Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gent emot de Lär framhållna
olägenheterna af en oskolad naturalistisk sång
må framhållas den välgörande
inverkan ett sång-läran de utöfvar på
de organer det har att göra med, i
första rummet ett stärkande af
lungorna och andningsmuskulaturen, som
kommer den allmänna
kroppsutvecklingen till godo.
Det synes, efter hvad nu är sagdt,
önskvärdt, att i skolorna man hellre
sjunger litet mindre men lär att sjuugu
desto bättre. Först när skolungdomen
ledes till att medvetet och på
förnuftigt sätt bruka sina sångorganer, först
då kan sångundervisningen i skolorna
få sitt rätta musikaliska och
förädlande — nu rätt imaginära — värde.
Härtill erfordras också en sorgfällig
och grundlig sångteknisk utbildning af
lärarekrafterna, hvilken ännu ej är nog
allmän. (N. M. Z.)
––Hl–-
Om nationella kompositioner.
Mfusiklitteratören Alexander
Mosz-kowski i Berlin, broder till den
■tjir bekante komponisten Moritz M.,
skrifver i detta ämne följande uppsats:
Från alla verldens kanter, från
England, Ryssland, Spanien, Skandinavien
o. s. v. komma till oss tondiktare, hvar
och en med sin kokard, för att bringa
sina »nationella» produkter i
marknaden. Det är utan tvifvel ett visst
intresse med tonskapelser, hvilkas parfym
härstammar från främmande jordmån.
Men lika säkert är det, att detta
intresse är i starkt aftagande och att det
efter hand blir bortsköljdt af tidens
nivellerande ström, i det att det
speciella kännetecknet på det nationella i
tonkonsten icke kan undgå en
utjem-ningsprocess, som redan nu gjort en
mängd tidigare säregenheter föga
utpräglade, nästan oigenkänliga.
Ju mera lifvet hastar fram i nutiden,
ju hastigare och lättare utvexlingen af
idéer och produkter gå för sig, desto
mera utplånas också de nationella
gräns-linierna i konsten. Likasom musiken
från begynnelsen är verldsspråk, så är
den nu på väg att uppgifva de genom
särskilda länders egendomligheter
uppkomna dialekterna. Detta är endast
en fördel för alla folk. Ju mera det
ofiras af den nationella
sjelfständig-heten, desto mera vinues i universel
frihet. Denna är det som skall sporra
talangerna och alstra individuel
originalitet på det utvidgade området, i det
man icke längre kan krypa bakom en
medfödd och inrotad nationel
egendomlighet. Ju mindre den enskilde
uträttar med att blott visa sin flagga,
dess mera är han anvisad på
sjelfstän-diga bedrifter. Medvetna om denna
fordran gå de förnämsta andar i vår
tid alldeles ur vägen för det typiskt
nationella eller taga sig för att kopiera
andra folks egendomligheter, hvilket
på nuvarande grad af kosmopolitism
för det mesta lyckas dem särdeles väl.
Det särskildta deltagande, som
knyter sig till att landets barn också
frambringar landets musik, fins icke
mera till. Så får man se ryssar
komponera italiensk musik, italienarne tysk
och tyskar ungersk. Den bästa
spanska musik har gjorts och göres ännu
i Paris. När Sarasate vill vara riktigt
nationel, så vet han ej något mera
karakteristiskt han kan bjuda oss på
än en fantasi öfver motiver ur
»Carmen», som är af en fransk komponist.
Man har nog försökt att finna en spansk
dopattest för det särskilda numret
»Habanera», men till ocb med detta
förmodade spanska hittebarn har man
måst öfvergifva såsom sådant och
erkänna som fransk produkt,
ursprungligen tillhörande Paladilhe. Parisaren
Chabrier har gjort sig berömd genom
sitt ypperliga orkesterstycke Espanna,
Lalo, som har fått sin musikaliska
uppfostran i Lille och just går och gäller
för att vara en erkefransman, slog sig
synnerligast fram med Symphonie
Espag-nole och skref senare ett skandinaviskt
stycke Rhapsodie Norvégienne.
Det kan tagas för afgjordt, att det
i Berlin komponeras flere polska
danser än i Varsjav och att mängden af
musik å la Hongroise är skrifven af
goda tyskar, hvilkas smaknerver sällan
eller aldrig afficierats af »paprika».
Oiäentaliskt komponeras det ju öfver
hela linien från Verdi till Delibes och
Goldmark. När alltså på tonkonstens
område nationella färger träda fram
behöfver det etnografiska intresset alls
icke visa sig så varmt.
