Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK MUSIKTIDNING.
Saint-Saens färdig sin första symfoni
i Ess-dur (op. 2), som väckte stort
bifall då densamma utfördes af Saint
Céciles förträffliga orkester. Ar 1855
blef Saint-Saöns organist vid S:t Merry
och 1858 efter Lefébure-Wely vid
Madelaine-kyrkan med den berömda
orgeln af Cavaillé-Col.
Om än Saint-Saens sålunda gjort
sig tidigt bemärkt såsom piano- och
orgelvirtuos, lärare och talangfull
komponist, så var det dock först genom
sin prisbelönta kantat vid
Paris-utställningen 1807 han gjorde sig känd i
vidare kretsar. Några år derefter
började han också att göra sig berömd
äfven utom Frankrike på konsertresor
i Tyskland, Österrike och Ryssland.
Han visade sig nu högst framstående
både som pianovirtuos och dirigent;
såsom grundlig kännare af Bach och
förträfflig Bach-spelare vann han
sär-skildt i Tyskland stort anseende, och
hans nära bekantskap med den tyska
musiken i allmänhet fann man
ådagalagd i hans orkester- och
kammarmusik, som tillika utmärker sig för
originell fransk själfullhet och klarhet.
Medan Saint-Saöns utom Frankrike i
synnerhet är berömd som
instrumentalkomponist, har han ock som äkta
fransman med stor duglighet och talang
gjort sig gällande som dramatisk
tonsättare. Vi börja här redogörelsen
för hans musikaliska produktion med
uppräknandet af hans operor.
La prineesse jam c, komisk opera i
en akt, 1872, efterföljdes 1877 af La
timbre d’argent i fyra akter på Opéra
National-Lyrique. Komponisten hade
ej varit lycklig i valet af texten, och
man förebrådde honom öfvervägande
anläggning på det instrumentala. Nio
månader derefter, i december 1877,
hvilket år han lemnade bafattningen
vid Madelaine-kyrkan, uppfördes i
Weimar hans Samson et Datila. biblisk
opera i tre akter. Denna, som anses
vara Saint-Saens förnämsta verk för
scenen, gafs sedan i andra tyska
städer, i Rouen och på Edenteatern i
Paris, men kom först 1892 upp på
Stora operan derstädes och rönte god
framgång. Ar 1S79 fick han i Lyon
uppförd operan Eticnne Marcel i fyra
akter. Hans nästa större opera var
Henri 177/, hvars uppförande
fördröjdes genom tonsättarens sjuklighet, som
nödgade honom att resa till Algier för
helsans förbättring. Från denna resa
härstammar hans bekanta orkesterverk
Suite Algerienne, som i början af 1881
först gafs i Paris. Samma år blef han
medlem af konstakademien. Premieren
af »Henri VIII» å Stora operan egde
rum d. 3 mars 1883. Detta verk rönte
dock ej någon större framgång,
kvarken då eller vid förnyade repriser.
Ar 1886 företog Saint-Saens
konsertresor i Tyskland, men han blef nu
mindre väl emottagen der med
anledning af en året förut publicerad bok,
Harmonie et mélodie, ett omfångs-
rikt och grundligt verk, innehållande
förut spridda afhandlingar om musik,
och hvari han framhåller Wagners
extravaganser och varnar för
öfver-drifven Wagner-dyrkan i Frankrike.
Detta väckte naturligtvis ond blod i
Tyskland.
I mars 1887 gick en ny opera af
honom, Proserpina, öfver scenen på
Opéra Comique, men icke heller denna
vann någon stadig framgång. Om
hösten samma år berättades att
Saint-Saens var sysselsatt med en ny opera,
som skulle få namn af »Benvenuto
Cellini», med text bearbetad efter en
roman af Paul Meurice. Följande år
spordes att komponisten åter rest till
Algier och der tänkte fullborda sitt
verk. Detta var ändtligen färdigt
1890, och operans titel blef Ascanio,
men för handlingen ligger till grund
en episod från Benvenuto Cellinis
vistelse vid Frans I:s hof.
