Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
större roler iiro tills vidare endast
instuderade, men så fullständigt, att
sångaren när som helst är färdig att
i-dem uppträda. Vi kunna tillägga att
herr Brun sommaren 1891 sjöng på
Krolls teater i Berlin, der han lät
höra sig som Manrico och Arnold. Om
herr Bruns talang få vi framdeles,
efter att ha hört honom på scenen,
yttra oss. Vi önska honom emellertid
välkommen som gäst i vårt
konsttempel.
—©—
J. B. Cramer
ot li lians Etyder (Biilow upplagan).
f »pianospelets tre stora C» —
Cle-jjs meuti, Czerny, Cramer — var
Karl Czerny föremål för en uppsats i
våra spalter för tre år sedan. Med
anledning af en här utkommen svensk
upplaga af Cramers etyder, Biilows
sista edition, som vi nu gå att anmäla,
må komponistens korta biograti
förutskickas till hans vidstående, mera
sällan förekommande porträtt.
Johan Baptist Cramer, en af de
mest betydande pianister och
pianolärare som funnits, var äldste sonen
till Wilhelm Cramer, ansedd
violinspelare och kapellmästare, som 1872
flyttade öfver från Mannheim till
London, der han sedan verkade såsom
kung], kapelldirigent och
konsertmästare. Johan Baptist C. föddes den
24 februari 1771 i Mannheim och dog
den 16 april 1858 i London.
Pianospelet lärde han af Schröter och
Cle-menti, hvilka gjorde honom förtrogen
med klassikerna, men i teorien var
han hufvudsakligen autodidakt. Ar
1788 begynto han sina konsertresor,
hvarigenom hans rykte som pianist
snart vann utbredning. London var
och förblef dock hans hemvist, med
undantag af en vistelse i Paris från
1832 till 1845. Tillsammans med
Addison upprättade han i London en
musikförlagsaffär, som hufvudsakligen
sysselsatte sig med klassiska verk och
i hvars ledning han sjelf deltog till
1842. Affären har sedan länge
blomstrat under firma Cramer & Co.
Cramers kompositioner äro till större
delen nu förgätna. Af dem må nämnas
105 pianosonater, 7 konserter och
piano-qvartetter, en pianoqvintett,
variationer, rondos etc. Endast hans »Stora
pianoskola», i synnerhet ders femte del,
de »84 Etyderna», har haft större
varaktighet. Innehållet af denna
piano-skola är följande: I. Skola för
nybörjare. II. Skola för fingerfärdigheten
i 100 progressiva etyder. III. Den
gedigne pianistens mekanik. 24
sa-longs-etyder till bildande af smaken.
IV. 12 nya etyder i form af
noctur-ner. V. Virtuosen i 84 dagliga etyder.
Etyderna utgåfvos separat såsom op. 50,
tillökade med 16 nya, b vilka, såsom
Biilow anmärker, »ögonskenligen till- j
kommit för att fylla hundratalet».
Musikkatalogen upptager af Cramer
vidare op. 70 »25 Etudes
caractéri-stiques», 2 k.; op. 107 »12 gr. Etudes
mélodiques» och »100 Dagliga studier»
(Pet. 2714) revid. af Ad. Ruthardt.
Af de 84 etyderna utgaf Biilow först
»50 utvalda» i systematisk
ordningsföljd med noggrann kritisk revision af
fingersättning etc. och senare 60 valda
etyder. En god upplaga af dessa är
också »66 valda ety’der», utgifna af
den bekante musikpedagogen Heinrich
(Termer. Af ven en gammal svensk
upplaga finnes af Cramers etyder,
innehållande »84 Exercices mel
fingersättning, ordnade i progressiv följd»
af v. Boom, 2 häften. 42 etyder,
redigerade af Knorr, ha utkommit på
Breitkopf et Härtels förlag, och
etyderna ha äfven utgifvits af Litolff.
Flera af Cramers etyder ha
naturligtvis intagits i samlingsverk af detta
slag, såsom t. ex. Steingräbers
»Cramer und Clementi, 60 Etüden»,
redigerade af R. Schwalm. Ludv. Berger,
Köhler och Tausig ha ock utgifvit
delar af hela samlingen.
