joggeli» (en då ny
opera af honom), Dorn som Niebelunge
med det väldiga Niebelungensvärdet
och Meyerbeer, på hvars harpa
Profetskridskorna hänga,
med en hel hög
digra partitur: »Robert»,
»Fältlägret»,
»Huge-notterna» och
»Profeten». I ingången
till såugarsalen står
herr von Hülsen som
»torneringshärold» för
att mottaga den
ankommande sångaren
Wagner, hvilken med
Tannhäuser-partituret
under ena armen och
med den andra
hållande en harpa,
rider på Liszt såsom
hans stridshäst.
Tau-bert-Joggeli ler,
Nie-belungenkomponisten
Dorn blickar dystert
framför sig,
Meyerbeer, med tydligen sänkt hufvud,
betraktar den antågande
Tannhäusersån-garen Wagner, till hvilken
»härolden» med en ytterst höflig gest yttrar:
»Ja väl, högtärade herr
sångare! till fots—med största nöje.
Men stridshästen måste stanna
j derute!»
—––––
Hur man lagar till uvertyrer.
Af
Gioachino Rossini.
■pljfn ung musiker rådfrågade en gång
R°ssin’> hur man skulle bära sig
V ^ åt för att på bästa sätt skrifva
samman en uvertyr. Till svar på denna
förfrågan sände honom Rossini följande
bref:
»Käre vän!
Som den vigtigaste och
oomkullka-steligaste hufvudregel anbefaller jag
er att alltid nedskrifva uvertyren först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
