Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han, trots sin vid denna ålder
ovanliga längd, skulle framträda i korta
vidbyxor, en småsak visserligen, men som
dock hade en för honom menlig
inverkan. Dertill kom att han den aftonen
troligen var mindre väl disponerad,
förlåtligt nog, hvarjemte han måtte ha
känt en viss ängslan och nervös oro
öfver att nu efter lång frånvaro åter
uppträda på platsen för sina förra
triumfer. Alltnog: Dengremont vann ej
något erkännande hvarken af publiken
eller af pressen, och som en löpeld
spred sig såväl i Europa som på andra
sidan oceanen att Dengrement ej mer
kunde spela. Sedan var hans stjerna
i nedgående. Han kunde nu ej mer
uppträda i Berlin, och för att
uppehålla lifvet lät han engagera sig af
agenter och företog en konsertgalopp
genom Europa, företrädesvis Tyskland.
Der hörde jag honom ej då. Men det
var ej heller den samme Dengremont,
som spelade der; det var en trött, till
döden jägtad virtuos, inom sig bärande
fröet till en härjande sjukdom ochjed
vid sig sjelf och hela verlden. Den
illa kände agenten bedrog honom
slutligen också på hans gage. På samma
sätt gick det honom i det hederliga
Amerika. Han hade ej tillräckligt noga
genomläst sitt kontrakt, hvari en
paragraf förbjöd honom att emottaga
skänker af något slag, och mottog genast
i början af sin turné en honom i
New-york erbjuden guldmedalj.
Impresarien lät honom fortsätta den 100
konserter omfattande turnén och vägrade
sedan att utbetala något gage. Allt
processande inför amerikanska
domstolar var förgäfves, och Maurice såg
sig än en gång bedragen på den
mödosamt förtjenta lönen för sitt arbete.
Dengremont spelade redan i sina
unga år som en fullfärdig och mogen
konstnär. Emellertid voro hans
produktioner under vår gemensamma turné
ej alla af samma värde; på det hela
taget hade han dock spelat underbart.
Det gifves knappt en modern violinist,
som jag ej fått tillfälle att höra. Då
jag likväl anser jemförelser onyttiga,
vill jag blott påstå, att stycken sådana
som Chopin Sarasates Ess-dur-nocturne,
Wieniawskis Legend och konsert i D,
Ballad och Polonaise af Vieuxtemps,
kejsar-variationerna af Leonard har jag
aldrig hört spelas härligare än af
Dengremont. De spanska dausarne, som
väl stämde öfverens med hans naturel
som kreol, spelade deras komponist,
Sarasate, sjelf icke bättre.
Vidare spelade han konserterna af
Bruch, Mendelssohn och Paganini samt
de ungerska dansarne af
Brahms-Joa-chim som en mästare. I mitt
konsertalbum, som upptager vårt gemensamma
program, räknar jag 25 olika stycken,
som ungefär bildade hans repertoar.
Dengremont kunde nämligen sedan flere
år tillbaka ej förmås att studera in
något nytt. Hvad skulle det ock tjena
till? Han hade längesedan gjort upp
sin räkning med verlden, såg sig i
Europa som konstnär misskänd och
nedsatt, såg sina krafter dagligen
förminskas — hvarför skulle han möda sig
med instuderande af nya verk? Han
plägade ofta utropa: »Jag hatar hela
verlden!» för att sedan åter försjunka
i drömmar. Som konstnär var han
med allt detta mera blygsam än någon
annan. Om sina kolleger hörde man
honom aldrig tala annat än välvilligt.
Blott till enda hade han, som man
säger, ett horn i sidan. Det var en
exotisk »svartkonstnär» på fiol, som
kallade sig »chevalier de Salade». Denne
salatriddare korsade Dengremonts vägar
i Argentinien på ett mindre behagligt
sätt. Med preussiska kronorden på sitt
bröst och sträckande violinen högt upp
i luften gjorde han med en hand
konster på de fyra strängarne och
tjusade dermed de goda argentinarue, så
att Dengremont en tid var alldeles
förglömd.
En glödarde kärlek till vännen och
gynnaren T:s sköna dotter tog Maurice
Dengismont med sig i grafven. I
Bne-ncs Ayres ansågs han allmänt som
för-lofvad med den sköna kreolskan, och
många vid La Plata torde först geuom
dessa rader erfara, att han för sin sjuk
lighets skull aldrig vexlat ett ord af
kärlek med den tillbedda. Nu är den
unge geniale konstnären ryckt ifrån
denna jord, som först bragte honom så
stor lycka och ära, sedan så mycket
af olycka och bekymmer. De
hundratusende som hört honom kunna åter
kalla i sitt minne de stunder, då den
lille trollkonstnären på violin bragte
dem i extas. Han förtjenar
grafskrif-ten: ’Han dog i unga år, en stor
konstnär, en ädel menniska!’»
