Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alleerna. När konserten är slut,
hvilken naturligtvis mest består af
Bellini-numiner, skynda ung och gammal
der-ifrån för att der hemma på piano,
violin eller gitarr — en livar i Catania |
har ett instrument, om ock endast en 1
pipa — upprepa maestrons melodier.
Under vårt liere veckor varande
uppehåll i Catania tillbragte vi
dagligen tre å fyra timmar i G i ar di no |
Bellini; man kan också aldrig se sig
mätt på dessa underbara naturscenerier,
upptäcker med livar dag nya skönheter
och förvånar sig ständigt öfver hur ;
det varit möjligt för detta stackars
folk med de mest ruttna finanser att i
göra sådana uppoffringar för att
åstadkomma dessa blomsterberg på förut
ödsliga fläckar. Allt af hänförelse för j
konsten och för att med rättmätig I
stolthot öfver en konstnär sådan som |
Bellini kunna säga: »Och han var
vår!» Månget annat land kan här få
lära sig att hålla sin konst och siua
konstnäror i ära.
J. Barler.
——
Några musikminnen från en
färd till England.
Af II. L.
åndagen den 27 sistlidne maj,
kl. 11 på aftonen lade
Thule-[Jir bolagets stora ångare »Albert
Edvard» ut från Göteborgs hamn, der
en tätt packad menniskomassa
andäktigt åhörde de kraftiga sånger, som,
utförda af en ypperlig manskör, tonade
från akterdäcket ut i den lugna, men
regndigra kvällen. Först klingade de
friska tonerna af »Vårt land»,
besvarade af ljudeliga applåder från
stranden. Följde så »Hör oss, Sveas»
mäktiga ackorder, hvilka förbytte
applåderna till stormande jubel. Den
väldiga ångaren hade nu svängt sig om
och gled långsamt och majestätiskt ut
från hamnen. Då blottades alla
huf-vuden ombord och två hundra tungor
uppstämde ur djupet af lika många
hjärtan den sköna psalmen »Oss
välsigna och bevara». Det var de
skandinaviska medlemmarne af de Kristliga
Föreningarne af Unge Män, som med
denna psalm förtroendefullt
öfverlem-nade sig åt den högste styrmannens
vård, då de nu anträdde sin färd
öfver hafvet till den stora
verlds-konferensen i London och till firande
af sina föreningars 50-års jubileum.
Hur frestande det än vore att en
smula i detalj beskrifva sjelfva
öfver-resan, måste jag dock afstå derifrån
dels af utrymmesskäl och dels derför
att det skulle beröra för en
musiktidning främmande omständigheter. Men
så mycket kan dock sägas, att till
följd af det under hela öfverresan
rådande härliga vädret kunde sången
flitigt idkas under de båda dagarne på
hafvet, och aldrig har väl tillförne
lleissigers präktiga »Brede sejl over
Nordsjö gaar» klingat öfver
Nordsjö-vågorua, åtminstone ej utförda af en ,
sådan kör. Då solen om aftonen sjönk,
helsade sångarne henne med Geijers
stämningsfulla, men mindre kända
»Solnedgång i hafvet». Jag meddelar
här texten:
Solen sjunker ned i haf,
Böljorna sjunga sin sång;
Sjunga öfver mångens graf
För hvilka natten blifvit lång.
På ditt budskap dagar fly,
Men din nåd, o Herre, den är evigt ny!
De milda tonerna, burna af våra
ypperliga »röstinnehafvare», klingade
ut öfver tlyningarne och framkallade
en underlig, fridfull stämning hos alla.
På tal om kören, så låt mig säga
såväl först som sist, att dess
sammansättning var utmärkt, synnerligast livad
ytterstämmorna beträffar; dock hade
kanske första basarne behöft ännu
några fylligare röster. Och denna kör
på GO man var samlad från Sulitelmas
fjell, från Skånes feta slätter och från
allt mellanliggande land. Ja, vi hade
verkligen en andra tenor från
Suli-telma, och dessutom voro vi samlade
från omkring 25 olika orter af vårt
land. Öfver hälften af skaran
utgjordes för öfrigt af gamla segervana
sångare från Odinslund och
Lunda-gård.
