Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara något annat än pianomusik med
mer eller mindre obligat påhäng af ett
par stråkinstrument, ofta i unisongån- {
gar. Men den intressanta
konstnärs-personlighet, som både detta arbete
och hans solostycken för piano
uppenbarade, icke mindre än det ovanligt
själfulla uttryck han inlade i sin
musik vid pianospelet, afgjorde snart och
obetingadt saken till hans förmån.
Det var helt få af prisdomarena, som
röstade för ett lägre pris än det första.
Holger Hamann, som, fastän han ej
nu förtjenade sig riddarsporrarne, dock
med heder drog sig ur striden, har
för några år sedan såsom 17-årig yng- j
ling i Köpenhamn fört fram en piano- [
konsert, som väckte allmän förvåning.
Den sonat han nu framträdde med, för
piano och violin, eller som man efter
anläggningen lika rätt kunde kalla
för violin och piano, visar framsteg
framför konserten, särskildt är andra
afdelningen ett godt stycke. Sonaten
är uppenbart tillkommen under
påverkan af den belgiske mästaren César
Franck, hvars geniala och originella
musik under senare år starkt
kultiverats i Köpenhamn. Det afgjordt
talangfulla i den unge danskens
musikaliska naturel stämde sinnena fördel
aktigt för honom, och det goda
intrycket förstärktes ytterligare genom
hans karakterstycken för piano,
hvil-kas nordiska anda gaf dem relief utan
att urarta till manér.
Täflingarne, som ega rum i den
ny-byggda, för några år sedan af Biilow,
Brahms, Rubinstein och Joachim
invigda Bechsteinsalen, kräfva stor
ap-purat. En betydande orkester,
vexel-vis dirigerad af Karl Klindworth och
den nu som komponist och pianist
mer och mer berömde Ferruccio
Bu-soni, understödjer de unga
komponisterna och pianospelarna vid deras
prestationer. Men som en från olika
håll sammansatt orkester bereder den
stundom en del svårigheter för de
konkurrerande. Naturligtvis är
repertoa-icke liten, och det är ej tid till många
repetitioner. Icke mindre än 8
komponister och 33 pianospelare skola
begagna sig af orkestern. Men det är
många upprepningar af samma sak.
Rubinsteins pianokonsert i D-moll (op. 4)
får man sålunda höra ej mindre än 16
gånger.
Framför orkestertribunen är juryn
placerad. Den talrika internationella
församlingen tager sig ut som ett slags
konstnärligt parlament, hvars särskilda
medlemmar äro, undantagandes ett par
timmars middagsrast, sysselsatta från
klockan 8 på morgonen till 9 på
aftonen med att höra och inbördes
konferera. Presidiet föres af direktören
för konservatoriet i Petersburg Julius
Johannesen (på ryska Jannowitsch),
vid hans sida sitter direktören för
Moskva-konservatoriet Safonoff.
Direktör Johannesen är fodd i Köpenhamn
och talar sitt modersmål ännu iika lätt,
fastän han i snart 50 år lefvat i den
ryska hufvudstaden, der han efter
nitisk musikalisk verksamhet på platsen
efterträdde Rubinstein som
konserva-toriedirektör. — —
Täflingen slutade den 2G augusti
med det resultat, att bland de
konkurrerande pianisterna en ryss,
Le-vinne från Moskva, lärjunge till
Safonoff, blef segerviunaren. Jemte
honom kommo äfven i fråga Victor
Staub, elev af Diémers i Paris, och
Konstantin Igumnow från Moskva,
men juryn bestämde sig slutligen för
hr Levinne.
––—
f
Richard Genée.