––®––
Musikpressen.
Hos Elkan & Schildknecht har
nyligen utgifvits:
För piano, två händer:
Grieg Album. Pris kr. 1,50.
Sjögren, Emil: Pä Vandring, G
Fantasistycken, op. 15, tillegnarle Peder E.
Lungc-Miiller. Ny upplaga. Haltet I:
Morgonvandring, I skogen, På sjön. Haltet II: I
bykrogen, Serenad (en passent), Aftonstämning.
Pris kr. 1,50 hiiftet.
Ring vall j:or, C. F.: Kalle-Munch,
till-egnad kapellm. Björn Halidén. Pris 75 öre.
Fagerlin, Otto: * Till Skansen*, marsch,
tillegmid dr Arthur Hazelius. Pris 75 öre.
För en röst med piano:
Bäck, Knut: Fyra Sånger, op. 1: 1)
Folkevise (d—f); 2) Folkevise (e—liss); 3)
Madrigal (h—g); 4) En blomma (b—ass)
Pris kr. 1,50. — Etsa- »Och många tusen
kronor, det vill jag inte ha» (a eller d— f).
Pris 75 öre.
Adelsköld, Cl.: Ensam, Visa (h—ess).
Pris 50 öre.
Norman, Ludvig: Mänesträlar, op. 49
nr 2, till text af C. D. af Wirsén. Pris 75
öre.
Sjögren, Emil: Sånger, op. 2: 1)
Berg-manden (f—ettstr. ess eller f); 2) Romans
(g—ettstr. c); 3) Serenad (a—ettstr. ciss).
Tillegnade Johannes Elmblad. Ny upplaga.
Pris 2 kr.
Grieg-Albumet innehåller de bekanta
vackra styckena »Air» och »Rigaudon»
ur Suiten »Fra Holbergs tid»,
»Aui-tras dans» ur »Peer Gynt»-musiken,
»Borghilds dröm» och »I kongshallen»
ur »Sigurd Jorsalafar», »Baadn-Laat»
(Vuggevise från Valders, med text)
och »Halling» (från Österdalen),
bear-arbetade, samt sångerna »Gamle mo’r»,
»Prinsessen» och »Lille Haakon»
(Margrethes Vuggevise), hvilka sånger
arrangerats som briljanta salongsstycken.
Musiken ur »Sigurd Jorsalafar» är
ka-rakterisk nog att väcka förhoppning
om dess upptagande på operans
sytn-fonikonserter under nästa säsong.
En ny, rättad upplaga af Sjögrens
fantasistycken »På Vandring» är
välkommen, helst som dessa intressanta
stycken då de först utkommo (1885)
ej lyckades vinna så stor
uppmärksamhet som de borde kunna göra nu, då
tonsättaren och hans stil äro mera
kända och värderade. — Af de båda
hurtiga marscherna är Fagerlins på
vignetten prydd med utsigter af
märkligare punkter på Skansen; Ringvalls
företer en lustig vaktparad af björnar.
Denna marsch är, såsom på titelbladet
upplyses, utförd i vaktparaden samt af
Stockholms alla orkestrar. — Knut
Bäck gör debut med Fyra Sånger, op. 1,
ocli en Visa, som låta väl höra sig och
röja komponistens talang, ehuru ej af
mera originelt slag. Ett enkelt och
anspråkslöst stycke är Adelskölds Visa.
Sångerna af Sjögren och Ludvig
Norman äro gamla värderade bekanta,
presenterade i förnyad gestalt, h. e.
i ny upplaga.
—––––
Musikbref från England.
Keuraslle on Tyne 7 juni 1894.
Shuru en mängd utländska
konstnärer alltid infinna sig i London,
för att ge konserter under säsongen,
så skulle det ej orsaka en sådan orimlig
uppsjö af musiktillställningar" under
denna korta tid, ifall icke så många
musiker, som äro bosatta i London
ansågo det comme il faut, att också
då ge konserter och recitals, och ehuru
nöjet ofta kostar mera än det smakar,
så bry de sig icke så mycket om att
de förlora pengar derpå, endast deras
namn stå omnämda i
Londontidning-arne.
I år liksom i fjor spela musikaliska
underbarn främsta rollen då de
uppträda. Ibland dem är den åttaåriga
pianisten Katie Leonard, den lille
8-årige polske fiolspelaren Arthur
Ar-giewicz och Joakims elev, den lille
Bronislaw Huberman från Berlin, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
