Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mentarskola åtnjöt han undervisning
till hösten 18G7, då han på inrådan af
dåvarande musikdirektören för
marin-regementet derstädes, numera förste
hofkapellmästaren Conrad Nordqvist
sändes till Stockholm att der fortsätta
sina" musikaliska studier.
Han intogs som elev i Musikaliska
akademiens konservatorium samma höst,
studerade der pianospelning för
professor van Boom och harmonilära för O.
D. Winge, sedermera orgelspelning för
professor Gustaf Mankell och
kontrapunkt samt kompositionslära för
professor Herman Berens.
Efter van Booms död fortsattes
pianostudierna för hofkapollmästaren Ludvig
Norman. Under denna tid uppträdde
Richard Andersson flerfaldiga gånger
vid professor W. Baucks offentliga, af
musik illustrerade föreläsningar i
musikens historia. Musikaliska akademien
hade, som man vet, den tiden sin lokal
i f. d. Kirsteinska huset vid Klara
strandgata, nu förvandladt till Hotel
Continental liksom den smala s. k.
strandgatan till den ståtliga Vasagatan.
Ofta bitiädde han också vid konserter
och matinéer.
Första offentliga uppträdandet å en
större konsert var år 1872, då hr
Andersson på en af hofkapellets
symfonikonserter spelade Beethovens
G-durkonsert. Samma år utförde han vid
minnesfesten öfver aflidua medlemmar
af Musikaliska akademien en konsert
af van Boom och en stor fantasi af
Thalberg.
Efter afslutade studier vid
konservatoriet 1874, då han belönades med
Mazéraka jetonen och akademiens stora
jeton, fortsattes desamma någon tid
hos fröken Hilda Thegerström, som
två år förut efterträdt van Boom som
pianolärarinna i konservatoriets
artistklass.
Om hösten 187(5 reste Richard
Andersson till Berlin, der han först en
vinter studerade pianospel för fru Clara
Schumann och komposition för profes
sor Rich. Wiierst. Följande höst
ingick han som elev vid »Die Königl.
Hochschule für Musik», der han åtnjöt
undervisning af professor Heinrich
Barth i pianospel och af professor
Friedr. Kiel i kontrapunkt. Han
erhöll under denna tid det äiofulla
uppdraget och förtroendet att under det
hans lärare professor Barth var
bortrest på en konsertturné få handleda
dennes elever vid högskolan, och
följande vinter fick han af samma orsak
öfvertaga alla hans privata elever, bland
hvilka hau hade förmån att räkna
prinsessan Charlotte af Sachsen-Meinningen,
prinsessan Victoria af Preussen (båda
systrar till kejsar Wilhelm) med flera
andra af högsta samhällsställning. Det
under goda förhoppningar började
offentliga uppträdandet som pianovirtuos
omöjliggjordes tills vidare genom en i
Potsdam ådragen, mycket svår
vrick-ning af venstra handleden.
I slutet på 1884 återvände han till
Stockholm, der han samma år först
efter sin hemkomst uppträdde
offentligt på en af kungl. hofkapellets
symfonikonserter, då han utförde
Chopin-ska E moll-konserten. Vid en annan
sådan konsert å kungl. operan har han
äfven spelat pianostämman till Hans
von Bronsarts konsert. Flere gånger
har han dessutom uppträdt offentligt,
såsom vid Filharmoniska sällskapets
och Aulinska qvartettens konserter.
Richard Andersson är sedan 1888
gilt med Elin Lagerberg, dotter till
framlidne kommendörkaptenen vid k.
flottan Sven Adolf C.son Lagerberg
och hans äfven aflidna hustru Agnes
Trotzig.
Af sina kompositioner har hr
Andersson offentliggjort en pianosonat,
prisbelönt af Musikaliska konstlörenin- 1
gen. Bland andra hans
pianokompositioner må nämnas en samling
tvåhändiga stycken, hvilka under titeln
»Skuggor och dagrar» blefvo prisbelönta vid
en af denna tidnings redaktion
anordnad täflan i afsigt att erhålla
musik-premie till helårsprenumeranterna. Han
invaldes år 1891 till ledamot af
Musikaliska akademien.
Med allt erkännande och all
framgång han vunuit som utöfvande
konstnär har dock hr Anderssons
hufvud-sakliga verksamhet varit pianolärarens.
Den 15 oktober 1886 öppnade han,
som sagdt, sin musikskola, för hvars
uppsättande och utveckling vi här ofvan
redogjort.
