Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skap af kapellmästare och ledare af
musikläroverket har han utvecklat en
lika energisk som välgörande
verksamhet.
Uttröttad till kropp och själ och
djupt nedslagen af sina olyckliga
familjförhållanden, måste han 1869 begära
sitt afsked från dessa sina ärofulla
befattningar, hvilket blott med största
svårighet beviljades, samt i Floiens
nnder längre tid söka hvila och
fullkomligt lugn. Efter sitt tillfrisknande
har han under talrika konstresor
besökt Tyskland, Polen, Ryssland,
England och Amerika, der han 1875—76
gaf 139 konserter. Ar 1878
utnärn-des han till kapellmästare i Hannover,
och sedan 1880 var han
musikintendent hos hertigen af Meiningen och
har med sitt Meiningerkapell i
Tyskland gifvit storartade konserter. 1882
gjorde han en konsertresa till
Skandinavien, och att en konstnär af hans
betydenhet skulle hos oss väcka den
lifligaste entusiasm var naturligt. I
augusti samma år ingick han nytt
äktenskap med Marie Schantzer vid
hofteatern i Meiningen. 1885
konser-terade han i Petersburg, Paris m. fl. ,
städer. Hans helsa, som genom
öfver-ansträngning lidit betydligt, har under
de senaste åren alltid varit vacklande.
Emellertid har Bülow fortfarande
verkat som pianist och förnämligast som
dirigent, ehuru angripen af ett
nervlidande, som stundom hotade med
sinnessjukdom.
Då Hans von Biilow besökte
Stockholm och konserterade här i slutet af
april år 1882, innehöll denna tidning
hans porträtt med biografi, i hvilket
anfördes ett yttrande om Biilows
musikaliska betydelse af Hanslick, hvilket,
då sedan dess så lång tid förflutit,
här å nyo må anföras. Hanslick
yttrar:
»Vi äro alltid vissa om att få lära
någonting af Biilow. Hvad de flesta
spela och alla känna, det intresserar
honom icke, och hvad som ej intresserar
honom sjelf, det spelar han också ej
för andra. Hans rastlöst eldiga själ, i
hans okufliga energi tränger sig fram
som en frisk stormvind och upplifvar
vårt musikaliska hvardagslif med all
dess maklighet. Såsom komponist af
ringa fruktbarhet och betydenhet, är
Biilow född till tolkare af musik och
en bland de märkvärdigaste vi känna, j
Den andligen revolterande tendens, som
i denna mission gör sig gällande,
inskränker sig icke till
virtuositeten. Der det gäller att låta verlden
göra bekantskap med de allra svåraste
saker som finnas, der är Biilow alltid
till hands och rastlös vid arbetet.
Såsom eminent virtuos känna vi honom
sedan 30 år tillbaka; såsom dirigent
beundrade vi honom först i München,
då han 1868 bragte Wagners
»Meistersinger» för första gången öfver
scenen. Biilow är nämligen en stor
beundrare af Wagner, hvars mest be-
tydande apostel han är, men vi kunna
säga till hans beröm, att han likväl ej
är blind för eller underskattar andra
tondiktares förtjenster. Han har
offentligen i uppsatser, som vittna om stor
hänförelse, prisat de båda förnämsta
nntiwagnerianska komponisterna Brahms
och RubiDstein. Likasom med penna
läktar Biilow också med taktpinnen
oförskräckt för sin öfvertygelse.
Såsom hofkapellmästare i Hannover har
han jämte Wagners operor
omsorgsfullt, instuderat Mozarts, Meyerbeers
och Aubers. Biilow har öfvertagit
ledningen af det hertigliga kapellet i
Meiningen och genast invigt denna
befattning med ett äkta Biilow’skt
experiment. Han afslöt nämligen en
cykel Beethoven-konserter med att två
gånger omedelbart efter hvartannat
uppföra Beethovens nionde symfoni!
Ett mer rationelt, men icke mindre
sällsamt och vågadt experiment företog
han sig i Wien, der han ensam gaf
konsert och spelade Beethovens fem
sista, stora sonater, den ena efter den
andra — hvilket skall man mest
beundra, hans minne, hans uthållighet,
hans teknik eller andliga elasticitet!»
Hvad som hos Biilow särskildt måste
väcka beundran är just detta kolossala
minne, som lät honom utan noter, med
full säkerhet, icke blott återgifva de
mest komplicerade pianoverk utan äfven
leda hela symfonier och stora operor,
sådana som t. ex de invecklade
Wagner-operorna, utan en enda blick i
partituret.
Om Biilow som pianist har yttrats
af en hans biograf följande, som vi
finna ganska träffande: »Vid all
konst-närsverksamhet, det må vara den
skapande eller den utförande, äro tre slags
andeliga krafter i rörelse: fantasien,
förståndet och viljekraften, och af deras
förhållande till hvarandra beror det
egendomliga hos hvarje individ. Hos
Biilows äro de två sista faktorerna till
den grad öfvervägande, att de nästan
ha trängt den första i bakgrunden.
