Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK MUSIKTIDNING. 21
positören fulländade partituret här år
! 1848. Schumann, som väntat sig stor
framgång af detta verk, blef dock deri
mycket besviken. Oaktadt de ifrigaste
bemödanden lyckades ej mästaren få
sin opera uppförd i Dresden och vände
sig derför slutligen till Julius Rietz,
under hvilkens anförande »Genoveva»
ändtligen gafs för första gången å
Stadtteatern i Leipzig. Likväl rönte
: den föga framgång och mottogs endast
med en viss aktning för det
Schumann-ska namnet.
Vår tid tyckes emellertid bättre
förstå och uppskatta detta verk — åt
minstone att döma af den entusiasm,
hvarmed det nu mottogs af
Dresden-publiken, som till sista plats fylde den
stora salongen.
Som man vet har ju Schumann
aldrig varit så lyckad som opera- eller
oratoriekompositör. Men hvad nu
»Genoveva» beträffar, finnes likväl i dess
musik så mycken djup innerlighet och
verklig känsla, att man lätt frånser
en dock väsentlig brist uti en opera
— nämligen dramatiskt lif. Derför är
»Genoveva» ytterst verkningsfull i
lyrisk genre och öfverflödar af en mängd
målande, känsliga bilder ur själslifvet.
Man återfinner Schumann mera i denna
opera än till exempel i det i
Stockholm nyligen uppförda oratoriet Faust
af samme mästare. I detta senare verk,
som komponerades en tre, fyra år efter
»Genoveva», förefaller kompositören
synnerligen och ej lyckligt påverkad
af Wagner. I »Genoveva» deremot är
Schumann oändligt sjelfständigare och,
som nämnts, mera sig sjelf.
Texten är af Tieck och Hebbele, efter |
den gamla sagan om Genoveva, som af
riddar Golo, hvilken brann af
obesvarad kärlek till henne, falskligen
anklagades för otrohet mot sin man,
Siegfried, och derför hade att utstå svåra
lidanden. Ämnet är mycket romantiskt,
och operan skulle kanske icke gå i
något annat land än just Tyskland,
der, Gud vare lof, ännu en smula
romantik lefver kvar midt i vår krassa,
realistiska nutid. De vackraste och
mest tilltalande punkterna i »Genoveva»
äro i mitt tycke den med äkta
romantiska drag smyckade uvertyren.,
Siegfrieds afsked, den förtjusande sången
i andra akten, stödd på motivet af en
tysk folkvisa »Wenn ich ein Vöglein
wär» samt den karakteristiska scenen
med amman-hexan i tredje akten. Af
utomordentlig skönhet är också
musiken i det ögonblick, då Genoveva i
sista akten flyr till korset i skogen.
Operan hvilar helt och hållet på
utförandet af Genovevas öch Golos
partier. Fröken Malten, hvilken utförde
den förstnämnda rolen, firade här en
sannskyldig triumf. Med rörande
innerlighet återgaf hon mästerligt den
tåligt lidande, hängifna makan. Hvad
det vokala beträffade fanns intet öfrigt
att önska — inför en sådan prestation
har kritiken blott att beundra. De in-
hemska tidningarne ha äfven i
entusiastiska ordalag uttalat sig öfver den
stora konstnärinnan. — Måhända få vi
i vår det nöjet att höra fröken Malten
i Stockholm. — Ledsamt nog hade
Golos parti ej råkat i lika goda hän- j
der. Herr Krug — en af härvarande
hofoperas elfva tenorer — lyckades ej
intressera på minsta sätt, hvarken
genom sång eller spel. Tydligen gjorde
han de bästa ansatser, men förmågan i
räckte icke till. Här skulle hr Anthes
varit vida mera på sin plats, men denne
utmärkte sångare, hvilken här användes
mera än hr Ödmann hemma, kan dock
icke räcka till för allt.
Siegfried-Scheidemantel gjorde af sitt mycket
styfmoderligt behandlade parti det
bästa möjliga, och detsamma kan ock
sägas om fröken von Chavanne, som
amman.
Uppsättningen och scenerierna voro
— såsom alltid på denna teater —
hors concours, och orkestern, under
hr Hagens ledning, spelade nobelt och
vackert.
A. Wall.
––Ö––-
Från scenen och
konsertsalen.
Kungt. operan. Jan. 15, 19. Mozart:
Trollflöjten (Nattens drottning, Pamina, Pa
pngena: fru Ostberg, frökn. Krngbnlle,
Sparrman; tärnorna: frökn. Karlsohn, Frödin, fru
Almnti-Kundbcrg; genierna: fru Lindström,
frökn. Lindegrén, Olsén; Sarastro, Tamino, j
Papageno, Monostatos, talaren, förste presten:
hrr Sellergren, M. Strandberg, Lejdström,
Johanson, Lundqvist, Grafström). — 17.
Humpe rd in ck: Hans och Greta; Skuggbalctt.
