Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Paris 1876. Samma år finner man
hans andra violinkonsert »Concerto
ro-manHque», med den vackra, ofta
spelade »canzonettan», ntförd å Concerts
populaires af mille M. Tayau. En
pianotrio, en stråkqvartett och en
pianokonsert, den senare spelad af G. Lewita
1878 å samma konserter, härstamma
från denna tid. Sistnämnda år vann
Godard staden Paris pris för sin
»Symphonie dramatique» Tasso, som särskildt
i Reber och Gonnod vann stora
beundrare. Densamma är skrifven öfver
ett poem af Grandmougin och
utfördes med stor framgång på
Cbåtelet-konserter i december 1878. Med allt
erkännande af Godards stora
komposi-tionstalang har man dock att förebrå
honom för stor produktivitet och
dermed sammanhängande brist på
sjelf-kritik. Till Godards förnämsta verk
kunna för öfrigt räknas orkestersuiten
Srenes poetiques (på Cbåtelet-konserter
1879), Diane, poéme dramatique (1880),
Symphonie-ballet (1882), Ouverture
dramatique (1883), Symphonie gothique
(1883), Symphonie orientale, fem
tonmålningar till poem af Leconte de
Lisle, A. de Chåtillon, Victor Hugo
och Godard (som sjelf stundom
uppträdde som skald), af hvilka den mest
anmärkningsvärda är »Les Elephants»,
en lyckad tolkning af detta väldiga
djurs vigtighet. Bland hans fem
symfonier framstår särdeles Symphonie
Lé-gendaire, skrifven dels för orkester
ensamt, dels för soloröster och dels för
kör och orkester, med libretto af flere
författare, bland hvilka han sjelf är en
(å Chåtelet-konsert 1886). Af
kammarmusik har Godard komponerat flere
verk, för hvilka han af »Institut de
France» belönades med »Prix chartier».
Dramatisk musik har Godard
komponerat till »Jeanne d’Arc» och
»Beau-coup de bruit pour rien» samt skrifvit
några operor, som dock ej rönt större
framgång. Då han ej fick dessa
uppförda i hemlandet, vände han sig till
Belgien. Der uppfördes i Antwerpen
hans stora opera Pedro de Zalamea
1884 och i Brüssel 1888 Jocelyn.
Emellertid fick han i maj 1890 en
opera uppförd i Paris, nämligen Dante
å Opéra Comique, som hos publiken
rönte ett rätt godt emottagande, men
af kritiken ej blef så gynsamt bedömd.
Två andra stora operor, »Les Guelfes»
och »Ruy Bias», omtalas äfven såsom
fullbordade. Det sista större verk
Godard hade under arbete var »La
Vivandiére», episode militaire i tre
akter, som nästkommande mars skulle
utföras på Opéra Comique och hvars
partitur han höll på att fullborda, då
han träffades af döden.
Af hans kammarmusik må nämnas
Stråkqvartetter; i G-moll, op 33,
spelad här förra året af Aulinska
qvar-tetten, op. 37, samt op. 136; Quatre
Morceaux, trior för violin, alt och
violon-cell, op. 5; 2 Pianotrior; Violinsonat,
op. 20; för piano och orkester: Con-
certo, op. 31, samt Introduction et
allegro, op. 49; för violin och piano:
Sonater, nr 1 C-moll, op. 1, nr 2
A-moll, op. 2, nr 3 G-moll, op. 9, nr 4
op. 12, Legende et Scherzo, op. 3,
Gavotte, op. 16, Suite dts trois
Mor-ceaxix, op. 78 (arr.); för piano och
violoncel]: Deux Morceaux, op. 36,
Aubade, op. 61, Scherzo, op. 61,
Sonate, D-moll, op. 104; för piano och
flöjt: Suite de trois Morceaux, nr 1
Allegro, nr 2 Idyll, nr 3 Valse; för
piano: Sonate fantastique (suite, 4
nummer) op. 63; Les contes de Perrault,
9 Morceaux, op. 6; Lanterne Magique
(4 häften); Chemain faisant (en
Courant, Pleurant, Chantant, Causant,
Ri-ant, Valsant) op. 53, m. fl. samlingar;
åtskilliga valser, gavotter, nocturner,
mazurkor, barcaroller m. fl.
salongs-stycken, samt etydsamlingarne Etudes
arlistiques nr 42 och nr 107, Etudes
pour piano, op. 149, Cah. 1: Etudes
enfantines, Cah. 2: Etudes mélodiques,
Cah. 3: Etudes rytmiques, Cah. 4:
Etudes de concert, nyligen annonserade
till utgifvande af N. Simrock i Berlin.