2jHVn månad hade ej förflutit sedan
jplljt Franz Snppés bortgång, hvars
$ nekrolog jemte porträtt
meddelades i näst föregående nummer af
denna tidning, då en annan af Wiens
förnämsta operettkomponister, den
äfven — och kanske mest — som
libret-tist bekante Richard Genée gick ur
tiden den 15 sistlidne juni i Baden
nära Wien. Såsom tonsättare har han
förnämligast gjort sig känd genom
operetterna »Sjökadetten» och »Nanon»,
hvilken senare man hade tillfälle att
höra å Vasateatern under förra
spelterminen, efter att först ha uppförts
här i mars 1886 å Nya teatern. A
Mindre teatern hade förut, redan 1881,
hans operett »Nisida» här gått öfver
scenen; text till denna opera hade
lemnats af M. West och F. Zell.
Franz Friedrich Richard Genée
föddes den 7 februari i Danzig, son af
bassisten och mångårige direktören för
teatern derstädes Friedr. Genée (född
1795, död 1856). Efter afslutade
studier ämnade han först egna sig åt
läkaryrket, men hågen för musik förde
honom till Berlin, der han utbildade
sig i denna konst hos violinisten och
tonsättaren Adolf Stahlknecht. Ar 1848
kom han som operadirigent till Reval
och sedan till Riga. Derefter tog han
anställning vid stadsteatern i Köln och
i verkade sedan i Düsseldorf, Aachen,
Mainz, Elbing och Danzig. I
Rhen-städerna gjorde han bekantskap med
det glada lifvet under karnevalstiden,
i hvilket han fann godt behag. Till
de muntra festerna satte han komiska
scener, körer och sånger i musik och
skref äfven text dertill. Hans första
betydande verk är operan Polyfem,
uppförd 1856 i Elbing. Aret derpå
förde han fram på stadsteatern i
Danzig operan Der Geiger von Tyrol, som
hade god framgång. Från 1863 till
1868 var Genée anstäld som förste
kapellmästare vid landsteatern i Prag.
En allt för ansträngande verksamhet
der nödgade honom att lemna denna
befattning, hvarefter han verkade som
komponist och dirigent vid Theater an
der Wien. Här i Wien fann han rätta
fältet för sin verksamhet, och der knöt
han vänskapsförbindelser med många
berömda komponister. Redan förut
hade han blifvit bekant med v. Flotow;
de arbetade åtskilligt tillsammans och
Genée lemnade texten. I förening med
Flotow skref han sin opera Am
Runen-stein (1867). Vigtigare blef för honom
den litterära verksamhet han utöfvade
i förening med Zell (Camillo Walzel),
direktör vid Theater an der Wien,
hvilken snart blef en af hans bästa
vänner. Under den välbekanta firman
»Zell und Genée» hafva de båda
vännerna utarbetat en mängd operatexter,
af hvilka ej så få verkligt kvicka och
muntrande. Genée diktade sånger och
kupletter, Zell dialogen. Såsom frukter
af detta samarbete, hvilka kommo de
mera begåfvade operettkomponisterna
Suppé, Job. Strauss och Millöcker till
godo, kunna vi nämna texterna till
»Läderlappen», »Boccaccio»,
»Tiggarstudenten», »Det lustiga kriget»,
»Drottningens spetsnäsduk», »Gasparone»,
»Viceamiralen», »Kapten Fracassa»,
»Bellevilles mö».
Emellertid hade Genée köpt sig en
vackert belägen villa i närheten af
Wien. Der njöt han af landtlifvet
tillsammans med sina vänner, idkade
trädgårdsskötsel med mycken ifver och
var stor djurvän. Hans djursamling
ökades alltjemt genom presenter af
ovanligare djur, och han bekom på så
vis getter med tre ben och andra
monstruösa sällsyntheter. Det hem han
skapat sig i Pressburg var för öfrigt
egnadt att sporra honom till rastlös
verksamhet. Der komponerade han
Sjökadetten, De sista mohikanerna,
Nisida, Rosina och Nanon. Den senare
operetten hade att börja med ej
synnerlig framgång, men efter några
vidtagna förbättringar uppfördes den i
Berlin och gafs der 300 gånger samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