Sedan skolan öppnades har hr
Andersson haft glädjen att se densamma
alltmer förkofras och elevantalet ökas.
Bland biträdande lärare i skolan må
nämnas: fru A. Bergman, fröknarna
A. Ulander och W. Wallin, hrr Hugo
Sedström, H. Hennig och J. Georg
Jacobson, alla i piano, hrr Emil
Sjögren, Knut Bäck och J. Georg
Jacobson i harmonilära samt
konsertmästaren Tor Aulin i ensemblespel, såsom
förut nämnts.
Bland skolans framstående elever må
nämnas: hr Knut Anderson, som hösten
1889 å en symfonikonsert å k. operan
spelade Sgambatis G-moll-konsert och
nu nyligen blifvit anstäld som lärare
vid konservatoriet i Strassburg; hr
Vilhelm Stenhammar, som 1892 spelade
Brahms D-moll-konsert äfven å en
sådan symfonikonsert. Hr Stenhammar
har, som hekant, sedan gjort sig
berömligt känd både som pianist och
komponist såväl i sitt hemland som
utomlands. Vidare må nämnas
fröknarna Hedvig Svenson, Manorita de
Anduaga, Anna Charlie och Astri
Andersen samt hr J. Georg Jacobson,
som på det fördelaktigaste gjort sig
känd både som solist och
ackompan-jatör.
Richard Anderssons musikskola har
allt ifrån sin början varit inhyst i
samma lokal, Brunnsgatan 28 å Norr,
och nyligen har en filial af densamma
upprättats i hr Norbergs välkända
pianomagasin å Söder, 15 S:t
Pauls-gatan.
––S––
Chopin.
Af E\ Hueffcr, efter Karasowski.
(Forts)
,|®S|m hela detta lysande och
sju-dande lif har Chopin skickat
långa och omständliga
berättelser till sina föräldrar och vänner i
hemmet. Dessa bref funnos till för
några år tillbaka. Herr Karasowski
har hållit dem i sin hand och ur
minnet anför ställen ur dem. Nu hafva
de, tyvärr, för alltid gått förlorade
för verlden. Berättelsen om denna
förlust är likaså sorglig, som den
är betecknande. Den 19 september
1868, under det sista polska
upproret, åkte grefve Berg,
generalguvernören, i sin vagn förbi det s. k.
Za-moiski’s hus i Warschau, en ofantlig
byggnad, som var uthyrd i rum och
våningar till de högre klasserna. Från
ett af de otaliga fönstren i denna
byggnad afsköts ett skott mot grefvens
vagn, åtföljdt af några orsinibomber,
utan att dock skada någon. Genast
blef huset omringadt af soldater, och
hvarje manlig invånare bortförd till
fästningen. Kvinnorna tillätos att
lemna det. Efter detta blef hvartenda
stycke husgeråd, ifrån det stora
klädskåpet till barnvaggan, utkastadt genom
fönstret och hopadt till en ofantlig
stapel midt på torget. Under aftonens
lopp tände man eld på alltsamman,
och hvarenda sak blef bränd till aska.
Det ligger någonting af vild råhet
utbredd öfver denna handling af
frås-sande ödeläggelse, mera vidrig
kanhända än någonsin den piaumessiga
grymheten hos en mera civiliserad
styrelse skulle hafva varit. Det
nattliga skådespelet på torget är värdigt
en Salvator Rosas pensel. En
intressant berättelse härom kan man finna
i mr Sutherland Edwards verk: Private
kistor y of the Polish insurrection.
Vetenskapen och konsten fingo vidkännas
hårda förluster vid detta tillfälle.
Sålunda förstördes de äldsta och bästa
handskrifterna af Longinus, hvilka
innehades af en af hyresgästerna, prins
Lubomirski, som höll på att gifva ut
en kritisk upplaga af filosofens verk.
Men det dyrbaraste bränslet vid den
ryska lustelden var kanhända den stora
samling af saker, som tillhört Chopin
och som vårdades och samvetsgrant
förvarades af hans syster. Bland dessa
voro, förutom värdefulla gåfvor af hans
lärjungar och beundrare, hans
fortepiano och hans porträtt af Ary
Schef-fer, hvilket en rysk officer, efter att
hafva noga betraktat det, kastade i
lågorna. Pianots sista stunder
beskrif-ves på följande sätt af mr Edwards:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
