Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S VENS AT MUSIKTIDNING.
92
I
i
i
grep den med häftigt klappande hjerta.
Ack, denna hand tillhörde ju hans
konstnärssjäls ideal, den hemligt
älskade, hans underbart talangfulla
lärjunge Karoline Esterhazjq som han då
tillegnade alla sina kompositioner.
Sålunga skred det omaka paret
genom den förvånade mängden. Mången
beundrande blick föll på den vackra
flickan, mången lysande kavaljer
afun-dades den oansenlige musikern.
Det stora ögonblicket var kommet;
den okände tyske kompositören blef
af grefve Dietrichstein under alla
formaliteter, presenterad för den berömde
italienaren. Rossini omfamnade honom
och öfverhopade honom med hänryckta
ord, hvaraf han troligen ej förstod en
stafvelse. Då han bugade sig djupt,
gledo de olycksaliga nya glasögonen i
golfvet. Kanhända observerade ingen
annan än Franz Schubert sjelf, att
italienarens fot oaktsamt trampade på
glasen, Men egaren visste icke,
hvilken som några minuter senare, stack
dem i bans hand. Ena glaset var
krossadt, det andra hade fått en stor
spricka. De kunde svårligen
användas mera. Sålunda var den stora
utgiften förgäfves. Huru mången
beundrare till den berömde gästen, hade
icke gerna denna afton med glädje
upptagit dem och bevarat dem som en
oskattbar klenod, till minne af att hans
fot berört dem.
I Schubertrummet å den storartade
Wienermusikutställningen 1892 stod
en dag en af kejsarstaden högt firad
gäst, en ung italiensk musiker, Pietro
Mascagni och blickade på de der
samlade minnena af den störste tyske
romanssångare, hvars korta lif försvann
i skuggan och hvars enda solstråle var
hans vänners kärlek. Mascagnis
mörka ögon betraktade väl äfven då
glasögonen, hvilka hana landsman en gång
berört med sin fot. Förvånad
lyssnade måhända det italienska lyckobarnet,
då man berättade honom, hvilka
härliga skapelser Schubert åstadkommit
under sin korta lifstid. Men för
Pietro Mascagni, under de mångfaldiga
fester, hvilka gåfvos till hans ära,
sjöngos säkerligen inga Schubertsänger,
som en gång för »svanen från Pesaro».
777/ våra prenumeranter!
I Svensk Musiktidnings utgifvande
intriider nu, såsom vanligt och i
likhet med flera utländska
musiktidningar. ett uppehåll i sommar, under
uden döda säsongen», då det högre
musiklifvet å scenen och i
konsert-salongen ligger nere. kran och med
i september fortsättes tidningen
såsom förut med två nummer i må-
naden.
Redaktionen.
e—
f
Franz von Suppé.
len 22 maj på aftonen afled denne
l(|I bekante operettkomponist i Wien
efter en tids sjuklighet. Han
föddes den 18 april 182U i Spalato
(Dalmatien) och tillhörde en
ursprungligen belgisk familj. Efter faderns död
flyttade hans mor till Wien, och då
hans stora musikaliska begåfning gjorde
sig bemärkt, blef han intagen i
konservatoriet der och fick Sechter och
Seyfried till lärare i komposition.
Redan vid 13 års ålder komponerade han
en messa, som uppfördes och vann
erkännande af kritiken; 14 år gammal
skref han en liten opera »Der Apfel»,
som uppfördes privat. Då han var 19
år komponerade han en opera
»Virginia», som vann Donizettis bifall.
Denne tog honom med sig till Padua
och gaf honom goda lärdomar
beträffande komposition. Efter återkomsten
till Wien blef Suppé kapellmästare vid
Josephstadt-teatern, sedan vid Theater
an der Wien, och flyttade 18(i2 till
Quai-teatern samt, då denna nedbrann,
till Karl-teatern, der han firade sina
största triumfer. En kort tid har han
ock varit kapellmästare i Pressburg.
