Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
offret, så skulle musiker och sångerskor
göra sitt allra bästa. Då uppträdde
hela hofadeln med tjenare i stor gala,
lifgardena stodo på båda sidor i parad,
hela regementet från Koblenzporteu
ända till slottskapellet. Efter första
evangeliet, sedan halfva messan gått
och efter sista evangeliet gåfvo de tre
gånger eld och kanonerna på vallarne
smälde derefter. På den tiden var
det ofta kallt; när nu efter
högtidligheten Beethoven med de sina kom
hem, stektes det färsk korf, enligt
gammalt bruk, och derjemte hade man
i ordning varmt vin, punsch och kaffe.
Så firades den dagen.
Herr Johann van Beethoven var i
regeln en allvarsam man; när han var
vid godt lynne och då husvärdens lilla
dotter Cecilia var hos honom kunde
han dock ofta vara mycket skämtsam.
Hade han fått sitt månatliga arfcode
eller pengar för lektioner, då kunde
han vara rätt munter, skakade
pen-garne i knät på sin fru och sade:
»Se så, min gumma, hushålla nu med
det här». Och så bjöd hon honom till
belöning en flaska vin. Sonen till
vinskänken Vogelsang erinrade sig ofta
»den gamle musikern Johann van
Beethoven», som under varma dagar ofta
kom till vinkrogen och tömde en flaska
vin, drickande det omvexlande med
vatten.
Herr Beethovens tre gossar voro
mycket måna om föräldrarnes anseende.
När deras pappa någon gång var
bortbjuden, som ej inträffade så ofta, och
då druckit litet för mycket, hvarom
sönerna fått kunskap, så infunno sig
alla tre gossarne och sökte på finaste
sätt, så att det ej skulle väcka
uppseende , ledsaga honom hem. De
behandlade »lilla pappa» vänligt och han
följde dem godvilligt, munter och
lustig.
Pojkstrek kunde gossarne också
hitta på, och Ludvig gjorde vid
sådana tillfällen många krumbugter. Ett
sådant streck var följande. Fru
Fischer hade länge undrat öfver att
äggen, som hennes höns lade, blefvo så
få. En gång ertappade hon Ludvig
i hönshuset, då han föregaf att han
sökte efter sin brors näsduk. Min
mor sade då: »Nu ser jag hvarför jag
får så litet med ägg!» Ludvig
svarade: »Ah, kära fru Fischer, hönsen
förlägga ofta sina ägg, men när ni
8e’n träffar på dem, blir ni så mycket
gladare. Det fins också räfvar, säges
det, som taga ägg.» Fru Fischer sade:
»Jag tror att du är också en af de
sluga räfvarne; hvad skall det väl bli
af dig en gång?» Ludvig svarade:
»Ack ja, det vete himlen; men efter
hvad ni säger är jag till dato en
not-slukare». »Ja, en äggslukare också!»
menade fru Fischer. Ludvig sprang
sin väg skrattande och fru Fischer
måste skratta med och låta udda vara
jemnt. Om sin elementarskola och den
gamle läraren Huppert har Ludvig
talat och dervid skrattat, särdeles åt
den s. k. aktionen, då två musici
spelade violin och bas och herr magister
Huppert dertill med kraft och ifver
sjöng en latinsk sång. Efter faderns
påstående hade Ludvig för öfrigt ej
lärt mycket i skolan; derför hade
fadern tidigt hållit honom strängt och
fört honom till klaveret, der han
under tårar måste stå på en pall och
spela.
Då Ludvig genom sin far erhållit
god handledning och snart kände sig
hemma i noter och klaverspel, fick
han lust att äfven lära sig spela orgel.
Han gick då på försök till
franciskanerklostret, till herr broder Willibald,
som var en god musiker. Denne tog
honom vänligt an och bragte honom
derbän, att han kunde begagna honom
som sitt biträde. Ludvig kunde ej
förstå hur broder Willibald, som var
en så förträfflig musikmästare, kunde
ha stängt in sig i detta kloster.
Då Ludvig blef djerfvare på orgeln
ville han gerna spela på en större
orgel och begaf sig derför till
minorit-klostret, der han, då ungefär en 12,
13 års gosse, kunde slå sig ned och
spela i messan klockan sex på
morgonen. Der var en god orgauist, en
pater Hanzmann. När Beethovens hade
konsert hemma var pater Hanzmann
alltid med. Ludvig kunde emellertid
ej fördraga honom och sade till
Cecilia: »Den der munken ärdåjemthär!
