Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
få regelmessiga lektioner af sin mor.
Den lille musikeleven var tre och ett
halft år när han för professor
Gadow-ski vid konservatoriet genomgick de
etyder af Czerny, Bertini och Cramer,
hvilka lämpade sig för spännvidden
och styrkan hos de små händerna.
Redan i sitt fjerde år medverkade han
vid en välgörenhetskonsert,
naturligtvis med stort uppseende, och så bar
det af på en konsertresa till Ryssland.
Vår »Tummeliten» bland pianister
trängde fram ända till Perm och
Je-katerinburg, till Kaukasus och
Kaspiska hafvet, öfverallt vinnande god
framgång. I slutet af september finna
vi den unge pianisten, redan då
titulerad »hofpianist hos H. M. Schahen
af Persien», i Berlin, der han gaf en
konsert i Hotel de Romes salong, och
uppträdde med ingenting mindre än
Mendelssohns D-moll-konsert jemte
Romans af Rubinstein, Vals och Mazurka
af Chopin m. m. Att döma efter en
notis härom i »Signale» väckte han
emellertid då ej synnerligen stort
uppseende. Efter denna konserttur begaf
sig dr Koczalski med sin familj till
Lemberg, der Raoul fick till lärare
Liszts utmärte elev Louis Mareck, som
sörjde för hans vidare utbildning till
det stadium han nu hunnit. Våra
dagliga tidningar ha i storartade annonser
från flere af Tysklands förnämsta
städer anfört omdömen om den unge
konstnären, hvilka äro högst lofordande.
Märkligt nog är hvad en hans
biograf i N. M. Z. förra året har att
förmäla om den unge musikerns
kompositioner och studier, och vi kunna ej
neka oss att införa detta, då det
gäller ett konstnärsgry, som kanske
kommer att utvecklas till en storhet inom
musikverlden.
»Framför oss», säger biografen,
»ligger första baiulet af hans
pianostycken, hvaribland en Gavotte, en
Nocturne och en Valse triste genom en
viss originalitet, genom korrekt tonsats
och melodiskt innehåll främst må
nämnas. Hvad han komponerat har
tillkommit utan främmande hjelp och
vittnar om en frisk musikalisk fantasi,
särdeles framträdande i den nämnda
ga-votten. Till hans senaste
kompositioner hör den symfoniska legenden i tre
delar om Boleslav den djerfve och
Stanislaus den helige, hvari särdeles
en marsch i andra delen är rätt
anslående. Konflikten mellan dessa båda
män utspelades 1074 och intresserade
den lille polacken så mycket, att han
beslöt komponera en symfonisk dikt
öfver densamma. Första delen af
densamma intresserar ovilkorligen ; än
finner man en melodi i Mozarts stil, än
en tilltalande sats i folkton, åtföljd af
en recitativisk mellansats, hos hvilken
förekommer i basen ett kanonisk
upprepande af ett vackert motiv.
Om förspelet till Raouls opera
»Hagar» har man trott att en mognad
komponist hjelpt honom med instru-
mentationen, men vid åhörandet af
detta orkesterverk, som Raoul sjelf
dirigerade på sin tredje konsert i
Stuttgart förra året, kunde man öfvertyga
sig att denna uvertyr var komponerad
af en musikaliskt begåfvad gosse, som
ännu ej är förtrogen med raffinerad
klangverkan i nutidens stil. Stor
förkärlek synes den lille Koczalski i detta
förspel hysa för harpan, som han än
låter ljuda tillsammans med
kontrabasarne, än med biåsinstrumenten.
Andra delen i hans symfoni visar
redan ett försteg framför denna
uvertyr i afseende på kantilenan, hvilken
håller sig fri från alldaglighet och
emellanåt frapperar genom en
anslående figurering, som ger oss bevis på,
att Raoul redan kastat en blick inuti
kontrapunktens hemligheter.
Af den lille komponistens
pianostycken föreligga två baud, hvaraf det
första innehåller Gavotte, Mazurka, I
Nocturne, Valse triste och Nhapsodie
polonaise, det andra Valse fantastique,
Preludio och två Mazurkor. Af dessa
synes oss gavotten bäst. Hvarje stycke
är två å tre sidor och af enkel
konstruktion utan någon synnerligt
ut-preglad originalitet, efter hvad vi
kunnat finna vid genomgåendet af
desamma. Om den »Symfoniska legenden»
kan sägas detsamma, att döma efter
pianoarrangementet. Denna, kompone- !
rad förra året, bär opustalet 53!
