Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komposition. Efter ett kortare afbrott
reste han åter till Leipzig 1879 och
fick uppförd en sonat för piano och
violin vid konservatoriets
»Hauptprüfungen». Kritiken var ej särdeles gun- |
stig, men att sonaten väckte
uppmärksamhet kan man förstå deraf, att den
då varande förste konsertmästaren i
»Gewandhaus», Henri Schradieck, be- ]
redvilligt åtagit sig att spela densamma
med konservatoriets dugtigaste pianist.
En rik begåfning, ehuiu ännu i stark ,
jäsning, yttrade sig i detta verk.
Sinding slog sig derefter ned som lärare ;
och komponist i Kristiania. Under två
på hvarandra följande år, 1880—82,
innehade han statens stora stipendium,
men då han sökte detta 1886 för att
sättas i stånd att fullborda en större
opera, som han hade under arbete, gick
han miste om detsamma. Tre år
derefter beviljades han dock ett nytt
sådant till fortsättande af Sina
musikaliska studier.
Af Sindings kompositioner må utom
de redan omtalade, Sonaten, Symfonien,
Pianokonserten, Variationerna, nämnas:
en Stråkkvartett, Suite, Sonate (E dur,
op. 27) och Romans för violin och
piano, Sonate, Capriccio, Skizze för piano,
7 Pianostykker (op. 25), Klavierstudien;
bland vokalverk: »Till Molde», för
bland, kör och barytonsolo, en
intressant tonsättning, som för ett par år
sedan gafs af Nya sångsällskapet
här-städes på en soaré i Adolf Fredriks
kyrka, samt åtskilliga sångsamliugar,
af hvilka på senare år några blifvit
anmälda i denna tidning. Sådana
sångsamlingar äro: Lieder aus »Des Kna- .
ben Wunderhorn», 6 Savge till texter
af Holger Drachmann, Lieder und
Gesänge, Alte Weisen, Ranker og Roser,
Lieder aus Winternächte (op. 26),
Gal-mands-Sange (Tolle Lieder) af Wilhelm
Krug, Digte af Sangernes Bog af H.
Drachmann, Landvejs-Salmer, Sange till
texter af H. Drachmann og Sven Tröst,
Sange till texter af Wilh. Krug.
Sindings flitiga
kompositionsverksam-het låter oss vänta äunu mycket af
denne framstående tonsättare, hvars
verk såväl här i norden som i
utlandet på senare år väckt så stor
uppmärksamhet.
––-8
Ett samtal med Rossini.
(Forts, och slut.)
f^^2=7
ywiiag återkommer till er
ungdoms-’"jf-ji period, min älskade maestro! Ni
hade väl komponerat en hel mängd
saker, innan ni började att studera för
Mattei?
— Visserligen! — svarade Rossini,
— till och med en opera: Demetrio e
Polibio, som man vid uppräknandet af
mina verk alltid nämner något senare,
emedan den verkligen först efter några
andra dramatiska försök blef offentligen
i gifven; den var då fyra eller fem år
gammal. Jag komponerade den
ursprungligen för Mombelli. Då jag började
skrifva för Mattei, kunde jag under de
första månaderna icke komponera det
ringaste; jag darrade vid hvarje
basnot jag måste sätta, och hvarje
mel-lanstämma orsakade mig en rysning.
Först en liten tid derefter började mitt
förra mod återvända.
— Och till stor lycka för oss —
inföll jag. — Hade ni då redan i Pesaro
lärt er musik ?
— Pesaro lemnade jag redan i min
spädaste barndom. Min far var
der-städes anställd som stadstrumpetare vid
kommunen; han blåste valdhorn på
teatern, och allt gick ganska bra, ända
till dess fransmännen kommo, då
förlorade han sin plats. Min mor, som
hade en vacker röst, begagnade sig nu
af densamma för att hjelpa oss ur vår
stora nöd, och sålunda begåfvo vi oss
från Pesaro. Min arma mor! hon var
icke utan talang, ehuru hon icke
kunde sjunga efter noter. Hon sjöng som
orechiante, dermed mena vi, en som
sjuDger endast efter gehör. 1
förbigående sagdt — ibland hundra italienska
sångare, är det säkert åttio, som
endast kunna sjunga efter gehör. Nog
går det an att lära sig tralla efter en
kavatina, men huru dessa menniskor
bära sig åt, för att utant ll inlära sig
mellan8tämmorna i ensemblestycken, det
är och förblir för mig en gåta.