Han kunde gerna stanna i klostret och
bedja sitt breviarium!»
Ludvig erhöll också dagligen
lektioner på violin. En gång spelade han
åter igen efter sitt sinne utan noter,
då kom hans far in och sade: »Hvad
gnider du nu fram för dumheter huller
om buller? Du vet att jag inte tål
det der; spela efter noter, annars
tje-nar det inte mycket till. Men ur ditt
eget hufvud, det duger inte för dig;
hugg ordentligt i efter noterna, det är
angelägnare.» När hans far fick besök
och Ludvig kom in under tiden, så
slog han vanligen sina lofvar kring
klaveret och spelade då och då med
högra handen. Fadern brukade då
säga: »Hvad krafsar du nu igen, gå
din väg!» Då hans far i fråga om
musik ej hade mera att lära honom
och äfven tyckte sig finna talang för
komposition hos honom, vände han sig
först till en bedagad mästare
Santer-rini (sannolikt menas här van der Eden),
dock ansåg han sedan honom ej vara
rätte mannen och önskade göra ombyte.
Då skaffade honom hans gode vän,
teaterdirektör Grossmann i Bonn, en
komponist vid namn Pfeifer, son af en
predikant från Sachsen. Han kallade
sig musikdirektör, en ung vacker man,
och fick logis och kost hos Beethovens.
Då han någon tid undervisat Ludvig,
sade han till fadern, att han fann
Ludvig ha godt begrepp och ville derför
också göra sitt bästa med honom. Lud-
vig har sedan ofta sagt, att Pfeifer
varit hans förnämste lärare, som han
hade allt att tacka för.
Cecilia träffade en gång tillsammans
med Pfeifer hos Beethovens; Johann •
v. Beethoven berättade hur han
för-gäfves sökt öfvertala henne att blifva
sångerska. Han hade en gång hört
henne 6junga för sig sjelf, och då han
tyckte sig finna en stor röst hos henne,
erbjöd han sig att utbilda henne till
sångerska utan att begära något
derför. Hon lärde snart till hans
belåtenhet att sjunga efter noter och spela
klaver dertill, men sångerska ville hon
ej blifva. Pfeifer sade: »Ni gör orätt
deri, följ mitt goda råd, jag ger er
gratis lektioner i sång och på klaver;
när jag så har gjort er till en utmärkt
sångerska blir ni min fru och jag
tager er med till Sachsen.» Men Cecilia
var obeveklig. Beethovens tillstyrkan
hjelpte inte; dock lofvade hon honom
slutligen, att när han hade främmande,
skulle hon sjunga om han så ville.
Musikdirektör Pfeifer hade ett
konstigt lynne. Han gick ofta halfva
natten i tjocka stöflar, som då voro
på modet, upp och ned i rummet,
kanske tänkande på musik. Mäster
Fischer, som sof i rummet under hans,
lät säga honom, att han måste taga af
sig stöflarna för att icke störa andra
i deras sömn. Pfeifer drog af sig den
ena stöfveln, men lät den andra sitta
på. Fischer brydde sig ej om vidare
tillsägelse.
När Ludvig van Beethoven, herr
Rovantini och Pfeifer spelade
tillsammans (klaver, violin och flöjt), det var
en så skön musik, att folket stannade
utanför på gatan och menade, attsådaua
kunde man lyssna till både dag och
natt. Direktör Pfeifer blåste annars
sällan flöjt, icke utan att man enträget
måste bedja honom derom. »Ack, den
flöjten», sade han, »det instrumentet
intresserar mig ej mycket; med det
blåser man ut sin goda luft för andra,
och det tycker jag ej om».
En gång blef Pfeifer sjuk och
vår-dades då ömt af Beethovens, emedan
de höllo mycket af honom. Det
för-tjenade han ock, ty han var en god
menniska, om hvilken man ej hade
något ondt att säga. Slutligen tog
Pfeifer afsked af hela huset, af hvar
och en särskildt. Herr och fru
Beethoven sade honom sitt största tack; de
måste gifva honom, näst Gud, den
största äran för Ludvigs framsteg.
Ludvig kom snart så långt, att han
på sitt 12:e år redan uppträdde som
komponist och på det 15:e utnämndes
till organist. Han hade ock vid ett
tillfälle beslutit att med sin mor och
den i Rotterdam boende systern till
den »präktige och skicklige» kusin
Rovantini resa till Holland och ge en
konsert, der de trodde sig skola
för-tjena mycket pengar. Resan kom till
stånd, men när de kommo åter sade
Ludvig: »Holländarne äro ena gni-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