Mot dem svarar det i allmänhet
bestämda energiska anslaget, som lägger
vigt på det rent sinliga behaget, likasom
det utomordentliga precisa föredraget,
som, i det detta endast har
tonernas logik för ögat, lägger
kompositionens inre fibrer i dagen. Uttryckets
stränga objektivitet försmår hvarje
bi-fallssökande effektmedel. Tempo rubato,
renommistiska antiteser i det
dynamiska, ett ideligt språng mellan det
starkaste fortissimo och det svagaste
pianissimo, missbruk af pedalen —
denna känslans åsnebrygga — och
audra sådana lättköpta konstgrepp äro
för honom alldeles främmande.»
Man kan ej nämna Biilow utan att
ock framhålla hans anseende som den
störste Beethoven-kännareu, den som
djupast trängt in i denne mästares
verk för att tolka hans innersta tankar.
Bülow har också gält för den störste
Beethovenspelaren, men originel och
excentrisk som han var, inlade han
i t. ex. vid utförandet af Beethovens
sonater i dem idéer beträffande tempo
o. a., hvilka säkerligen voro främmande
för Beethoven sjelf. En stor förtjenst
har v. Biilow inlagt i bearbetningar
och instruktiva redigeringar af äldre
verk till pedagogiskt ändamål,
ehuru-väl man äfven i dessa träffar på ett
och annat hugskott, som man ej vill
gilla-*
I fråga om v. Biilows produktivitet
som tonsättare finna vi antalet af hans
transkriptioner och nyssnämda
bearbetningar vida öfverstiga hans egna
kompo-i sitioner. Af dessa senare må nämnas:
op. 20 »Nirvana», symfonisk
stämnings-dikt, op. 10 musik till Shakspears
»Julius Cæsar», op. 16 »Des Sängers
Fluch», ballad för orkester, op. 23
»Charakterstücke» för orkester,
piauo-saker såsom op. 21 »Il Carneval di
Milano», op. 18 »Valses
charactéristi-ques» sånger m. m.
I början af förra månaden berättades
att Hans von Biilow öfver Wien och
Triest, åtföljd af sin maka, begifvit
sig till Egypten för att söka återställa
sin svårt angripna helsa. Han
uppnådde äfven Kairo, men kort efter
ankomsten dit träffades han af döden d.
12:te sistl. februari. Då
underrättelsen härom nådde villa Wahnfried i
Baireuth, afreste hans yngsta dotter i
första giftet, med Cosima Liszt-Wagner,
Isolde von Biilow genast till Kairo.
Biilows jordiska kvarlefvor lära
komma att öfverflyttas till Hamburg,
der hans likbegäugelse skall ega rum.
––&––
Från scenen och konsertsalen.
Kgl. operan. Febr. 16: Foroni: Advokaten
Pathelin. Tschaikowsky: Jolantha
(Al-merik: hr Strandberg). — 17: Vermländin
gavne. — 18: Wagner: Tannhäuser (Venus:
trök. Hallgren). — 19: Foroni: Advokaten
Pathelin. Mascagni: På Sicilien
(San-tuzza: frök. Labia; Torrido: hr (idmann).
Gounod: Faust (Faust, Melistofeles: hrr
Ödmann, Sellergren; Margareta, Siebel: frökn.
Holmstrand, Hallgren). — 23:
Tschaikowsky: Jolantha; Mascagni: På Sicilien. —
25: Meyerbeer: Profeten. — 26:
Doni-zetti: Regementets dotter. Baletter:
Fandango ur »Granadas dotter», Hans i.r
»Czar och timmerman». — 28: Gounod:
Romeo och Julia (Julia, Romeo: fru Brag,
hr Ödmann, Mercutio: hr Söderman).
Vasa-teatern. Febr. 16—22: Toto-Tata —
24 — 28: Figaro i slyngelåren,
vaudeville-operett i tre akter efter Vict. Sardous : Les
premieres armes de Figaro» af E. Wallmark,
musik af Nils Kjellauder (Figaro,
Marcel-lina, Susanna: fruarna Castegren, Lindström,
frök. Ekström; Almaviva, Bartholo, Bazil, |
Antonio: hrr Klinger, Gardt, Salmson,
Rönnblad; Carasco, barberare: hr Kjellberg;
Ja-cotta, hans hustru: frök. Thulin; Bridoison,
alkald: hr Pettersson).
Musikaliska akademien. Febr. 17: Konsert
af fru Dina Edling. Biträdande: fru H.
Svedbom, frökn. Selma Ek, Allh. Larson;
* Hans edition af Cramers etyder torde
vi i nästa nummer få tillfalls att påpeka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
