Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fleuri och Carline i tre akter; 1841—
42 fick han upp på Stora operan Le
comte Carmagnola och Le guerillo,
hvar-dera i två akter. Angéiique et Médor
i en akt 1843 och baletterna Alina och
Betty på Opéra comique gjorde mindre
lycka än hans föregående verk, och
Thomas lät nu ej höra af sig på fem
år. 1849 — 50 gjorde han i synnerhet
med tvåaktsoperan Caicl och Le songe
d’une nuit d’été i tre akter på Opéra
coinique större lycka än någonsin förut.
Mindre framgång vann han med
Raymond, tre akter 1851, La Tonelli 1853,
La cour de Célimene 1855, hvardera i
två akter, Psyché och Le carnaral de
Venise, begge 1857, Le roman d’Elvire
1860 (»Drottning Elviras saga»,
uppförd i Stockholm 1805), hvardera i tre
akter, alla på Opéra comique. Nu följde
den 17 november 1866 treaktsoperan
Alignon, hvilken som sagdt gjorde ho
nom verldsberömd och som med sin
känslofulla, friska och melodiskt sköna
musik förvärfvat sig stor popularitet
öfverallt. Thomas vände sig nu till
Stora operan, der hans näst »Mignon»
mest kända operaverk Hamlet, i fem
akter, uppfördes den 9 mars 1868, i
hvilken opera Kristina Nilson såsom
Ophelia gjorde sitt inträde på denna
scen. Af sistnämnda båda operor gafs
»Mignon» här i Stockholm första
gången 1873; »Hamlet» har ej här blifvit
uppförd, men en scen ur densamma,
vansinnighetsscenen med »Neckens
polska», uppfördes under fru Melbas
gästspel härstädes 1893 och blef den
berömda sångerskans största triumf. —
En komisk opera i en akt, Gille et
Gilotin, 1874, den stora tragiska operan
Framjoise de Rimini, efter flera års
väntan uppförd på Stora operan 1882,
och en stor balett på samma scen, La
Tempéte, 1889, ha gjort mindre lycka.
Sistnämnda balett kallas äfven
»Miranda» efter hufvudpersonen deri. I
slutet af samma år som denna upp
fördes visste man omtala, att
komponisten var sysselsatt att skrifva en
ny opera, »Circen, för Opéra comique.
Audra kompositioner af Thomas äro
kantater vid aftäckandet af
minnesvårdar öfver Le Sueur (Abbeville 1852)
och Boieldieu (Rouen 1875), hvarjemte
han till verser af Barbier skref en
kantat då l,000:e föreställningen af
Gounods »Faust» firades å Stora operan
i december förra året — måhända hans
sista verk. Vi ha föjut omDämnt den
storartade hyllning, för hvilken den
gamle mästaren var föremål, då hans
»Mignon» å en gratisfön ställnng på
Opéra comique den 13 u.aj uppfördes
för l,000:e gången. Mignon kreerades
å denna teater af Galli-Marié, som
sjungit partiet öfver 700 gånger. Det
har sedermera der utförts af Marie
van Zandt, Kristina Nilson, Sigrid
Ar-noldson m. fl. och af Emma Calvé. Ett
par dagar senare egde en
galaföreställning rum å samma teater, då ett urval
af Thomas’ förnämsta kompositioner
uppfördes. Tonsättaren hyllades äfven
då med entusiastiska ovationer och
belönades vid detta jubileum med
storkorset af hederslegionen; det lär ä ven
ha beslutats, att en ny gata i Paris
skulle komma att bära hans namn.
Den sista offentliga hyllning, som
egnats den åldiige tonsättaren, torde
ha varit den, hvilken egde rum för en
månad sedan å en konsert på Stora
operan. Man gaf bland annat prologen
till hans opera »Framjoise de Riinini»,
och den närvarande mästaren helsades
då med en långvarig, glänsande ovation.
Utom förut nämnda kompositioner af
Thomas har han skrifvit ett Requiem,
från studietiden, en »Messe solenuelle»,
en stråkqvartett op. 1, en
stråkqvin-tett, en pianotrio, en fantasi för piano
och orkester — Thomas var tidigt en
förträfflig pianist — och andra
pianosaker, flera mottetter och andra
kyrkliga körsaker, många qvartetter för
mansröster och sånger med piano,
hvar-ibland sex neapolitanska canzonetter.
Ambroise Thomas blef 1851
8pon-tinis efterträdare i de sköna
konsternas akademi i Paris och intog efter
Auberts död 1871 direktörsplatsen vid
konservatoriet, hvilket han reformerade.
