Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vännen Fritz, lyrisk komedi i tre akter af
P. Suardon (efter Erckmann-Chatrians
lik-nämnda novell), öfversättning af E. Wallmark |
(Suzel, Catharina, zigenaren .loseph:
friik.Holm-strand, fruar Strandberg, Linden; Fritz Kobus:
hr Oduiam; hans vänner Hahu och Schrdtz:
hrr Nygren, Lundmark; rabbinen David: hr
Söderman) Skuggbalett af M. Glasemann,
musik arr. af R. Henneberg. — 27. Bellini:
Norma.
Vasa-teatern. Jan. 16—27. Hervé: Lille
Faust. — 28—30. Ut med Hin!
Södra teatern. Jan. 16—18, 29, 30. Fru
Hin.
Musikaliska akademien. Konserter af:
Jan. 22. Henri Marteau; biträdande: fru
Sterky, frök. Andersen, konsertmästare Lars
Zetterquist. — 26. Raoul Koczalski. — 27.
Henri Marteau; bitr.: frök Nellie
Turn-wald, direktör Hj. Meissner. — 28, 31. Fisk
! Jubilee Singers.
Vet enskaps-akademien. Jan. 30. Konsert
af Fisk Jubilee Singers.
Första nyheten på k. operan denna
termin, »Vännen Fritz» af Mascagni,
har nu gått öfver scenen.
Libretton till operan synes närmast
hålla sig till det efter novellen
utarbetade teaterstycket af författarefirman
Erckmann-Chatrian. Personerna äro
emellertid desamma som i novellen.
Libretton är utarbetad af den
neapolitanske tidningsmannen Nicolo Daspuro
(signaturen P. Suardon). Handlingen,
som försiggår i Elsass, är föga
invecklad.
Första aliten tilldrager sig i matsalen, på
ett gods, som tillhör Fritz Kobus, titelhjelteu
(hr Odmann). Hans vän rabbinen David (hr
Söderman) begär af Fritz utstyrsel för ett par,
som ämnar gitta sig, och detta lyckas honom
med lätthet. Deremot har han ej framgång
när han vill öfvertala Fritz att sjelf
öfver-gifva nngkarlslifvet och grunda ett verkligt
hem. Fritz förklarar sig ej begripa hvad
kärlek är och finner den löjlig, som suckar
och jämrar sig för en flickas skull. Fritz
vänner, Hahn (hr Nygren) och Schultz (hr
Lundmark), samt hushållerskan Catharina
(fru Strandberg) och den vackra
arrendators-dottern Suzel (fröken Holmstrand) inträda för
att lyckönska sin vän och herre med
anledning af hans födelsedag. I samma afsigt
kommer äfven den unge zigenaren Josef (tru
Linden) dit, hvilken i Fritz eger en räddare
och välgörare. Medan rabbinen försäkrar, att
han snart skall få Suzel bortgift, höres en
barnkör uppstämma en festsång för sin
välgörare. »De der skola alltid vara mina barn»,
säger Fritz.
Andra akten tilldrager sig å Fritz’
landt-gård i Méfanges, der Fritz gästar. Suzel är
sysselsatt med att nedtaga de mogna bären
från ett körsbärsträd, hvarvid hon räcker
några åt sin herre, för hvilken hon hyser en
hemlig böjelse. Fritz värmes å sin sida allt
mer af den unga flickans intagande väsen.
Rabbinen, de båda vännerna och Joseph
infinna sig också der. Fritz rycker sig
emellertid lös ur Suzels förtrollning och resei
med vännerna till staden utan att taga farväl
af Suzel. Rabbinen inkommer och upptäcker
i ett samtal med henne vid brunnen i
trädgården hennes kärlek till Fritz. Akten
slutar med att Suzel gråtande anförtror för
rabbinen sin dittills dolda kärlek.
Tredje akten tilldrager sig i samma sal
som den första. Fritz uttalar känslor af
vemod och längtan, medan zigenargossen Josef
söker trösta honom. Rabbinen inträder och
omtalar, att han funnit en make för Suzel
och att allt är beredt till bröllopet. Fritz
gripes härigenom af en ännu starkare kärlek
till Suzel, och konflikten löses så, som man
från början insett. »Jag har segrat», säger
rabbinen. — »Det är kärleken som segrat»,
svarar Fritz, och det hela slutar med en
hymn af alla till kärleken.
Musiken i »Vännen Fritz» är
skrif-ven med tonsättarens kända talang,
särskddt hvad instrumentationen
beträffar, som i klangverkan ofta
påminner om »Cavalleria», hvilken dock är
mera originel och mera realistisk.