Då man ändtligen blef i tillfälle att
börja repetitionerna till »Ascanio», var
kompositören försvunnen. Ingen visste
livart han tagit vägen, och då operan
första gången gick öfver scenen var
han ännu ej återkommen. Många
rykten komrao i omlopp rörande hans
försvinnande. Än sades han vara förd
till ett dårhus, än skulle han med
anledning af en excentrisk
kärleksförbindelse ha dolt sig i närheten af Paris,
än hette det att han var död, och
hans arftagare började sätta sig i
rörelse. Till slut fick man veta, att
tonkonstnären befann sig på
Kauarie-öarne i den lilla staden San Palmas,
der han för att få vara i fred
uppehöll sig under ett antaget namn. Hans
stora intresse för musik väckte der
uppmärksamhet, och genom ett porträtt
blef han slutligen röjd och drog sig
undan societetslifvet. Ett telegram till
»Le Figaro» lugnade nu vännerna i
Paris; i maj återkom han dit, och
dagen efter sin ankomst bevistade han
i en loge på tredje raden femtonde
föreställningen af »Ascanio». Denna
opera är nog ett betydande arbete,
men vann dock ej någon afgjord
succés. Hans sista opera, »Phryne*, gick,
som redan är nämndt, för ett år sedan
först öfver scenen i Paris. *
Af Saint-Saens öfriga talrika
kompositioner lemna vi här nedan en
förteckning, som dock torde beköfva
kompletteras med kompositioner som
tillkommit på senaste åren. Efter hans
operor vända vi oss då till haus andra
vokalverk, nämligen: kantaten Les
noces de Prométhée, Ode ä Sainte-Cécile
1852, en messa med orgel och orkester,
Oralorio de Noel, »Le Deluge», poéme
biblique, Messe de Requiem, La Lyre
et la Harpe (dikt af Victor Hugo) alla
för soli, kör och orkester. Sistnämnda
vackra körverk utfördes 1880 i Lon-
* Om »Ascanio» och denna operas text- j
innehåll se Sv. Musiktidning 1890 nr 8;
»Phryne» omnämndes strax efter premieren 1
i Paris i denna tidning ur 12 förra ärg.
don uuder tonsättarens närvaro och
torde nästa säsong komma att gifvas
här af Filharmoniska sällskapet. Hit
höra ock en mängd mindre
kyrko-kompositioner, bestående af motetter:
flere »Ave Maria», »O Salutaris»,
»Tantum ergo» etc.; andra vokalsaker
äro »Les soldats de Gédéon» för dubbel
manskör ä capella, Chanson de
Grand-Pere för två fruntimmersröster, kör
och orkester, Chanson d’AncUre för
baryton, manskör och orkester, Scene
d’Horace (af Corneille) samt Melodies
persanes och andra sånger med
pianoackompanjemang.
Instrumentalverk äro: 4
symfonier, Suite Algerienne och en annan
Orkestersuite, D-dur, i gammal stil, de
symfoniska dikterna Le Rouet
d’Om-phale, Phaeton, La jeunesse d’Hercule
och Danse macabre, af hvilka den
senare särskildt är berömd och
förekommer i många arrangementer. Ett
sådant för två pianon hade man här
tillfälle att höra utfördt af fruar Er.
Nissen och Agathe Backer-Gröndahl å
deras konsert i maj 1886; hit hör
ock Marche Heroique. Vidare: -i
Piano-konserter (D-dur, G-moll — den mest
och äfven här några gånger spelade —,
Ess-dur och C-moll) samt Rhapsodie
d’Auvergne med orkester; li
Violinkonserter (C dur, C-dur och H-inoll —
den senare tillegnad Sarasate);
Intro-duetion et Rondo capriccioso, Romance
i C-dur, Morceau de concert, La Jota
arragonese, Havanaise, allt för violin
och orkester (eller piano); Berceuse,
Sonat i D-moll för violin och piano;
Romance för piano, orgel och violin;
Violoncellkonsert, A-moll, med orkester,
och för violoncell med piano: 2
Romancer, -F (äfven för horn) och D-dur,
Suite, Sonat (C-moll) och Allegro
appa-sionata; Tarantella för flöjt och
klarinett med orkestor; Romance (i
Dess-dur) för flöjt (eller violin) och piano
(orkester); Pianoqvintett, A-moll;
Piano-qvartett, B-dur; Septett för piano med
stråkqvartett, kontrabas och trumpet;
Sérénade för piano, orgel, violin, alt
(eller violoncell); Pianotrio, F-dur;
flere solosaker för piano: 2 Mazurkor
i G-moll, Gavott, C-moll, Six Etudes,
Six bagatelles, Menuet et Valse, Allegro
appassionato, »Wedding Cake», Valse
caprice o. s. v.; 4-händiga saker:
Occident et Orient (eg. för militärmusik);
Polonaise och Variations sur un tlieme
de Beethoven; pianotrauskriptioner af
kantater och violinsonater af Bach samt
af Beethovens qvartetter; 6‘ duetter för
harmonium och piano äfvensom
åtskilliga orgelsaker: Allegro de concert,
Rhapsodien etc. Eu Fantasi för harpa
af Saint-Saöns hade man tillfälle att
i våras höra härstädes på herr Langs
matiné.
I ett följande nummer skall
meddelas en förteckning i opusföljd öfver
Saint-Saens kompositioner.
Att en så vida berömd tonkonstnär
som Saint Saens blifvit föremål för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