Af svenska Musikaliska akademien blef
han ledamot 1872 cch utnämndes 1880
till kommendör af Nordstjerneordens
första klass. Franska komponisternas
Nestor, bekant och värderad genom
sina verk öfver hela verlden, var
naturligtvis hugnad med många yttre
utmärkelser. Mer än dessa har nog
glädt honom den välförtjenta
framgången af hans verk, i främsta rummet
hans öfverallt så omtyckta »Mignon»,
hvars tacksamma titelrol så många
sångerskor, deribland äfven svenska, fått
äran och förmånen att studera in för
den välvillige mästaren sjelf.
––S - —
#
Beethovens Ciss-moll-Sonat.
1.
|[?Aenna favorit sinat af mästarnes
I £§ mästare specielt på
instrumental-musikens område bär opustalet
27, n:o 2 och utgafs 1809, tio år efter
den lika populära »Sonate Pathetique»
op. 13. Ci.-smoll-sonaten, kallad »Sonata
quasi una Fantasia», är tillegnad »Alla
Damigella Giulietta Guicciardi» eller
ro. a. o. grefvinnan Julia Guicciardi.
Bekant är den romantiska historien om
Beethovens »enda, olyckliga kärlek»
till den unga sköna grefvinnan, ett
sväimeri, som skulle ha tagit sig
uttryck i denna sköna tonskapelse,
hvilken det för också är allmänt känd uuder
namnet «Månskens-Sonaten». Nyare
forskningar öfver Beethovens
lefnads-historia* hafva emellertid till stor del
•* Se Svensk Musiktidning 1881 n:o 3 och
4: »Beethoven och Giulietta Guicciardi».
utplånat det romantiska skimret öf*er
denna kärlekshistoria. Julia Guicciardi
var nemligen icke don första och enda
kvinna, för hvilken don känslofulle
mästaren svärmat; mycket naturligt är
emellertid, att den unga flickan, som
helt ung med sin far flyttade till Wien
och umgicks i den med Beethoven
intima familjen B. unswick, gjort ett djupt
intryck på Beethoven, helst som hon
jemte sitt personliga behag äfven
utmärkte sig för andlig begåfning och
var skicklig pianospeler.-ka. Att hon
å andra sidan beundrade den store
komponisten och svärmade för honom,
så som unga damer i allmänhet kunna
svärma för konstnärer, är lätt
förklarligt. Något äktenskap mellan den
fattige musikern och den unga grefliga
fröken kunde ej gerna komma i fråga;
också gifto hon sig redan d. 3 nov.
1803 vid 19 års ålder med grefve
Wenzol Rob. Gallenberg, en flitig
kompositör af balletter och till fällig hetsmusik.
Detta skedde 6 år innan
»Månskens-sonaten» utgafs. Knappast kan man
tänka, att minnet af och känslan för
den forna flamman så långt efter den
unga grefvinnans giftermål, bvarefter
hon mycket vistats utrikes, skulle ha
alstrat den ifrågavarande sonaten.
Emellertid är det icke otroligt, att en hopp
lös kärlek till henne, åt hvilken sonaten
är tillegnad, kan vara den grund,
från hvilken den uppspirat, och att
sålunda dess innehåll verkligen kan
betraktas såsom ett älskande, såradt
hjertas romantiska saga, uttryckt i toner.
Om vi ge akt på de två sonater af
Beethoven, hvilka äro förenade under
opustalet 27, så bär den tom betecknas
med n:o 1 (Ess dur), äfven titeln »S inata
quasi una Fautasia» och är tillegnad
furst.iunan von Lichtenstein. Man vet
att denna sonat komponerades 1801
och utgafs 1809. Kompositionstiden
för n:o 2, Cissmoll-Sonaten ha vi ej
sett nppgifvas, men utgifningsåret är
likasom den förras 1809, också äro de
ju förenade under samma opustal. När
n:o 1 är komponerad så tidigt som
1801, ehuru långt senare utgifven, synes
det ej osannolikt, att n:o 2 kan ha
komponerats något år efter n:o 1
sålunda föreGiuliettaGuicciardisgifiermål.
Äfven den omständigheten, att hou i
tillegnan kallas med sitt flicknamn och
ej »grefvinnan Gallenberg föd 1
Guicciardi» — i likhet med t. ex. Beethovens
tillegnan åt »grefvinnan von Erdödy,
f. grefvinna v. Niszky» — synes tala
för ett tidigare komponerande af
Ciss-moll sonaten än efter Giul. Guicciardis
giftermål. — Detta om sonatens
uppkomst. I en följande uppsats skall dess
musikaliska innehåll betraktas, hvarvid
vi följa en i den nu upphörda «Nordisk
Musiktidende» förekommande
artikelserie: »Beethovens klaversonater».
–-—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
