Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 4.
Redaktör och utgifvare:
FRANS J. HUSS.
Expedition:
Olofsgatan 1 (Hötorget G), 1 tr. ö. g.
NORDISKT MUSIKBLAD.
Stockholm den 15 Februari 1894.
Pris:
Helt år 5 kr. — Lösnummer 25 öre.
Anuonspris:
10 öre petitraden (15 öre uti.)
14, Arg.
Marcello Rossi.
Innan kort få vi här i vårt land
och dess hufvudstad för första
gången göra bekantskap med en
ung violinvirtuos, som
på väg hit nyligen
låtit höra sig i den
danska hufvudstaden
och der skördat rikt
bifall. Konstnären,
hvars namn här ofvan
klingar helt italienskt
och hvars utseende
enligt nedanstående
bild äfven tycks
förråda sydlänningen, är
på fädernet af
italiensk härkomst, men
född i Wien. Det
är för öfrigt ej första
gången våra läsare
hört detta namn.
Under förra året hade
vi tillfälle att fästa
uppmärksamheten på
Marcello Rossi, efter
hans d. 15 mars i
Köpenhamn gifna
konsert, då pressen
därstädes berömde
hans »tekniska
mästerskap och
tempera-mentsfulla föredrag»
i utförandet af bl. a.
Paganinis konsert op.
(i och en af honom
sjelf komponerad
vacker Berceuse.
Marcello Rossi
löddes i Wien d. 16 okt.
1862. Hans far är
jurist och modern
härstammar från den
bekanta familjen
Jellacbich. Såsom
ofta är fallet med
konstnärsämnen röjde
Marcello Rossi mycket
tidigt anlag för sin konst, och violinen
sysselsatte hans tankar redan vid en
ålder, som vanligen ej har något
framtidsperspektiv för ögonen. Efter hvad
hans moder berättat var han ej mer
än tre år gammal, då beslutet att
blifva konstnär mognat hos honom,
såsom det tyckes. När man roade sig
med att fråga honom hvad han täukte
blifva för något, svarade han nämligen
helt gravitetiskt: »Jag vill bli Pakanini»
(Paganini). Hans musikaliska anlag
bemärktes också snart
af modern. De aftnar
då man i hemmet
spelade kammarmusik
fann man den lille
Marcello vanligtvis
under pianot med
stort intresse följande
pedalens rörelser, och
när han kunde
komma åt att tappla på
pianot och söka taga
ut någon melodi, så
hade han riktigt
roligt. An mer förtjust
blef han då, när hans
mor ibland hjelpte
honom till rätta med
att finna den sökta
melodien. Haus öra
var äfven tidigt
ut-bildadt. När han med
sina jemnåriga skulle
sjunga blef han
mycket förgrymmad när
någon sjöng falskt;
också fick han bland
dem hedersuamnet
»föresångaren ».
Vid fem års ålder
började han studera
musik »på allvar» för
domkapellmästaren
Hoffmann, som till
bevis på
tillfredsställelsen med hans
fiamsteg skänkte
honom en silfverkedja,
som han ännu troget
gömmer. Vid sju års
ålder gjorde han sin
»första debut» som
violinist i en stor
societé hos grefvinnan
Marcello Rossi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