— 18, 20, 27. Massenet: Mation,
opéra-comique i fem akter af Henri Meilhae och
Philippe Gille. Fri öfversättning af Fritz
Arlberg, dansen (solister: frökn. Brandt,
Finnland) af Max Glasemann. (Marion Lescaut,
Pousette, Javotte, Rosette: frökn. Petrini,
Karlsohn, Lindegrén, fru Almati Rundberg;
Chevalier Des Grieux, grefve Des Grieux: hrr
Ödmann, Sellergren; Lescaut, sergeant: hr
Lejdström; Guillot Mirfontaine, godsegare:
hr Grafström; De Bretigny, hans vän: hr
Brag; tvä lifgardister, en värdshusvärd: hrr
Malmsjö, Lindeberg, Nygren). — 21. 1
’erm-länd in game. — 22, 24. Massenet:
Navar-resiskan; Blomsterbalett; Leoncavallo:
Pajazzo. — 25. Amlra symfonikonserten.
1) Haydn: Symfoni, Ess dur; 2) Jos. Dente:
Konsert för violin (hr M. Ahlberg) och ork.;
3) Liszt: Melistovals för ork.; 4) Beethoven:
Symfoni, D dur. — 26. Verdi: Otello. —
28. Bizet: Carmen (Carmen, Micacla: fru
Linden, frök. Lindegren; don José: hr
Morello; Eicamillo, smugglarhöldingen, Zuniga,
Morales, Remendado: hrr Söderman,
Johanson, Grafström, Malmsjö, Henrikson). — 29.
Gounod: Faust (Margareta, Martha, Siebel:
fruar Brag, Strandberg, frök. Thulin (debut);
Faust, Mellstofeles, Valentin, Wagner: hrr
Ödmann, Sellergren, Lundqvist, Grafström).
— 31. v. Flotow: Martha.
Vasateatern. Jan. 15—17, 19, 24, 25, 27.
Ljungby horn (25 jnn. 25:e gången).
Södra teatern. Jan. 16, 18. Lilla perlan.
— 20—31. Millöcker: Gasparone, opera
i tre akter af F. Zell och R. Genée (Carlotta
de Santa Croze: frök. Rubenius (debut), Sera:
fru E. Berg (gäst), Zenobia: fru Fornell;
Na-soni, Sindulfo, Erminio, Benozzo: hrr
Wagner, Lambert, Klinger, Ander).
Vetenskapsakademien. Jan. 16. Konsert
af frök. Sigrid Lindberg. Biträd.: frökn.
Esther Sidner, Emilie Ulfsax; kapellm. Aug.
Meissner och en amatör. — 20, 26.
Musik-och Bellmans-afton af Sven Seholander.
— 27. Konsert af frök. Esther Sidner.
Biträd.: frökn. S-grid Lindberg, Alfhild
Larson, H. Munktell, en musikälskarinna samt
damkor, anförd af direktör E. Åkerberg.
Massenets »Manon» har nu gjort
sitt inträde på vår operascen. Att
operastyrelsen upptagit denna opera
har sin förklaring i såväl komponistens
anseende, som operans uppförande å
flere utländska teatrar med mer eller
mindre framgång. I en tid, så fattig
som den närvarande på operaverk af
högre värde, hvilkas framgång är säker,
har man också ej mycket att välja
emellan, helst när det af ekonomiska
skäl är nödigt att taga uppsättningens
kostnad i beräkning. »Manon» har,
såsom vi förut påpekat, en svag libretto
med en föga sympatisk hjeltinna,
hvilkas sista ord i slutet af pjesen: »detta
är historien om Manon», väcker mera
löje än rörelse, då såväl hennes
karakter i pjesen som fängslande och död
äro ringa intresseväckande och
motiverade. Musiken står högre och
innehåller åtskilliga vackra melodier samt
företer ett med vanlig fransk finess
utarbetadt orkester parti. Derför
skänker operan ovilkorligen ej så ringa
musikalisk njutning, och den stränga
kritik, somj vid premieren från alla
håll rigtades mot densamma, bör icke
afhålla dem, hvilka ännu icke hört
»Manon», att göra bekantskap med
operan och sjelfva taga notis om hen-
ställande, särdeles hvad den manliga
hufvudpersonen beträffar, som har en
ypperlig representant i hr Ödmann.
Fröken Petrini är äfven rätt lyckad i
titelrolen, hvari hennes klara höga röst
gör sig väl gällande. Det breda
franska vokaliserandet gör stundom den
musikaliska deklamationen något
konstlad. I de öfriga rolerna är en hvar
på sin plats, balett och dekorationer
förtjäna beröm, särdeles, hvad de
senare beträffar, trädgården med dess fond
i 3:e och spelsalen i 4:e akten. För
handlingen har förut redogjorts i denna
i tidning; till specielt framhållande af
operans bästa musiknummer saknas för
närvarande utrymme. — Med anledning
af danska kronprinsparets besök har
gifvits en festföreställning å k. operan,
hvarvid »Navarresiskan», »Pajazzo» och
en ballett uppfördes. — Gonnods
»Faust» har efter någon hvila
upptagits, då Margaretas rol sjöngs af fru
Brag, hvilken länge varit af sjukdom
hindrad att uppträda. Den långa
hvi-lan visade sig välgörande, i det rösten
klingade bättre än någonsin, och det
var med verklig tillfredsställelse man
hörde henne särskildt i juvel-arian,
der hennes drill var utmärkt. Som
Siebel debuterade fröken Thulin, hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