Franz Suppé var den förste
betydande tyske operettkomponist och är
mest känd som sådan, men han har
äfven skrifvit allvarligare musik, såsom
ett requiem, qvartetter m. m. Med
den muntra operetten har han vunnit
ett mycket bekant namn och skördat
guld tillika. Efter att ha lemnat
ka-pellmästaretjensten, har Suppé tillbragt
somrarne på sitt vackra landtgods och
vintrame i Wien. Suppé arbetade
mycket fort, men det var ej lätt att
få honom till skrifbordet. Hade han
väl fått etF arbete i gång, kunde han
deremot hålla sig inne veckotal och ej
ge sig ro förr än han slutat det.
»Fatinitza» komponerades på ett par
månader och »Boccaccio» ungefär på
samma tid. Genom talangfull
behandling af sitt ämne och stor
produktivitet intager Suppé som
operettkomponist ett framstående rum. Hans friska
och muntra melodier, älskvärda små
kantilenor och visor och den upprymda
stämning han lyckats inlägga i sina
med lyckliga texter försedda operetter
ha förskaffat honom stor popularitet i
många länder, icke minst i Sverige.
Listan på hans dramatiska
kompositioner är ganska stor:
»Das Mädchen vom Lande» (1874),
»Paragraph 3» (1858), »Das
Pensionat» (1860), »Die Kartenschlägerin»,
»Zehn Mädchen und kein Mann» (1862),
»Flotte Bursche» (1863), »Das Corps
der Rache» (1863), »Pique Dame»,
»Die schöne Galathea» (1865), »Leichte
Kavallerie» (1866), »Freigeister», »Franz
Schubert», »Cannebas», »Frau
Meisterin», »Banditenstreiche»,
»Tantalusqualen» (1868), »Isabella», »Die
Prinzessin von Dragant», »Fatinitza» (1876),
»Tricoche und Cacolét», »Boccaccio»
(1879), »Donna Juanita» (1880), »Der
Gascogner» (1881), »Herzblättchen»
(1882), »Die Afrikareise» (1883), »Des
Matrosen Heimkehr» (1885),
»Bell-man» (1887), »Die Jagd nach dem
Glück» (1888).
Af dessa ha flere, särskildt »Lätta
kavalleriet», »Afrikaresan», »Fatinitza»,
»Boccacio» och »Donna Juanita», med
stort bifall uppförts i Sverige.
- —•––
»Tannhäuser» i Paris.
Som bekant blef Wagners
»Tannhäuser» i mars 1861 vid första
uppförandet i Paris uthvisslad. Österrikiska
sändebudets gemål, furstinnan Pauline
Metternich hade genom sitt inflytande
vid Napoleon III:s hof genomdrifvit
att »Tannbäuser» blef uppförd å Stora
operan. Furstinnan hade inbjudit
Wagner att gifva sin opera i Paris; han
inträffade der snart derpå och erinrade
henne om löftet. Hon berättar derom
sjelf sålunda;
»På en af kejsarinnan Eugenies
vanliga måndagsmottagningar, till hvilka
fursten och jag alltid voro inbjudna,
företog jag mig att bringa saken å
bane. Då kejsar Napoleon denna afton
konverserade med mig passade jag på
och yttrade: »Ers majestät, jag har
en bön att framställa, men ni måste
bevilja mig den.» — Först och främst
måste jag få veta hvad den gäller,»
svarade kejsaren, »men förmodligen
kan jag bifalla den.» — »Det är fråga
om en komponist», svarade jag, »en
komponist af stort rykte, Wagner .. .»
— Wagner, Wagner...» återtog
kejsaren», jag har aldrig hört det namnet,
men om ni går i borgen för honom ...»
— »Hans operor »Lohengrin» och
»Tannhäuser» hafva i Tyskland haft
lysande framgång», fortfor jag, »och
komponisten skulle känna sig lycklig
öfver att få framföra sina verk äfven
på Stora operan i Paris.» —
»Hvarför icke», svarade Napoleon, om ni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