Ämnet i sistnämnda »verist»-opera synes
ock lämpa sig bättre för Mascagnis
musikaliska uttrycksförmåga, hvilken
uti »Vännen Fritz» är mera beherskad
af det idylliska ämnet och derfor ej
nog ledigt sluter sig till detta. Det
hindrar ej att man i »Vännen Fritz»
finner många genialiska och vackra
musikaliska stycken. Såsom sådana
kunna nämnas Suzels inträdessång,
zigenaren Josephs visa med det
förut-gångna violinsolot bakom scenen samt
marschen vid barnskarans intågande;
i andra akten Fritz’ sång och framför
allt duetten vid brunnen i koralstil
mellan David och Suzel, som gör bättre
verkan än den mera berömda
»körs-bärsduetten», egentligen bestående af
en vexelsång mellan Suzel och Fritz;
i tredje akten är Fritz’ kärlekssång
och Josephs visa samt duetten mellan
de båda älskande mera framstående.
De bakom scenen sjungna körerna
innehålla äfven god musik. Det vanliga
intermezzot, här före sista akten, visar
Mascagni i sitt rätta element. Det är
byggdt på Josephs violinraotiv och har
en ungersk karaktär med en kraftig
bjert instrumentering, som väl tecknar
zigenarnaturen, men mindre så som
denna framträder hos Joseph eller
representeras i operan, hvarför
intermezzot verkar alldeles fristående från
denna. Operans utförande må
erkännas såsom lyckadt. Herr ÖJmann är
en förträfflig Fritz, fröken Holmstrand
en mycket täck Suzel och fru Linden
fängslar i hög grad med sina vackra
sånger. Ypperlig är hr Söderman som
den äktensl. iftande rabbinen, helst
sedan han efter första föreställningen
tydligt lagt bort den då ibland
störande röst forceringen. Äfven
bipartierna och körerna utfördes
tillfredsställande. Det präktiga intermezzot
har alltid bisserats, hvarmed man ock
fått en särskild anledning att hylla
kapellmästare Heuneberg, som
excellerar i operans ledning, särdeles i fråga
om det svåra intermezzot Hr
Henne-berg fick äfven från scenen jemte de
spelande, som flerfaldiga gånger
inropades vid premieren, mottaga
publikens hyllning. Konsertmästare
Zetter-quists utförande af violinsolot bakom
scenen förtjänar särskildt beröm. De,
som icke ännu gjort bekantskap med
denna Mascagnis opera böra ej
försumma att lära känna äfven detta verk
af den omtyckta »Cavalleria
rustica-nas» komponist.
I »Figaros bröllop», som
återupptagits med delvis ny rolbesättning, har
man tillfälle att få se mycket präktiga
dekorationer i de mellersta akterna.
Som grefven har hr Carl Lejdström ett
nytt parti, som han, hvad det vokala
beträffar, sköter ganska lofvärdt, och
framdeles med större scenvana säkert
än bättre kommer att utföra Fruar
Östberg och Linden äro förträffliga som
Agatha och Cherubin, och frök.
Karl-sohn samt hr Brag utförde med
vanligt lif Susannas och Figaros partier.
Herr Hansen var som Bartholo
temli-geu trög och tråkig, så att man med
saknad tänkte på icke blott Uddman
utan äfven herr Strömberg. Andra
symfonikonserten, till en del egnad åt
minnet af Anton Kubinstein, inleddes
med denne mästares intressanta
uvertyr till operan »Dimitri Donskoj»,
nästan öfverallt annorstädes gifven på
musikfester till hedrande af hans
minne. Här ökades denna hyllning
ytterligare med utförande af hans svåra, }
klassiskt, ehuru något bredt anlagda
och onekligen vackra violinkonsert,
förträffligt utförd af hr Aulin, som
särskildt för denna minnesfest företagit
det mödosamma instuderandet af
densamma, om den ock ej var honom förut
| obekant. Af hr Halléns
orkesterstycken utmärkte sig i synnerhet den
första genom fin och fängslande
instrumentation, en verklig månskens-elfdans
i toner. Särskildt intresse väckte hr
Stenhammars ballad, hållen i enkel och
vacker melodisk stil och väl
instru-menterad samt nu återgifven med
be-römvärdt föredrag af hr O. Lejdström.
Konserten afslöts värdigt med
Beethovens härliga Eroica-symfoni. Den
talrika publiken visade med lifligt
bifall under aftonens lopp sin
tacksamhet mot såväl hofkapellet och dess
ledare för aftonen, förste
hofkapellmä-staren Nordqvist, som ock mot hrr
Aulin och Lejdström. En del af detta
bifall kunna ock de svenska å
konserten representerade komponisterna
till-räkna sig.
Öfriga konserter få vi i nästa
nummer omnämna i en särskild
konsertrevy, för hvilken nu saknas utrymme.
Från in- och utlandet.
Kgt. operan ämnar den 11
nästkommande februari högtidlighålla 100:e
årsdagen af vår nationalskald C. M.
Bell-mans död med en festföreställning,
hvars hufvudnummer utgöres af ett
svenskt originalstycke, benämndt »Ett
svenskt minne». Handlingen försiggår
på Bellmans tid och med honom sjelf,
flera af hans samtida samt de mest
bekanta Bellmansfigurerna som
uppträdande personer, hvarjemte i stycket
äro inlagda en stor del Bellmanssånger
i arrangement af prof. Ivar Hallström.
Under inöfning äro repris af
Gou-nods två-akts-opera »Sylvia», som icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
