Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan så berömde mästaren. Några af
de der hågkomsterna meddela vi här.
* *
$
Beethovens farfar hofkapellmästaren
och den gode sångaren Ludvikus van
Beethoven och hans fru måste efter
hela deras yttre och sätt att vara haft
en god härkomst och uppfostran. Man
sade att hofkapellmästaren
härstammade från Gent i Belgien; men hvem
tänkte väl någonsin på att fråga
derom? De hyrde i andra våningen, der
porträttet i kroppsstorlek af
hofkapellmästaren hängde i en forgyld ram
midt i rummet, sittande i en länstol,
klädd i pels, pelsmössa med gyllene
tofs och en notrulle i banden. Då
våra föräldrar efter sitt bröllop först
gjorde visit hos Beethovens var allting
så fint, propert och väl ordnadt; de
sex rummen försedda med vackra
möbler, många taflor, skänk med
silf-verservis, fint forgyldt porslin och stort
förråd af finaste duktyg.
Han var en mycket respektabel man,
hjertegod i sitt umgänge, och hans
äkta hälft en stilla, godsint fru, men
mycket begifven på dryckenskap,
hvar-af han led sådant bekymmer, att han
måste sända henne till en pension i
Köln, der hon ock dog. Cecila Fischer
kunde aldiig erinra sig ha sett henne
skratta, hon var alltid allvarsam.
Hofkapellmästaren hade två källare fulla
med vin; möjligen bade hans eller
hans frus föräldrar varit köpmän och
handlat med vin, eller ville han
dermed draga ränta på sina pengar.
Hofkapellmästarens son, Johann van
Beethoven, hade redan tidigt af sin
fader undervisats i klaverspel och sång,
hvarför han ock sedan blef anstäld som
hoftenorist. Johann van Beethoven
förstod sig också tidigt på vinprofning;
han var äfven goil vindrinkare, munter
och glad och nöjd med sin verid, när
hau fått litet till bästa. Johann van
Beethoven var en flyktig själ, gjorde
allt emellanåt små resor till Köln,
Andernach, Koblenz och Gud vet hvart.
Detta gjorde han, när han visste att
lians far var två, tre eller fyra dagar
hemifrån; han försökte sig på frieii
och komma lyckligt i hamn. För hvem
och hvar han lade ut sina krokar visste
ingen.
Husegarinnans son, Theodor Fischer,
och Johann van Beethoven voro
jemn-åriga. Båda spelade på zittra och
sjöngo efter noter, den ene täflande
med den andre i att sjunga, helst
jägarvisor och kärlekssånger. Till slut
hade de kommit så långt, att de sade
till hvarandra: »Nu må vi segla af till
kärlekens kust, hvar månde vi landa
der? Skall du eller jag bli den
förste?» Ty båda voro sjelfständige
män och sinnade till att gifta sig.
Den förste blef Theodor Fischer,
som gifte sig 1761. Han hade med
sin fru nio barn, af hvilka Cecilia var
äldst och Gottfried yngst. Den andre
zitterspelaren nådde äfven lyckligt
hamn, detta i dalen Ehren breitstein
nära Koblenz. Då Johann van
Beethoven personligen förestälde sin
kä-resta för fadern, sägande att han
älskade henne och ej ville afstå från
att hemföra henne som sin brud, fann
henne fadern icke passande, icke
ansedd nog, och ville ej veta af henne
vidare, ehuru hon var en skön,
välväxt person af rättskaffens borgerlig
härkomst och kunde genom gamla
urkunder visa, att hon tjenat hos
förnämt herrskap och dervid erhållit en
vacker uppfostran och bildning.
Men då hofkapellmästaren hört sig
för om henne och förnummit att hon
förr varit kammarjungfru, var han
mycket emot partiet och sade till
sonen: »Det hade jag aldrig trott dig
om, att du skulle förnedra dig så
mycket». Men hvad ville han göra;
Johann var bestämd och det måste
ske. »Gör du», sade den gamle, »hvad
du vill, så gör jag ock hvad jag vill;
jag öfverlåter åt dig hela mitt qvarter
här och reser min väg.»
Efter bröllopet i Bonn den 12 nov.
1767 foro de i vagn till Koblenz för
att visa sig för slägten såsom ett äkta
par, men återkommo efter tre dagar
till Bonn, der de lyckönskades af alla
bekanta. Fru van Beethoven sade
senare, att för hennes del hade det
nog kunnat blifvn ett präktigt bröllop,
men hennes svärfader hade af
egensinnighet ej velat bevista det, och
derfor blef saken kort och godt bestäld.
