Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarje gång blefvo rena nulliteter
föredragna framför honom — till och med
i en stad sådan som Laibach. »Hvad
skall det blifva af mig, stackars
musikant,» klagade Schubert, »det slutar
med att jag såsom Göthes harpspelare
får krypa från dörr till dörr och tigga
mitt bröd.»
Wienerförläggarne behandlade också
den stackars komponisten oförsvarligt,
ja rent af skamligt. Så när Schubert
till musikhandlare Hiither sändt sin
A-moll-8onat op. 42 och sången »Die
junge Nonne» op. 43 för att utgifvas.
Från honom fick komponisten ett bref,
hvari han ber honom tänka på att han
— Schubert — var en »nybörjare»,
och att han derför måtte uppgifva
»billigaste priset» för kompositionerna.
Lachner ville nu, som sagdt, ha
Schubert med på en lusttur. Då han
hörde att Schubert saknade pengar,
sade han strax: »Har du inga nya
sånger?» Jo, sånger hade Schubert
nog liggande några stycken. Lachner
fick en hel hög sådana, hvaribland
några af de vackraste som någonsin
skrifvits, — gick med dem till en
förläggare, som han väl kände, och
tillbjöd dem åt honom.
»Schuberts sånger gå icke,» klagade
den stackars mannen, — »de gå alls
icke!» Lachner prisade dem högeligen
och kunde med godt samvete göra det.
»Ja, mer än femton gulden kan jag
inte ge för dem,» blef slutligen svaret.
— »Lägg fem gulden till,» bad
Lachner bevekande. — »Aldrig i evighet,»
utbrast mannen häftigt.
Lachner medförde de femton gulden
till Schubert, som blef utom sig af
glädje: nu kunde han få draga ut med
vännen. — —
Femton år efter Schuberts död
träffade Lachner samme förläggare. Denne
visade honom sitt nyaste förlagsverk,
några »Transkriptiouer» af Schuberts
sånger, gjorda af Franz Liszt. »Ni
kan inte tro,» sade mannen, »huru
präktigt dessa Schuberts saker gå i
detta pianoarrangement; men så har
jag också fått betala Liszt fem hundra
blanka gulden för det!» Så der går
det till. —
Schubert och hans vänner, kända
under namnet »Schubertiaderna»,
samlades än hemma hos någon af dem,
än i gästgifvaregården »Zur
ungarischen Krone» vid Himmelpfortgasse.
Man läste upp dikter, spelade
åtskilliga slags sällskapsspel, men först och
främst blefvo Schuberts sånger — i
synnerhet de nyaste — sjungna och
profvade här, innan de offentliggjordes.
Tidt och ofta företog man också
utflykter i Wiens närmaste grannskap
eller längre bort, och till många af
dessa turer skref Schubert sina
skönaste marscher och dansar, — ty icke
sällan dansade man ochså på de
laudt-liga värdshusen. Schubert fick i denna
krets tillnamnet »Kannwass», emedan
han, hvarje gång en ny medlem blef
införd, regelmässigt brukade fråga »Kann
er vvas?» (»Kan han någonting?»).
Senare, då hans korpulens tilltog, fick
han också uppbära namnet
»Schwammerl» (»Svampen»).
Hur han, trots sin ordkarghet och
stundom framträdande siunesfrånvaro,
dock betraktades som dessa kamraters
öfverhufvud och medelpunkt, visar just
namnet »Schubertiaderna».
Anteckningar om Stockholms
teatrar.
nskvärdheten af en fortsättning
af kanslirådet F. A. Dahlgrens
»Anteckningar om Stockholms
teatrar» har blifvit allt lifligare
uttryckt, ju längre man aflägsnats från
den tidpunkt, till hvilken dessa
anteckningar sträcka sig. Som bekant
slutar det Dahlgienska verket med
1863 års vår, och det är sålunda mer
än tre årtionden, under hvilka man
ej eger tillgång till några på ett ställe
samlade uppgifter öfver såväl alla de
under dessa år å hufvudstadens
samtliga teatrar uppförda tal- och
sång-pjeser som ock öfver de under samma
tidrymd här verkande sceniska
konstnärerna. *
På samma gång de egentliga
teatervännerna och 8amlarne af dramatisk
litteratur i hög grad känna behofvet
af de »Dahlgrenska anteckningarnes»
fortsättande, gör detta behof sig
kän-bart äfven för hela den bildade
allmänheten, som vill följa med
teaterföreteelserna och önskar ega en
tillförlitlig uppslagsbok, ur hvilken
erforderliga upplysningar på det området
utan tidspillan lätt inhemtas.