Af hans stora antal kompositioner,
särskildt för piano, kunna vi endast lemna
ofvanstående uppgift, utan att uppdraga
en rangskilnad i värde mellan de här
nämnda och andra hans kompositioner.
Bland pianokompositionerna torde,
såsom här utgifna, vara mest bekanta:
»Morgonstämning» (Au matin),
»Deuxi-étne Mazurk», »Chemin faisant», »3e
Barcarole», alla för två händer, samt
för fyra händer ofvanuämnda »Mazurk»
och »Canzonetta».
Sent omsider, för några år sedan,
blef Godard fästad vid
Pariskonservatoriet såsom professor för
instrumental-ensembleklassen derstädes. Godard har
äfven varit mycket verksam som lärare,
och bland hans elever känna vi äfven
en från vårt land, nämligen vår
värderade tonsättarinna Valborg Aulin,
livars begåfning och aibeten af honom
vunno mycket erkännande.
Benjamin Godard — säger Arthur
Pugin, som skrifvit hans dödsruna i
musiktidningen »Menestrel» — skall
lifligt och allmänt blifva saknad. Han
förtjenar det i alla hänseenden. Han
var en ädel man och en stor konstnär.
––—
Carl Michael Bellmao.
Ett hundraflrsminne.
ått icke hågkomsten af »Nordens
Anakreon» — eller som Joh.
H. Kellgren hellre velat kalla honom:
»Nordens Pindaros» — ännu
förbleknat och undanträngts af
tidsförhållanden så olika dem, under hvilka han
lefde och sjöng sina snillrika sånger,
derom vittnade den hyllning, som ej
blott flerstädes i vår hufvudstad, utan
äfven i landsorten och i det finska
brödrafolkets hufvudstad egnades hans
minne den 11 februari, då hundrade
årsdagen af hans död inträffade.
Högtidligast och mest betydelsefull var
denna hyllning i »de svenska
sånggudinnornas» tempel, å den kungliga
operan; en ej mindre värdig fest var
den, som i Musikaliska akademiens
stora sal var föranstaltad af hr Sven
Scholander, som mer än någon annan
i vår tid väckt skaldens sånger till lif
genom deras offentliga framställning
med en talang, som vunnit allmänt
erkännande. En större hylluingsgärd
af mera betydenhet var också den, som
egde rum i Industripalatset, och mera
enskildt, ehuru med festlig
högtidlighet, egnades honom en sådan i de båda
stora ordenssällskap, hvilka gjort till
sin uppgift att låta Bellmans
snilleverk komma till heders och att hålla
nationalskaldens minne i helgd.
För några decennier sedan såg det
ut, som om Carl Michael Bellman vore
på väg att glömmas, då den stora af
Albert Bonnier utgifna Carlénska
upplagan af hans skrifter återupplifvade
hans minne. Emellertid odlades
Bell-manssången allt mindre, och endast
några få gjorde sig i enskilda kretsar
kända såsom utmärkta tolkare af hans
sånger. Genom Cronhamns och andras
arrangement af dem för mansqvartett
koratno de mera offentligt ut i verlden,
ehuru naturligtvis i stympadt skick
och med melodien såsom hufvudsak.
I större skala har arbetats härmed
genom den af hr Erik Åkerberg ledda
»Bellmanskören». För några år sedan
fick man dock höra, att inom
familjekretsar här i hufvudstaden en ung man
uppträdde som Bellmanssångare, i den
rätta andan med deklamatoriskt
utförande af sångerna i sin helhet och
med det rätta ackompanjemanget —
lutan. Så småningom vågade han sig
fram för offentligheten, och med
honom — Sven Scholander — kan man
säga att en ny tid inbrutit för
Bell-man8sången och dess uppskattning.
Den lycka Sven Scholander offentligt
gjort med denna sång tycks mana
andra att följa i hans fotspår. I
enskilda kretsar kända Bellmanssångare
med framstående förmåga anse vi oss
ej här böra påpeka.
En annan hyllning åt Bellman har
offentligen framträdt i de illustrerade
minnesskrifter, som utkommo i
bokhandeln vid tiden för firandet af
hundraårsminnet och af hvilka Erdmanns
är af ett stort och bestående värde.
Till forskningen rörande
Bellmans-melodierna har Svensk Musiktidning
lemnat ett bidrag i den värdefulla
artikelserie af J. F., som förekom i
tidningens andra årgång, och med
anledning af det Bellmanska
hundraårsminnets högtidlighållande ha vi beredt oss
tillfälle att dertill bidraga med
nedanstående värderika uppsats om
Bellmans-sången, benäget i sammandrag stäld till
vårt förfogande af red. till den ansedda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