Ganska långt kommet för en tioåring, men
så finner man också hvarje pianostycke
i första bandet ha sitt eget opustal
(43—47). Mer än Raouls tonsättnings- i
försök lär man kunna beundra hans
stora bekantskap med musiklitteraturen.
Beethovens alla symfonier, konserter
och sonater känner han till likasom
Bachs fugor och suiter; likaså är han
hemmastadd med klaverkompositioner
af Mozart, Schumann, Schubert, Weber,
Mendelssohn, Moszkowski, Liszt och
Chopin, hvilken senares lärjunge Carl
Mikuli i Lemberg varit Raouls siste
lärare. Afven Händeis alla oratorier
äro bekanta för den unge tonsättaren,
som lär ega dem allesammans.
Richard Wagners musikdramer känner
han väl till, af hvilka »Tannhäuser»
och »Lohengrin» mest behaga honom,
men han kan ock i fråga om t. ex.
»Götterdämmerung» skynda till pianot
och spela några af de vackraste bitarne
i denna opera. Af det hundratal operor
han lärt känna, sätter han mest värde
på »Fidelio». Beethoven och Chopin
äro hans förnämsta
älsklingskomponi-ster; i sanning ingen dålig smak!
Hur allvarsamt Raoul tager
komponerandet bevisas deraf, att han för sin
opera »Hagar» studerat fornhebreiska
sånger för att träffa den rätta
tids-och lokalfärgen i tonsättningen.
Musiken tränger ej heller åt sidan den
vetgirige gossens litterära studier;
särdeles intresserar honom historien.
Då schahen af Persien hörde Raoul
Koczalski i Spaa utnämnde han den
unge konsertgifvaren till sin hofpianist,
en värdighet så mycket behagligare,
som dermed är förenad en årsinkomst
af 3,000 francs. Sultanen i Turkiet
upphöjde den unge pianisten till
riddare af sin Medjidijje-orden och
förlänade honom dessutom en medalj. Raoul
har för sina 18 ordnar knappt mera
rum på sitt bröst. Men han har också
gifvit öfver 740 konserter i Ryssland,
Rumänien, Tyskland, Österrike,
Frankrike, England etc. och dessa ha
inbringat honom en million mark. Det
säges att den unge musikern nästa år
skall upphöra med konserterandet och
börja med fullt allvar studera sin konst.
För hans framtid som konstnär vore
välbetänkt om denna plan realiserades.
Från Anton Rubinsteins
börjande konstnärsbana.
^ (Forts, och slut.)
Sjag tog in på ett hotell. Till en
början kom jag icke ihåg att jag
hade några bekanta i Petersburg och
satt der så ensam på hotellet, som ora
jag befunnit mig i en öde skog. Tidigt
följande morgon kom en person och
tilltalade mig:
»Var god och visa ert pass.»
»Pass? Jag har inte något pass.»
»Huru? Inte något pass? Då kan
ni inte få stanna här. Var god och
se er om efter annat logis.»
Ja, der stod jag nu vackert.
Lyckligtvis erinrade jag mig en
barndoms-lekkamrat till mig, en musiker vid
namn Charles Lewy, som bodde i
Petersburg, och honom skyndade jag mig
att uppsöka. Andtligen hade jag
lyckats få reda på hans bostad vid
Grafski-Pereulok. »Så och så
förhåller det sig, min vän, man jagar bort
mig från hotellet och begär att få se
ett pass, som jag icke eger.» — »Stanna
öfver natten hos mig och låt oss
öfver-lägga om hvad som kan vara att göra,»
ljöd svaret.
Men följande morgon kom äfven här
portvakten upp och begärde att få se
mitt pass.
»Dra åt skogeu», sade jag. »Jag
skall minsann gå till
öfverpolismästa-ren.»
General Galachow var på den tiden
öfverpolismästare i hufvudstaden. Då
jag infann mig hos honom och
meddelade en af tjenstemännen i
mottagningsrummet, att jag kom från
utlandet utan pass, som man jemt begärde
att få se, betraktade han mig med stor
häpnad. Han bad mig vänta.
Slutligen kom Galachow, och
tjenstemännen rapporterade att en »viss
Rubinstein hade kommit från utlandet utan
pass. Här står han sjelf».
»Huru? Hvad för något?» brusade
Galachow upp. »Tag genast reda på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