Det är med fäst afseende på detta,
som ett antal dels målsmän för vår
sceniska konst, dels framstående
konstvänner — de förenade kungliga
tea-trarnes forne chef, förste
hofmarskal-ken Erik af Edliolm,
öfverbiblioteka-rieu grefve Carl Snoilsky, Svenska
akademiens sekreterare doktor C. D.
af Wirsén, professorn m. m. doktor
C. R. Nyblom, de båda nuvarande
styresmännen för de kungliga teatrarne,
kammarherre Axel Buren och direktör
Gustaf Fredrikson, hofmarskalken
doktor Carl Silfv er stolpe, hofintendenten
Knut Almlöf, skriftställaren Claes
Lundin och grosshandlaren Axel Äbramson
— upptagit saken medels inbjudan till
bildande af en garantifond, afsedd att
möjliggöra utarbetandet och
utgifvan-det af en fortsättning af de
Dahlgrenska anteckningarne om Stockholms
teatrar.
* Vi lilhita oss anmärka, att under längre
tid än ett af dessa årtionden (från och med
1885) Svensk Musiktidning lemnat en samlad,
kontinuerlig redogörelse för kungl. operans
repertoar, äfvensom för operett-teatrarnes och
likaså for säsongens anmärkningsvärda
konserter. Sv. Musiktis red.
Inbjudarne hafva valt tidpunkten
för denna inbjudan nu, emedan en för
detta värf lämplig person, som dertill
är villig åtaga sig det, finnes för
närvarande, nämligen Johannes Svanberg,
hvilken ock på grund af sina
förtjenst-fulla arbeten, »Anteckningar om Stora
teatern i Göteborg 1859—1893» och
»Anteckningar om Vasateatern 1886—
1S95», af den offentliga kritiken
enhälligt utpekats såsom fullt värdig att
upptaga den nyligen bortgångne store
teaterforskarens och teaterhistorikerns
mantel. Men utan någon pekuniär
ersättning kan man ju ej rimligtvis
begära, att någon skall offra tid och
möda på ett arbete, som aldrig kan
påräkna större spridning än att på sin
höjd den särdeles dyrbara tryckningen
blir betald.
Det är, som sagdt, för att nu
möjliggöra utgifvandet af detta arbete,
hvars såväl gagn för teatervänner och
teaterforskare som betydelse för den
fosterländska odlingens historia torde
ligga i öppen dager, som de nämnda
personerna inbjuda dem som skulle
vilja bidraga till det önskvärda
ändamålets förverkligande att å cirkulerande
listor teckna sina namn samt tillika
det belopp, hvarmed man önskar
bidraga till utgifvande af »Anteckningar
om Stockholms teatrar från 1863». De
insamlade medlen omhänderhafvas af
K. Dramatiska teaterns kassör, kamrer
August Falck (hos hvilken å teaterns
kansli en lista finnes tillgänglig), och
för desammas rätta användande
ansvaras dessutom af direktör Gustaf
Fredrikson, hvars intresse och nit för det
litterärt-dramatiska fosterländska
företaget äro värda det högsta erkännande.
Främst bland dem, som önska bidraga
till ändamålets förverkligande, har
konungen redan tecknat sig med en
betydlig summa.
* #
I samband härmed ha vi blifvit
anmodade att ställa en uppmaning till
alla sådana personer, som verkat vid
Stockholms teatrar under de senaste
30 åren, vare sig såsom sceniska
artister och musici eller såsom
kompositörer, författare och öfversättare, att
till utgifvaren, hr Svanberg (under
adress Stockholm), lemna alla sådana
uppgifter, som för ett arbete af detta
slag kunna vara behöfliga.
Musikbref från Dresden.
Dresden, januari 1896.
den 16 januari hade man
hofoperan det intressanta
nöjet att höra Robert Schumanns
romantiska opera Genoveva, som då efter
en tioårig paus å nyo upptogs å
repertoaren. Särskildt för Dresden har danna
opera ett specialintresse, emedan kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
