Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o
Redaktör och utgifvare: fRANS J. JH U SS. NORDISKT MUSIKBLAD. Pris: Helt år 5 kr. — Lösnummer 25 öre.
Expedition: Kammakaregatan 50, n. b. Stockholm den 16 April 1895. Annonspris: 10 öre petitraden (15 öre uti.)
15. Arg.
Emil Götze.
Bl røgild märkligare gaster å vår
SkBJÉ operasceu kan man väl räkna
den främling, som kitväntas
i början af nästa månad,
te-’jjf noren Emil Götze, en af
Tysklands mest uppburna sångare,
som hvarhelst han uppträder, å
scenen eller i konsertsalen, ännu allt
jemt framkallar
entusiasm. Den berömde
konstnärens gästspel här
motses med stort
intresse, och vi hoppas
att inga oförutsedda
hinder skola omintetgöra
detsamma, hvilket nu
ger oss anledning att
göra honom på förhand
känd för vår musikaliska
publik genom
nedanstående bild och
biografiska teckning.
Emil Götze föddes
den 19 juli 1856 i
Leipzig. Uppvuxen i ett godt
hem, i en rymlig bostad
med tillhörande
trädgård, tillbragte han med
sin äldre broder Fritz
en glad och lycklig
barndom under förhållauden,
som voro på allt sätt
befordrande kroppslig
och andlig utveckling.
Tidigt röjdes gossarnes
musikaliska anlag, så att
de blefvo dugtiga
musiker, i synnerhet
utmärkta pianospelare.
Lätt hade de också att
fatta, så att om de t. ex.
på middagen varit ute
och hört vaktparaden
spela en ny marsch,
genast kunde de vid
hemkomsten sätta sig
ned vid pianot och spela
den så korrekt, som om de haft noterna
framför sig.
Efter brödernas konfirmation blef den
äldre bokhandlare, medan Emil egnade
sig åt köpmansyrket. Mer och mer
utvecklade sig Emil Gölzes härliga
tenor, hvilken snart gjorde honom
eftersökt i större och mindre
föreningar. Märkvärdig var uthålligheten
hos denna rost. Då i glada lag andra
sångare fram emot midnatt började bli
hesa, sjöng Emil Götze präktigare än
någonsin, till sina muntra kamraters
stora beundran. Men det föll ingen
in, att göra den unge mannen
uppmärksam på hans stämmas rätta värde.
Då — i rättan tid — lärde den
utmärkte sångläraren professor Scharfe
i Dresden vid ett tillfälligt besök i
Leipzig att känna sångaren i en familj,
der han sammanträffade med honom.
Scharfe var den aftonen illamående
och trött; musik ville
han derfor ej veta af.
Men Götze sjöng, och
när han fick se och höra
honom, for han alldeles
hänförd upp fiån stolen,
utropande: Den rösten
är uuderbart skön! Ni
måste upp på scenen;
låt mig sörja för resten!»
Hemkommen
intresserade Scharfe hofteaterns
direktion för den unge
Leipzigbon, och sålunda
blef denne inbjuden till
Dresden att profsjunga
inför de styrande och
sakkunniga vid den kungliga
teatern, deribland
sär-skildt kapellmästaren dr
Wttllner. Äfven här
insåg man genast hans
stämmas betydelse. Men I
då Götze vid den tiden
fullgjorde sin
militär-tjenst, gälde det att
intressera de högsta
kret-sarne för honom. På
order af prins Georg,
hertig af Sachsen, blef
han nu kommenderad
till Dresden för att
under ledigheten från
tjenstgöring kunna
förbereda sig till
uppträdande å scenen.
Professor Scharfe fick
specielt i uppdrag att
arbeta med hans utbild-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
