Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redaktor och utgifvare:
N:0 18. fRANS d.JHUSS.
i Telefon: Vasa 619.
NORDISKT MUSIKBLAD.
Stockholm den 14 November 1896.
Alexander Petschnikoff.
>å det konstens firmament, som
höjer sig öfver vår musikverld,
har nyss en dubbelstjerna af
violinister, redan förut lysande öfver
vår horisont, fröjdat oss med sin glans;
en ny stjerna af första storleken har
nu för första gången uppstigit på
detsamma: Viardot och Marteau ha
efter-trädt8 af Alexander Petschnikoff. Det
»entent cordiale», som man nyligen
bevittnat mellan fransmän och ryssar,
kommer dock troligen att öfverflyttas
på oss vis å vis de tre konstnärerna,
så att den sist komne ej alldeles
undantränger de andra i vår ynnest. Den
ryske violinisten befinnes emellertid,
efter intyg från alla håll, vara en
farlig rival för sina konstbröder,
hjeltarne af stråken, och sällan
har en artist så bländat och
hänfört en publik, som
Petschnikoff nyss i Kristiania, der hans
ursprungligen tillämnade två
eller tre konserter måste
utsträckas till fem. Hur han der
blifvit bedömd af kritiken efter
sin första konsert finner man
af hvad Otto Winter Hjelm
yttrade om honom i Aftenposten
och som här må anföras då
det synes oss rätt betecknande,
och det äfven kan vara af
intresse att jemföra omdömena i
de båda nordiska
hufvudstä-derna.
»De förutsättningar,» heter
det, »som man ansåg sig kunna
hysa i följd af det rykte, som
föregick Petschnikoffs
uppträdande här, fick man till fullo
uppfylda. Att tala om bans
bravur är så till vida
öfverflö-digt, som att man redan i
Baz-ziuis »Calabrese», hvari
oupphörligt ställes kraf på
virtuositeten, fick anledning att fästa
sig vid den; men till och med
i detta fyrverkeri af tekniska
svårigheter glömmer man lätt
konstfärdigheten för konstnären, hvilken besitter
en hänförande eld och själ och
uppenbarar detta i ett improviseradt
föredrag, hvari accentuation och
tonbildning äro lika fullkomliga och hvari
man hör tonerna strömma fiån lika
fri och djup stämning som
uppmärksamt öra. Man har så litet att säga
om en sådan konstnärlig förmåga, som
den virtuoser af Petschnikoffs ait
utvecklar; det blefve så som Hanslick
en gång sade om Jenny Lind: »man
har icke ord för att beskrifva en skön,
doftande ros»; det högsta sköna faller
sig så naturligt, som det sköna i
naturen, man förstummas föir öfver det
än man . utgjuter sig i svulstigt ord-
Alexander Petschnikoff.
Expedition: Kungslensgatan 5l>.
Pris: Helår 5 kr. Lösnummer 25 öre. 16. årg.
Annouspris 20 öre pr petitrad.
svall, sådant som insäDda
reklamations-artiklar. Att jemföra Petschnikoff med
andra stora lefvande och döda
violinspelare är också öfverflödigt; han
fängslar och hänrycker nog med sin sköna
ton och sitt bedårande föredrag att icke
behöfva någon skiljedom. Hans
åter-gifvande t. ex. af Bachs »Ciaeonna»
uppenbarar, ensamt det, en så rik
förmåga af karakteristik, en sådan
upparbetad teknik och en sådan spontan
stämning, att det förslår till fördelning
på flere violinvirtuoser, som skulle
kunna locka med att dela hvad som
här är samladt på en hand.»
I en annan artikel framhåller
kritikern konstnärens förundransvärdt
vackra ton, som ovilkorligen hänför,
och finner det i synnerhet vara den
elegiska sången på
instrumentet, som framträder mest
full-s komligt i Petschnikoffs spel.
Alexander Petschnikoff
är född den 8 januari 1873 i
Jelez, guvernementet Orel. Som
son af en simpel rysk soldat
kunde han väl aldrig drömma
om att nå konstens högsta
soliga höjder och blifva en af de
förnämsta personer omhuldad
skydd8ling. Förtjeusten att ha
upptäckt honom och vunnit
honom för konsten tillhör en
medlem af kejserliga operaorkestern
i Moskva, herr Sololarenko.
Denne drog försorg om att den
betydande, hos den blonde
tioårige gossen slumrande talangen
erhöll den omsorgsfullas: e
utbildning vid konservatoriet i
Moskva, och snart utvecklade
sig denna på ett så
öfver-raskande sätt, att hans lärare
vid afgångspröfningen måste
tillerkänna honom första priset
och till belöning för hans flit
öfverlemnade åt honom en
dyrbar violin, visserligen endast
till låns, men hvarmed han dock
på sina konstresor kunde bereda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
