Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på allt upptänkligt vis; ban föranledde
honom att resa till Wien, der
Marsch-ner lärde känna Beethoven; han inbjöd
honom till sitt gods i Ungern och lät
honom deltaga i sina jagtnöjen.
Här komponerade Marschner till text
af Kotzebue sin enaktsopera Der
Iu/ff-häuserberg, som snart uppfördes och
vann bifall. Han kom här i
vänskapsförbindelse med d:r Hornbostel från
Wien, som åt honom författade
tre-aktstexten Heinrich IV und Aubigné.
Om hösten 1818 sände Marschner
det färdiga partituret till Carl Maria
von Weber i Dresden, och 1819 gafs
operan der med bifall men kunde dock
ej vinna fortsatt framgång.
Emellertid hade Marschner genom förmedling
af grefve Amadée slagit sig ner som
musiklärare i Pressburg och
sj’ssel-satt sig med kompositionen af en ny
opera Saidar, med text af hans vän
Hornbostel.
Webers glädjande underrättelse om
»Heinrich IV», åtföljd af ett honorar
om tio dukater, påskyndade arbetet
med »Saidar», och operasällskapet i
Pressburg bragte operan snart till
uppförande. De vackra melodierna kunde
emellertid ej göra sig gällande gent
emot den förfelade texten, och efter
två kallt emottagna representationer
försvann operan från spellistan. I
Pressburg gifte sig Marschner 1819
med Eugenie Jäggi, som dock snart
afled.
Ar 1820 hegynte han att till en
text af teatersekreteraren Eckschlager
i Pressburg komponera operan
Lucre-tia, som han efter flera förhinder
af-slutade först 1826 och hvilken under
hans egen ledning uppfördes i Danzig,
der väckande stort bifall. Den hastiga
framgång hans opera »Heinrich IV»
rönte i Dresden föranledde honom att
år 1821 taga sin hostad i denna stad,
då Weber omfattade honom med
synnerlig välvilja. Här komponerade han
snart nog, på anmodan af
hofteater-intendenten von Köckeritz, uvertyr och
mellanaktsmusik till Kleists
fosterländska skådespcd »Der Prinz von
Homburg», fulländade för »Friskyttens»
författare sångerna till det mycket
gifna folkskådespelet »Schön Ella»,
hvilket dock städse gjorde fiasko;
samma öde undergick äfven Theodor
Hells mnsikskådespel »Ali Baba» med
musik af Marschner.
Genom Webers inflytande fick
Marschner 1828 fullmakt såsom kungl.
sachsisk musikdirektör, och den
bekväm-lige Morlaechi, äfvensom don allt
sjukligare vordne Weber, som nu vistades
.i London, öfverlemnade förtroendefullt
åt den unge dirigenten att styra och
ställa.
Ehuru han hade ringa tid öfrig för
eget skapande, komponerade han dock
år 1825 operetten Der Holtzdieb och
fulländade 1826 ofvan omtalade
»Lu-cretia». Den 3 juli sistnämnda år
gifte han sig för andra gången och
fick till maka den unga, bildsköna och
talangfulla storhertigligt hessiska
hof-sångerskan Marianne Wohlbriick.
Förberedelserna till en ny opera
bragte honom i konflikt med
hofinten-denten; för billiga fordringar slog man
döförat till, och så anhöll Marschner
om afsked, hvilket äfven beviljades.
Det unga äkta paret sysselsatte sig
derpå under närmaste tiden med
gästspel och konserter. Under tiden
arbetade Wohlbriick, en bror till
Marsch-ners hustru, på libretton till
»Vampyren», hvilket dock gick trögt nog,
oaktadt Marschners påminnelser.
Konstnärsparet hade just beslutat
att för framtiden slå sig ned i Paris,
då en inbjudning af chefen för
Rtadt-teatern i Leipzig, hofrådet Kiistner,
korsade deras planer.
I september 1827 inträffade de båda,
medhafvande den fullbordade texten till
Der Vampyr, i Leipzig, och som
dirigent för Stadtteater-orkestern skref
Marschner färdig den nya operan i
slutet af 1827; efter första
uppförandet den 6 maj 1828 hegynte denna
opera ett hastigt segertåg öfver tyska
och utländska scener. Denna första
stora och afgörande framgång
förskaffade Marschner den ärofulla
inbjudningen att, i likhet med Weber, skrifva
en ny opera för den engelska
hufvud-staden. Londons operateater uppgick
emellertid i lågor kort derefter, i
januari 1829, och detta gjorde om intet
alla föregående aftal.