Det nyförmälda parets första barn
var en son, Ludvig Maria, snart afliden;
derefter följde Ludvig den 17 dec.
1770, till hvilken farfadern stod
fadder, derefter Kaspar (Carl) och Nikola
(Johann). Den gamle Beethoven har
sedan flere gånger talat om, hur han
blifvit vek om hjertat, när han så
inför sina ögon såg det unga, lyckliga
paret och sedan tänkte på sin egen
lott (den supiga hustrun).
Forts.
Musikpressen.
På Carl Gehrmans förlag har
ut-kommit:
För piano, två händer:
Signe Luud-Skabo: Norske Smaa
stycker, op. 15 (- Han og lio», »Kvithovd»,
»Humoreske», Fire sinaastyeker). Pris 1,50. I
Wagner.Album. Pris 2 kr.
För en röst med piano:
Aug. Kör!ing: Aprilvisa, ord af H. A.
Ring (ciss—fiss). Pris 75 öre.
0. A. Sandberg: >Vi hade så mycket
alt siiga hvaranns, romans, ord af Ninian
Wærner (e—e). Pris 50 öre.
C. Her bold: Försakelsekupletter, ord af
Er. Sandberg. Pris 50 öre.
Fyrstämmiga sånger för mansröster:
Orpheus, samling, utgifven af Erik Åker- j
berg. Häft. 1 och 2 å 1 kr.
Sällskapet för svenska
qvartettsån-gen8 befrämjande har utgifvit:
Sånger för mansröster. VII.
De norska småstyckena äro
behagliga och lätta; de tre första äro bäst,
de fyra andra obetydligare.
Wagner-Albumet börjar med »Drömmar, studier
till ’Tristan och Isolde’», en
transkrip-tion af den separat utgifna sången
»Träume, Studie zu Tristan und Isolde»,
hvilken delvis förekommer som motiv
i andra aktens duett i denna opera.
Samlingen innehåller vidare ur
»Lohen-grin»: Brudkör, Elsas dröm och en del
af duetten i tredje akten; sång till
aftonstjernan och pilgrimskor ur
»Tannhäuser», Siegmunds vårsång ur
»Val-kyrian», spinnkör ur »Flygande
Holländaren», Walthers prissång och
mä-stersångarnes intåg ur
»Mästersån-garne». Wagners porträtt pryder
omslaget.
Körlings sång är liflig och vacker
så till sångstämma som
ackompanjemang, hvilket denne talangfulle
sångkomponist vanligen utarbetar med
omsorg och smak. Af de båda andra
solosångerna är den ena en vals, den
andra en varietésång.
Qvartettsamlingen »Orpheus»
innehåller i första häftet två prisbelönta
nummer af Körling: Dryckesvisa och
»Det fins en gosse»; vidare af I.
Hallström: Hymn till fosterlandet;
Söderman: Pilgrimerna; Myrberg: Saknad;
Frieberg: Serenad; Genser: Af ionen;
Jacobsson: Vid festpokalen; Bellman:
Fredmans epistel nr 44, och Folkvisa
»Alls ingen flicka lastar jag»; andra
häftet innehåller äfven två prisbelönta
sånger af Körling: »I vårens tid» och
»Hvad liknar du, fagra flicka?» samt
derjemte: Söderman: Soldatvisa;
Myrberg: Kettil Rese och Atte Troll;
Jacobsson: Dryckessång; Norman:
Qväl-len; Hagman: Vid Bendemirs ström ;
Enderberg: Sångarfröjd; Bellman:
Fredmans sång nr 47 och Folkvisa »Jag
gick mig ut en aftonstund».
Sällskapets för svenska
qvartettsån-gens befrämjande nya häfte innehåller,
belönade med andra priset, af A. M.
Myrberg: Från skogar och dalar: I
Våren, II Solskensdag, III Landtlig
fest, IV I sommartid, V Röster i
skogen, VI Sommarnatt, och vidare, utom
pristäflan, af O. F. Hagman: Vårsång,
»Du frågar mig, min hjertans kär»;
Hallström: Bland skären; Ludv.
Ohlsson: Eko; W. Peterson-Berger:
Husarvisa; V. Svedbom: Hymn vid
Scheele-stodens aftäckning den 9 dec. 1892;
Er. Åkerberg: Balder är fallen.
––^––
En skådespelare (utan talang): »Såg
ni mig sista gången jag uppträdde,
min fröken?» — »Sista gången? Ack,
ty värr inte!»
––—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
