Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redaktör och ntgifvare:
fRANS J. JHUSS.
Expedition:
Kammakaregatan. 50, n. b.
___ , ppjo .
NORDISKT MUSIKBLA D. Helt år 5 kr. — Lösnummer 25 öre.
Stockholm den 15 April 1896.
Annonspris beräknas efter rutor
af visst antal petitrader.
Christian Sinding.
£^^land den skandinaviska nordens
förnämsta tonsättare kan man
j’ otvifvelaktigt räkna norrmannen
Christian Sinding, hvars stora symfoni
utfördes å k. operans sista
symfonikonsert. Det är hufvudsakligen som
kammarmusik- och sångkomponist
Sin-diDg har gjort sig ett namn, och
såsom sådan ha vi här lärt känna honom
genom hans å våra
kammarmusiksoaréer för
några år sedan spelade
Pianoqvintett i E moll
och Sonat för violin och
piano i C dur samt hans
Variationer för 2 pianon,
fyrhändigt, äfvensom
genom sånger, af hvilka
hans landsmaninna fru
Nansen nyligen låtit oss
höra »Viel Träume»,
»Fuge», »Rav» och »Der
skreg en fugl». Hans
Pianokonsert i Dess dur
kommer i dessa dagar
att gifvas å Rieh.
Anderssons soaré, ehuru
då utan orkester.
Sindings tonskapelser
bära vittne om en
ovanlig begåfning och en på
de grundligaste studier
baserad
kompositions-talang, som man väl nu
får anse ha nått sin
mognad, ehuruväl
tonsättarens idéer stundom
taga en så djerf och hög
flygt, att man har svårt
att följa och förstå dem;
lian framkallar derför ej
sällan hos mängden af
sina åhörare mera
beundran än njutning. En
hans biograf i
hemlandet yttrar också om
honom: »Det har aldrig
varit Sindings sak att slå in på den
allmänna farvägen eller att spörja om
hvad Pål och Per tycka om hans
musik. Det som syntes honom vara sant
och skönt såg han såsom han kände
och tänkte det, utan att se till höger
eller venster och utan någon prutmån.
Att Sindings verk ännu icke trängt
sig igenom hos publiken så, som de
förtjena, beror på de betydliga, ofta
öfverdrifoa fordringar han ställer på de
utförande; ty det som utmärker hans
Christian Sinding.
tonsättningar i originalitet, intressant
behandling och mycken klangskönhet,
skall alltid verka omedelbart på hvart
och ett musikaliskt sinne.» Ett
exempel på hur Sinding bedömts i utlandet
kunna vi anföra från Dresden, då hans
symfoni der utfördes af hofkapellet för
två år sedan. »Hos komponisten»,
heter det, »framträder en symfoniker
med stora anlag och betydande positiv
förmåga. Han rör sig något våldsamt,
fråssar i omåttliga längder och
instrumenterar till en del allt
för massivt, men det är
svagheter, som torde med
tiden utjemnas. Afven
Wagner-inflytelse, som
spåras synnerligast uti
första och sista satsen,
torde komponisten
komma att frigöra sig ifrån.
I det stora hela
förtje-nar emellertid symfonien
all aktning och
uppmärksamhet, hvarför
densamma också helt visst
kommer att vandra vidare ut
i verlden.»
Christian Sinding
är född den 11 januari
1856, yngre broder till
målaren Otto Ludvig S.
och Stephan Abel S.
Han begynte sin
musikaliska bana med att
studera violinspelet för
Gudbrand Bøhn och
reste sedan 1876 till
Leipzig för att vid dess
konservatorium utbilda sig
deri. Emellertid fann
han så småningom, att
hans begåfning låg i en
annan riktning än
virtuosens ; violinstudiet
trädde derefter i
bakgrunden, och han
kastade sig med den
honom egna energin öfver
teoretiska studier och
Med detta nummer följer till tidningens årsprenumeranter musikbilaga, Musikalbum X, innehållande för piano: Gustaf Hägg:
Vals-Arabesk, Karl Valentin: Om Våren, A. M. Myrberg: Berceuse, Herm. Goetz: Andantino ur Sonatine op. 8, G. F.
Lange: Melankoli; för en röst med piano: Gösta Geijer: Harpolekarens sång ur »Vapensmeden» af V. Rydberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
