Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enarmade pianovirtuosen grefve Zichy
uppehöll sig i den norska
hufvudsta-den och hade tillfälle att höra honom,
fick den unge Knutzen af denne
smickrande rekommendationer till
Leschetit-zky i Wien, dit han begaf sig samma
år med ett understöd, hvartill äfven
konungen lemnade bidrag. Hos den
berömde Wiener-professorn arbetade
han nu i tre år på sin pianistiska
utbildning och blef 1890 af honom
förordad till en professorsplats vid
musikademien i Riga, men föredrog
att fortsätta studierna för Leschetitzky.
Efter återkomsten från Wien har hr
Knutzen vistats i hemlaudet, der han
åtnjuter stort anseende sotn
pianovirtuos. Han har for öfrigt i utlandet
gjoit sin talang känd på konserter i
Köpenhamn, Wien och Berlin.
Nyligen har han blifvit erbjuden
professorsbefattning vid Helsingfors’
konservatorium. Denna vår ämnar hr Knutzen
gifva ett större antal konserter i sitt
hemland och tänker i höst företaga en
konsertturné i Sverige och Finland.
Måhända komma vi då i tillfälle att
här åter få njuta af hans utmärkta
pianospel, hvaraf vi nu kuna säga oss
endast ha fått en smakbit vid det enda
uppträdandet å den nämnda
operakonserten.
–-3––
Hexfällan.
Romantisk opera i två akter, fri bearbetning
efter Hans Hopfens »Hexenfang > af
Frans Hedberg. Musiken af
Andreas Hallén.
®å första uppförandet af denna
opera i dessa dagar eger rum,
må här textiunehållet korteligen
omnämnas. Personerna i pjesen äro:
Albertus, en vis mästare, Kobus, hans
famulus, Maria, en borgarflicka,
Teresia, en nunna, Rebecka, rik borgarfru,
hexor, ]>rester, munkar och nunnor, män
och kvinnor af folket. Handlingen för
siggår i en tysk riksstad under
inedel-tideD.
Första akten. Albertus’ bibliotek och
laboratoiium med folianter, astrologiska
instrument etc. Till venster en härd
med bred spiselmur, i hvars vida
rökfång en stege står upprest; åt
förgrunden ett bord, till höger en dörr, sotn
leder ut i det fria, närmare förgrunden
ett fönster. Vid ridåns uppgång ser
man Kobus på stegen i rökfånget, så
högt, att endast fotterna synas.
Albertus står grubblande midt på scenen.
Han har nu, säger han, uppfunnit och
»fullbordat det med alla andens kval»
och vill ännu samma kväll pröfva det.
Han talar om sin hexfälla, som Kobus
nu förklarar färdig, i det han stiger
| ned från stegen. Kobus tycker
emellertid, att hans herres lärdom vore vär- 1
dig en bättre vinst än fällan kan ge
i i tribut, men Albertus säger sig ba
grubblat nog på vishetens läxa, nu vill
han rasa med tjusande hexa och flyga
med henne till Blocksberg. Maria
inträder, skygg och sorgsen, under det
Albertus i sina grubblerier ej märker
henne. Hon samtalar tyst med Kobus
och vänder sig sedan till »doktorn»,
Albertus, med en bön om hjelp för
hennes sjuka moder. Han ser henne
ej, förr än Kobus gör honom
uppmärksam på hennes närvaro och yttrar:
»Vår Herre sänder di^ här ett under,
en jordisk tärna, så ren och öm!»
Men Albertus ropar: »Bort! Befria
mig strax från den tama mön med sin
ärbarhet!» Han fångar hellre hexor
än låter, som Kobus vill, fängsla sig af
den vackra och kyska Maria. »Hexan»
— säger lian — »spelar ej blyg; hon
är sann i sitt djefvulstyg.» På Marias
bön, att han måtte rädda hennes moder
från döden, erinrar han sig, att han för
några veckor sedan stod vid dennas
sjuksäng. Han går bort och hemtar
en flaska, som han lemnar Maria,
hvilken mottager den och tackar tusenfaldt.
»Det är bra» — svarar Albertus —
»men kom ej snart tillbaka!» Maria
frågar då om hon icke, efter som
hennes åsyn är honom en plåga,
åtminstone kan få bedja för honom. Kobus
tycker också att det kan behöfvas och
säger till henne, att Albertus skulle
kunna bli rik, »fick han en sådan skatt
som du!», ett yttrande, som gör Maria
mycket glad. Albertus har ej kunnat
undgå att beundra hennes »vackra
armar och trofasta ögon», men ber henne
dock begifva sig hera igen, hvarför
Maria går sin väg. Det börjar skymma,
aftonklockan hörs på afstånd. Albertus
går till fönstret, stannar der och
blickar ut. Vindstötar höras; det susar
och klingar i rökfånget. Kobus blir
rädd, och han är ej sen att skynda
bort, när Albertus gör narr af honom
för hans rädsla och ger honom lof att
gå, när han ej har lust att invänta
hexfångsten. Det blir mörkt.