Kompositionerna skola i regeln icke vara så
främmande, som det låter; de skola snarare
visa sig som foster af erfarenhet och
medveten anordning af några
vedertagna nationella specialiteter.
Hufvudkontingenten af utländska
komponister, som konserterade i
Berlin för några år sedan lemnade
Norden. Dansken Hartmann, norrmannen
Grieg, irländaren Stanford besökte oss
och bragte med större eller mindre
framgång sina egna kompositioner till
uppförande. Det här är just
tondiktare, som åberopa sig på det nationella
tonspråket från hemmet, men de ha
dock märkt, att egendomligheterna i
deras musik har mindre betydelse för
0S3 än de allmänna egenskaperna. Hur
skulle det också kunna vara
annorlunda, då likväl hvarken skandinaver
eller irländare ha något monopol på
nordisk tungsint tonkolorit! Det faller
sig redan mycket svårt att inom
Norden åtskilja de särskilda tonprovinserna,
men man får alldeles uppgifva gärdet
när det fordras att man också skall
hafva någou mening om de särskilda
dialekternas verkliga äkthet.
Edvard Grieg kallar sig faktiskt den
nationellaste bland de nationella, den
norska kompositionens egentlige
Messias. Han berättar sjelf, att då han
träffade samman med sin landsman
Nordraak »föll det liksom fjäll ifrån
hans ögon» och först genom honom
fick han riktigt syn på den nordiska
folktonen och fann sin egen natur.
»Vi 8ammansvuro oss mot den
Gade-ska, af Mendelssohn påverkade vekliga
skandinavismen och slogo oss med
hänförelse in på den nya väg, hvarpå den
nordiska skolan nu befinner sig.» Detta
låter mycket bra. Det kommer nu an
på om de allra nyaste strängt
nordiska kompositionerna skola kunna
motstå tidens storm lika klippfast som
Gades eller som Mendelssohns uvertyr
»Hebriderna» och hans skotska
symfoni. Hur högt man än skattar Griegs
obestridliga talang, kan man ej
utesluta allt tvifvel om ett och annat af
hans skapelser. Skulle det emellertid
förunnas dem ett långt lif, så torde
efterveriden söka deras lifskraft i
något annat än Grieg sjelf, nämligen icke
i en aldrig så rektificerad skandinavism,
utan i de tema och motiviska
utvecklingar, hvarmed komponisten sluter sig
till det universella tonspråket.
— —
Musikpressen.
Flerstämmig sång:
Sånger för mansröster, H. IX, utgifna af
Sällskapet för svenska qvaitettsåugeng
befrämjande. Innehåll: Valentin, K.: Champagne,
op. 23, ord af William Paterson, tillegnad
Göta P. B. (belönt med andra priset);
Myrberg, A. M.: Utfärd, När sol sjunkit ned
(belönta med tredje priset); Jacobsson, John:
Äktenskapsfrågan, ord af G. Fröding (belönt
med tredje priset). — Utom pristätlan
förvart vade: Jacobsson, John: Dryckessång
(ur op 27); Lindblad, A. F.: Längtan efter
j det himmelska, ord af Stagnelius,
Helsnings-sång, Svensk sång; Lund, L. Aug.: Viuet
och kärleken, ord af G. G. Ingelman;
Myrberg, A. M.: Vårjubel, Ute på fjärden;
Norman, Ludv.: Jägarsång, ord af
Dahlgren, Glädjen, ord af Talis Qualis;
Wallenberg, Aug.: Afdelning 1 ur körcykeln
Jul-I natten, op. 10.
Våra qvartettsångare erhålla, som
man ser, för sin ringa medlemsafgift
här ett häfte af rikt och omvexlande
innehåll, 47 sidor till omfånget.
Valentins »Champagne» upptager i det- |
samma 12 sidor och är metronomiserad
liksom qvartötterna af Lundh, Norman
och Wallenberg, hvarigenom rätta
tempot, efter kompositörens åsigt kan
iakttagas. Af A. F. Lindblads stycken
är »Längtan efter det himmelska» ett
efterlemnadt arbete.
Originalmanuskripten till denna sång och till »Svensk
sång» tillhöra konung Oscar, som ställt
dem till sällskapets disposition. Hans
»Helsningssång»; »Fritt må stormarne
gå», är för den äldre generationen väl
bekant. De sveuska studenterna
bel-sade med denna de danska vid
ankomsten till Köpenhamn den 23 juni 1S45.
Förut tryckt i en utgången samling
har den af förläggaren välvilligt öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