— Man måste i sådant fall antingen
vara mycket musikalisk eller också
högst omusikalisk; men tillåt mig, —
sade jag — för att komma tillbaka till
mitt favoritämne, hvar började ni att
lära er musik ?
— I Bologna. En viss Prinetli fiån
Novara gaf mig undervisning på
spi-nett. Det var en märkvärdig figur.
Han var smått likörfabrikör, och gaf
derjemte musiklektioner, hvarpå han
egentligen lefde. Den karlen har aldrig
i sin lifstid egt någon säng; — hvad
tycks! han sof stående.
— Hvad vill det säga, slående? Ni
skämtar maestro!
— Det förhåller sig såsom jag säger.
När natten kom svepte han sin kappa
omkring sig, gick ut och lutade sig
någonstädes mot någon pelare, och
insomnade så. Alla nattväktarne kände
till denna hans egenhet, och störde
honom aldrig. Tidigt om morgnarna
kom han till mitt logis, och körde mig
ur sängen, hvilket var mig högst
obehagligt, samt lät mig genast börja spela.
Ibland då ban hade haft en orolig
natt, derunder han blifvit störd i sin
hvila, hände sig, att han, under det
jag spelade mina lexor på spinetten,
insomnade der han stod bredvid mig.
Begagnande mig af tillfället, kröp jag
då hastigt och lustigt åter ner i min
varma säng. När han nu, efter att hafva
inslumrat en god stund,
återuppvak-nade och fann mig i bädden, kundo han
endast ställas tillfreds med den
försäkran jag gaf honom, nämligen, att
jag, under det han sof, hade spelat
igenom mitt stycke utan att göra ett
enda fel. Hans metod var just icke
den modernaste; så t. ex. lät han mig
spela skalorna endast med tummen och
pekfingret.
— Denna metod har skadat er
be-stämdt lika mycket som det uteblifna
studiet af kanon. Men för hvilken tog
ni derefter undervisning?
— En viss Angelo Tesei lärde mig
spela besiffrad bas, 1’accompagnamente,
samt lät mig inöfva soifeggier, och en
fordom värderad tenorist, Babini, gaf
mig undervisning i den högre
sång-konsteD. Som pojko sjöng jag ganska
bra och uppträdde äfven en gång på
teatern, vid hvilket tillfälle jag spelade
gossens roll i Paers »Camilla».
— Ha några af edra kamrater på
lyceum blifvit kända konstnärer?
— Första året jag tillbringade
der-städes, utgjorde det sista i Morlacchi’s
studietid, och mitt tredje studieår var
Donizetti’s första.
— Jag har alltid trott att Donizelli
var en elev af Simon Mayer?
— Visserligen har han tagit några
lektioner hos Mayer, men siu
egentliga musikbildning erhöll han i
Bologna. Och att han lärt sig uågot som
duger, kan väl ingen vilja bestrida.
— Visst icke. Men ni får lof att
berätta mig mera om er första
ungdomstid.
— En annan gång, caro Ferdinando
— se der kommer min hustru; det är
matdags för oss. Sedan vi spisat vår
middag skola vi röka en cigarr
tillsammans.
— Hvad var det för en Mombelli,
lör hvilken ni komponerade er Demetrio
e Pohb o? — frågade jag, då vi längre
fram på aftonen sutto ensamna och
samspråkade.
— Mombelli var en förträfflig tenor
— berättade Rossini; — han hade två
döttrar, af hvilka den ena sjöng sopran
och den andra kontraalt, och med dessa,
tillsammans med en basist, bildande
en fullstäudig qvartett, gaf han
cpera-representationer i Bologna, Milano och
flera andra städer. Sättet, på hvilket
jag gjor le Morabellis bekantskap, var
eget nog. Ehuru jag blott var 18 år
gammal, var jag en stor beundrare af
fruntimmer. Ett af mina dyrkade
föremål ville för sin repertoar hafva en
aria ur en af Mombellis opeior. Då
kopisten, till hvilken jag i och för
detta ändamål vände mig, gaf mig ett
nekande svar, gick jag direkt till
komponisten, men äfven han vägrade att
låta mig få den ifrågavarande arian.
Eu smula harmsen deröfver, yttrade
jag då till honom: »Det skall icke
hindra mig från att, utan ert samtycke,
skaffa mig arian. I afton ges operan;
jag skall infinna mig, och sedan jag
hört densamma, skall jag afskrifva den
ur minnet.» — »Det skall bli roligt
att se», invände Mombelli. Kvällen
kom; jag infann mig på operan och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