Klockslag höras utifrån. Albertus fattar en
silfvertråd, som i en vid slinga börjar
lysa i hans hand; han svänger den
ölver sig och i detsamma tändas ljus
öfverallt. Han stampar i golfvet och
ett präktigt dukadt bord uppstiger
genom detta, medan väggen öppnar sig
och ett Shrsåartadt hvalf med en
livil-soffa, omgifven af blommor, visar sig.
Vindstötar och ljud som af eolsharpor
förnimmas, först svagt, sedan starkare;
det hörs ett rasslande i rökfånget och
Albertus skyndar till härden, lyssuaude.
Uppifrån höres en röst: »O ve! jag
narrats af månens sken, en snara
slingrat sig om mitt ben!» — »Der har
jag den första», yttrar Albertus, »jag
undrar om hon är vacker.» Teresia
kommer ned genom rökfånget, barfotad,
i lätt drägt, ridande på en kvast, och
stannar på en sten i härden. Hon
frågar om det är Albertus, som gillrat
fängan, och ber honom lossa snaran,
klagande öfver att hon så blifvit
hindrad på sin färd. Emellertid finner
hon att Albertus ser bra ut och att
hans bostad är treflig. Albertus ber
henne komma ner och gifva honom en
kyss. »En kyss, livad är det?» frågar
hon. I klostret, derifrån hon kommer,
var hennes gamle biktfar den ende man
hon sett. Hon kom dit som barn och
tog slöjan för ett år sedan. Gamla
nunnor hade talat om Blocksbergs fröjd,
och hon var nu på väg dit; emellertid
tycker hon nu att Albertus och hans
hem äro så tilldragande, att hon hellre
stannar der hon är. Albertus för henne
till bordet och bjuder henne vin. Hon
sätter sig bredvid honom och de dricka
tillsammans. Teresia prisar sig nu
lycklig att hon låtit fånga sig.
Åter höras vindstötar och klang af
eolsharpor. Rebecka har råkat i
fällan och ropar utanför: »Hvem är den
trollkarl, som vågat ställa för min flykt
en sådan fälla?» Hon kommer ned på
härden, klädd i röd turban och röda
skor; hon rider på en käpphäst och
fångsttrådarne hänga ännu om hennes
ben. Hon frågar om Albertus är den
fräcke, som fångat henne, och han
bejakar det; hon befaller Teresia att taga
bort snaran om hennes fot, hvilket
denna, förnärmad, vägrar att göra.
Albertus gör det i stället och prisar
hennes vackra fot, hvarmed hon då
stöter till honom. Rebecka sätter sig
äfven ned vid bordet, hvaröfver
Teresia blir svartsjuk. Albertus slår
armen om lifvet på Rebecka, som
misstycker detta, yttrande: »Blir sådant
smek ersättning väl för en
Valpurgis-lek?» Hon tömmer hastigt ett glas
vin, i det hon stiger upp och berättar
för de andra hvad Blocksbergsfesten
har att bjuda sina gäster. Teresia vill
nu följa med Rebecka till Blocksberg,
hvilket Albertus vill förhindra,
hvarför han bryter sönder deras käppar och
kastar bitaine på elden till bådas
för-tviflan. Hexorna blifva emellertid
svartsjuka på hvarandra, Albertus sluter
dem båda intill sig, förklarande att vid
hans hjerta fins plats för dem båda.
Han får sjelf lust att deltaga i
Blocks-bergsfesten, tager en flaska från
hyllan och öppnar den, då en tät åuga
uppstiger derur. Han uppmanar nu
hexorna att taga honom om halsen,
hvarpå de flyga upp genom rökfåuget.
Det blir mörkt i rummet, vinden
brusar och eolsharporna kliuga. Vid
slutet af detta intermezzo försvinuer taket
på rummet, man ser stadens tak och
tornspiror i månljuset samt hexor,
hvilka rida öfver dem i luften,
sjuu-gande »Hej ohi! Hej oho! . . . Till
Valpurgisfest!» Man ser Albertus,
Teresia och Rebecka på ett moln sväfva
förbi, följda af hexor.
Andra akten. Marias kammare;
scenen är mörk. Man hör Marias röst,
som om hon blifvit uppskrämd ur
sömnen: »Hvem ropar mig? Jag tyckte
jag hörde min moders röst!» Maria,
som ligger klädd på bädden, reser sig
upp och tänder ljus, så att nu den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