Den nya svenska upplagan af dessa
etyder, som i förra numret anmäldes
vara utgifven af Carl Gehrman
härstä-des, är det vi nu särskildt fästa
uppmärksamhet vid. Biilow låter i sin
intressanta upplaga nästan hvarje etyd
åtföljas af vägledande anmärkningar
och meddelar öfverallt noggrann
fingersättning, hvarjemte etydernas
ursprungliga ordningsuummer angifves.
Att anföra någon af dessa
anmärkningar skulle kräfva för stort utrymme.
Deremot kunna vi ej underlåta att
meddela följande utdrag ur företalet
till hans etydupplagor.
»Att med utförligt loftal omnämna
den ovärderliga förtjeust och
fortfarande betydelse, som J. B. Cramers
etyder för pianoforte ega, att de ej
af något annat etydverk öfverträffas,
undantagandes Muzio Clementis
»Gradus ad Parnassum», som de väl
och ändamålsenligt förbereda, nej icke
ens närmelsevis uppnås såsom bild-
ningsmaterial för en pianoelev i fråga
om teknik och föredrag, kan
naturligtvis icke vara ändamålet med följande
rader. Det skulle vara att blott
upprepa ett allmänt kändt, ofta ntt.aladt
omdöme.
Behofvet af en läroboksupplaga har
redan esomoftast låtit sig förnimmas.
Ludwig Berger (f 1777, Clementis
lärjunge 1S06) har aktat nödigt att
ut.gifva de första tolf etyderna med
tillökad fingersättning, Ju 1 ius Knorr
sedermera hela verket; på senaste
tiden har Lo ni 8 Köhler såsom
inledning till sin »Klassische Hochschule
des Pianisten» lemnat ett urval af 30
stycken med delvis rätt nyttiga
för-klaraude anmärkningar. Att bedöma
nämnda upplagor är öfverflödigt, då
denna nu föreliggande just sprungit
fram på grund af deras granskning.
Det gamla behofvet har ju förblifvit
ouppfyldt; den uppmärksamme
iakttagaren af den pianospelande verldens
görande och låtande kan icko bortse
från förnimmelsen, huru sällan det
i Cramers etyder med varm hand
skänkta bildningsmaterialet — i
förhållande till deras allmänna bruk —
göres fruktbärande, ehuru deras
medvetet metodiska användning måste få
till resultat en säker grundval för
virtuositet i god mening, ja, till och med
en redan temligen hög grad af
teknisk och andlig mognad. Med hvilken
brist på grundlighet, med hvilken
tanklöst lättsinnig rutin gå ej merendels
både lärare och lärjunge tillväga 1
Antingen inskränkes undervisningen till
ett mer eller mindre pedantiskt
genom-trumfande af första häftet,
tilläfven-tyrs jernväl det andra, som då
naturligtvis genomåkes i snälltågsfart, eller
också klareras hela raden — alla 84 —
i flygande fläng, hvarefter i nio fall
af tio det föga positiva resultat
framträder, att eleven, som hunnit till nr 84
och plötsligt får sig föresatt nr 1,
visar sig oförmögen att kunna
skolrig-tigt anslå det första arpeggierade C-dur
treklangs-ackordet. Detta ganska
vanliga dåliga resultat, som följer af
opraktiskt instuderande af Cramers etyder,
beror således af orsaker, hvilkas
undanröjande utgifvaren föresatt sig som mål.
Bland dem är att räkna framför allt
förbiseende äf systematisk ordningsföljd.
Vårt försök att afhjelpa denna
olägenhet gör icke anspråk på
oemotsägligt gillande, då hänsyn till elevens
individualitet vid undervisningen alltid
spelar en viss roll, om läraren
uppfattar sin pligt icke blott
embetsmanna-messigt.
En andra hufvudorsak till denna
brist på resultat i qvalitativt hänseende
af Cramers etyders studium kan man
finna i deras öfverväldigaude
qvantita-tiva mängd.
Andtligen återstår, för att
rättfärdiga utgifvandet af vår
läroboks-upp-laga, att anföra en tredje
omständighet och just den, som synes oss den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