Färden öfver hafvet göra vi sålunda
flyktigt nog och tänka oss nu med ens
in i den stora samlingssalen i det
Skandinaviska Sjömanshemmet i London. Der
samlades, omedelbart efter ankomsten
till verldsstaden, hela den till omkring
200 personer uppgående skandinaviska
skaran till en riklig och smaklig lunch.
Och här ljödo ock, till tack för det
gästfria och vänliga mottagandet, för !
första gången från våra läppar några
svenska sånger på gamla Englands
mark. Samlade på en liten estrad, i
under vår konungs bild och vår kära
svenska flagga, dubbelt kär på
främmande jord, stämde vi här upp
Josephsons Vårt Land och derpå Hör
oss Svea; och att vi sjöngo från
hjer-tan och till hjertan, det märktes snart
på de öfverlyckliga leenden och tårade
ögon, som våra i London bosatta
landsmän, här talrikt samlade, visade oss
och på det stormande jubel, som
besvarade hvarje sång. Ingeniör Axel
Welin, sjömanshemmets föreståndare,
! helsade oss i hjertliga ordalag
välkomna till England och till
konferensen. Prins Bernadotte tackade varmt
1 och innerligt å svenskarnes vägnar,
och sångarne svarade med den
Wen-nerbergska psalmen »Det är en
kostelig ting att tacka Herren!» Efter
ytterligare tal af våra norska, finska
och danska bröder, och sedan vi fått
våra »inkvarteringssedlar» (alla sångare
! voro inviterade att bo i engelska fa-
miljer), spriddes vi, bortförda af stora
omnibussar, till jettestadens alla
kanter, för att dagen derpå kl. 12 råkas
till x-epetition i Queen’s Hall. I denna
nya och eleganta konsertsal, belägen
vid Langham Place, skulle vår
kon-sert gå af stapeln några dagar
derefter.
Det hjertliga mottagandet i de
familjer, som varit vänliga nog att öppna
sina hem för oss, och der vi enligt
enstämmiga utlåtanden bodde och måddo
som prinsar, allt detta, jemte alla de
märkvärdigheter, som denna underbara
stad upprullado för våra ögon, måste
här helt och hållet förbigås, och få vi
inskränka oss till att stanna vid de
musikminnen, som äro förenade med
vår åtta dagars Londonvisit.
Jag dröjer då först vid den
vesper-gudstjenst som fredagen den 1 juni
kl. Va 7 e. m. inledde konferensen, och
som afhölls under den verldsberyktade
Westmin8ter Abbey’s vördnadsbjudande
hvalf. Den som skrifver detta har
sjelf en smula sysslat med kyrkosång,
hvarför det naturligtvis för mig skulle
vara af ett alldeles särskildt inti’esse
att få höra den mycket omtalade
engelska kyrkosången. Och jag må säga,
att jag kände mig betydligt enkel, för
att ej säga förintad, såväl inför den
församlingssång, som i synnerhet inför
den körsång, som här presterades, då
jag samtidigt tänkte på de försök i
denna väg, som helt sparsamt gjorts
hemma hos oss.
På tal om församlingssången måste
jag här beröra en sida af den
stor-artade frikostighet, som från
jubileums-kommissionens sida kom alla i
kon-fei’ensen deltagande främlingar till del.
Bland den stora mängd eleganta och
dyrbara tryckalster, som gratis
utdelades till alla — omkring 2,000 —
deltagare i konferensen, märktes ock
en hymnbok, innehållande ett fyrtital
hymner att användas vid denna och
kommande konferenser. Samtliga
sånger öfversatta på de tre knlturspråkon,
men en af dem öfversatt på följande
tjugu språk, nemligen: engelska, tyska,
franska, spanska, portugisiska,
italienska, holländska, flamländska, svenska
danska, norska, ryska, finska,
ungerska, bömiska, bulgariska, armeniska,
japanska, hindostanska och kinesiska.
Till samtliga sånger var musiken
införd i fyrstämmig orgelsats. Det hela
utgjorde ett nittiosidigt häfte, elegant
tryckt och bundet i mjukt clotband.
Med denna hyranbok i hand erbjöd
det ingen svårighet att deltaga i
församlingssången, som också,
synnerligast vid de tillfällen då 10 eller 15
tusen personer voro samlade, lät
alldeles öfverväldigaudo storslaget.
Något dylikt hade jag aldrig kunnat
föreställa migl —
(Forts.)
–-^––
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
