Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redaktör och utgifvare: fRANS J. jH U SS. NORDISKT MUSIKBLAD. Pris: Helt år 5 kr. — Lösnummer 25 öre.
Expedition: Olofsgatan 1 (Hötorget 6), 1 tr. ö. g. Stockholm den 1 Juni 1894. Annonspris: 10 öre petitraden (15 öre uti.)
14. Arg.
Camille Saint-Saéns.
en berömde franske tonsättare,
hvilken genom sitt senaste
arbete för scenen, operan »Fryne»,
för första gången bos oss med
ett helt verk presenterats som
dramatisk komponist, kan otvifvelaktigt
räknas till nutidens stormän på
tonkonstens område och som den förnämste
bland sina konstbröder i hemlandet,
såväl i afseende på genialitet som i
konstnärligt djup och mångsidighet.
Länge har nu Saint-Saöns’
tonsättningar här stått i högt värde hos
verkliga musikkännare, men hos den större
allmänheten blef hans namn egentligen
först bekant genom hans pä
Meissners populära konserter i
slutet af sjuttiotalet spelade
genialiska orkesterpjes »Danse
ma-cabre». Det var, om vi rätt
minnas, 1877 detta inträffade,
och publiken blef af det ovanligt
originella stycket så
entusiasmerad, att det snart måste å nyo
gifvas och nästan alltid
framkallat bissering. Det är eudast
det verkliga snillet som
framtvingar en sådan förtjusning,
helst som det här gälde en stil,
som ej kan kallas populär, och
ett främmande namn, säkert
okändt för de flesta; ty om än
något af Saint-Saéns’
kammarmusik i början af nämnda
årtionde spelades i högre
musikkretsar, så var hans verk och
betydelse för den större
musikaliska allmänheten föga bekanta.
Blaud de här tidigast offentligt
uppförda verk af honom kunna
nämnas »Marche heroique» af
Meissners orkester och hans
Vio-loncellkonsert med orkester,
spelad af Tolbecq 1881 på en af
operans symfonikonserter.
Följande år bjöd också en sådan
symfonikonsert på en Suite af
Saint-Saéns, och kammarmusiktrion
fröknar Lindberg —Åberg — Lagervall
gjorde oss det året bekanta med hans
pianotrio i F-dur, op. 18. Symfoniska
verk, kammarmusik, stora körsaker,
arior ur hans operor, konserter m. m.
af den utmärkte tonsättaren äro nu
stadigt införlifvade med våra
konsert-1 program. Det af hans verk vi senast
lärt känna, operan »Fryne», synes
mindre vara ett allvarligt planlagdt
konstverk än en musikalisk njTck, i
många delar spirituel, såsom man kan
vänta sig det af Saint-Saéns, och
förti äifligt i orkesterbehandlingen, men
äfven här och der, såsom man tycker
sig finna med flit och på skämt,
ingripande i den flacka operettstilen. Man
Camille Saint-Saéns.
kan ock ha skäl till den föreställningen,
att denna hans lilla utflykt på
buffa-operetteus område, i likhet med
Gou-nods »Läkaren mot sin vilja», blir en
enstaka produktion i den genren.
Charles Camille Saint-Saéns är
född i Paris den 9 oktober 1835. Hans
musikaliska anlag röjdes så tidigt, att,
enligt en uppsats om honom i
»Illustration» 1840, han knappast tvåårig
försökte sig på att spela piano och
ganska riktigt letade fram ackorder. Sedan
han fått löfte att få lära sig noter
när han kunde läsa rent, egnade han
sig med sådan ifver åt läsning, att
han vid 2 Va års ålder redde sig godt
med innanläsningen, och så fick han
lära sig noterna. Ej fullt tre år
försökte han sig på att komponera,
och några valser, dem han som
femåring komponerade, voro så
lyckade, att en öfvad tonmästare
gerna kunnat erkänna dem som
sina. Mycket tidigt förstod han
också att improvisera öfver ett
uppgifvet tema. Då han var sju
år fick han i konservatoriet
Sta-maty till lärare i pianospel och
utbildades sedan vid detta
läroverk af Benoist i orgelspelning,
af Ilalévy, Heber och Gounod i
komposition. Är 1816 uppträdde
han först offentligt som
»underbarn» och lät höra sig å
konserter i Paris, spelande de
svåraste stycken utantill, med eller
utan ackompanjemang af andra
instrument. Detta gaf just
anledning till den ofvan nämnda
artikeln i »Illustration», hvari
han naturligtvis blef satt i
jem-förelse med Mozart. Vid
konservatoriet erhöll han i Benoists
orgelklass andra priset 1819 och
det första 1851. Året derpå
försökte den nu sextonårige
ynglingen att deltaga i
priskonkurrensen för komposition, men
lyckades ej erhålla något pris.
Redan 1852 hade emellertid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