I första ögonblicket nästan
bedöf-vad af denna jobspost, lyfte sig dock
Marschner upp till sin vanliga energi.
En ny operadikt af svågern Wohlbriick
eggade honomi till friskt arbete, och
så fullbordades i juli 1829 Templer
und Jüdin.
Först i december samma år kom
operan efter åtskilliga betänkligheter
till uppförande i Leipzig.
Framgången öfverträffade alla förväntningar,
och äfven denna opera beskärdes ett
triumftåg, som icke stod efter
»Vampyrens».
Yiterligare till text af Wohlbriick
komponerade Marschner för
Königstadt-teatern i Berlin mot slutet af 1830 en
mera glad opera: Falkners Braut.
Uppförandet der fördröjdes likväl till juni
1838, emedan hinder derför lades i
vägen af kungl. operans intendenlur,
som sjelf ville uppföra densamma och
efter den tidens lagliga bestämmelser
hade rätt dertill.
Ar 1830 erhöll Marschner från
Hannover en förnyad uppmaning att
öfver-taga hofkapellmästaretjensten
derstä-des, och efter fyra år af flitig och
uppmuntrande skaparverksamhet men
ock af många vedervärdigheter
lem-nade Marschner staden vid Pleisse och
inträffade den 1 januari i Hannover.
En operabok Das Schloss am Aetna,
som d:r Klingemann i Braunschweig
sände honom, lät han ligga oanvänd
till 1835. Emellertid hade en ano-
nymt tillsänd operadikt »Hans
Hei-ling» upptag t hela hans intresse, och
då den genast blef antagen, anmälde
sig hofsångaren och skådespelaren
Edvard Devrient i Berlin såsom
författaren. Vid slutet af 1832 var Hans
Heiling färdigkomponerad. Fredagen
den 24 maj 1833 uppfördes detta verk
på hofoperan i Berlin tör första
gången under publikens stora bifall,
medan kritiken förhöll sig reserverad och
klandrando. Först den 10 juli samma
år vid första uppförandet i Leipzig, då
Marschner sjelf dirigerade, var bifallet
enhälligt af publik och kritik.
Universitetet i Leipzig utnämnde
komponisten för detta hans mognaste verk
till sin hedersdoktor, hans rykte gick
nu öfver hela verlden och 1835 erhöll
han den k. k. österrikiska stora
hedersmedaljen i guld.
En inbjudning till Köpenhamn, att
der personligen dirigera sin »Hans
Heiling», antog han i maj 1836.
Utmärkelser af ovanligare art kommo
honom der till del, och man
uppmanade honom enträget att antaga den
sedan flera år obesatta platsen som
hofkapellmästare och
generalmusikdirektör i Köpenhamn.
Emellertid, då han i början af maj
1836 återkom till Hannover och
folket der mottog honom med fackeltåg
och hedrade honom på allt sätt, slöt
han örat till för de danska lockelserna
och lofvade att aldrig lemna Hannover.
Och han höll ord.
Han tog nu först i tu med
repetitionerna till Das Schloss am Aetna, och
den 5 juni 1836 gafs denna opera
första gången i Hannover och rönte
fullständig framgång Den bristfälliga
texten af Kliugemann hindrade äfven
nu fortsättning af framgången.
Ar 1837 bestormade komponisten
sin svåger Wohlbriick att ge honom
en ny libretto. Operan Der Bäbu, som
uppstod af denna, hade i Hannover
betydlig framgång genom den
märkvärdiga sångerskan Herbst-Jazedé.
Annars blef denna opera föga känd.
Bel-linis och Donizettis nu uppdykande
melodiska klingklang torde ha lagt sig
i vägen för vidare spridning.
Marschner fann sig sårad. Han tänkte draga
sig tillbaka från teatern, ehuru han vid
den tiden öfverhopades med ordnar
och utmärkelser af alla slag. Strängt
gick han till råds med sig sjelf, men
i september 1843 hade han färdig den
stora operan Adolph von Nassau, text
af H. Bau. Libretton blef dock äfven
här en hämsko på framgången.
Marschner utnämndes 1845 till
medlem af Berlins konstakademi. Ända
till 1850 hördes ingenting af från
honom. Den under detta år uppkomna
och gifna operan Austin blef mycket
omtyckt vid första uppförandet i
Hannover, och orsaken till att den blef så
föga bekant har man svårt att förklara.
Den 7 februari 1854 träffades
mästaren af sitt lifs bittraste sorg: han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
