Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig stora framgångar och äfven fick
spela för czaren. Sedermera lyckades
han med hjelp af mäktiga gynnare,
furstinnan Marie Ouroussow i första
rummet, komma. i besittning af den
mycket beprisade violin, som en gång
tillhört den berömde Ferdinand Laub.
Med detta instrument, som den unge
maestron benämner »sin fru», har han
i Ryssland, Frankrike, Tyskland, i
Köpenhamn och senast, som sagdt, i
Kristiania — med ett ord öfverallt —
firat de mest lysande triumfer. Efter
hans första konsert i Berlin för ett år
sedan beprisades konstnären der för
sin fullkomnade, lediga teknik, sin
underbart strålande, stora och mjuka
ton, sin varma känsla och sitt eldiga
temperament, och man har sagt om
honom, att »våra vokalister af
Petschni-koffs spel kunna lära sig att sjunga».
Bekantskap med konstnären ha nu
äfven vi fått göra vid hans första
konsert här i tisdags, då hans spel
väckte formlig entusiasm hos
publiken.
— -#
Vår kyrkomusik.
et är nu hela två år sedan jag
hade anledning skrifva något
»F > om vår kyrkomusik, men man
skall derför inte tro, att
kyrkosångs-frågan eller arbetet på vår kyrkosångs
och kyrkomusiks höjande och
utveckling under denna tid stått stilla. Nej,
långt derifrån! Vår kyrkomusik har
tvärtom aldrig gjort större framsteg
än under denna tid, men äfven här
besannas det gamla ordspråket: »hvad
stort sker, sker tyst». Nå, så alldeles
tyst har det väl ej varit ändå, ty nog
har man då och då i denna eller de
dagliga tidcingarne sett någon liten
notis om kyrkomusikskomiténs arbeten
på vår nya mässa.
Det var, om vi minnas rätt, i
november 1894, som denna komité af
kongl. maj:t utsågs, och först nu — två
år derefter — ligger resultatet af dess
arbete färdigt till begagnande.
Antingen har då denna komité gifvit sig
oförlåtligt god tid med en småsak, eller
också har den deri ej sett någon
småsak, utan — hvad det sannerligen
också var — ett stort och för vår kyrka
vigtigt och betydelsefullt arbete, som,
en gång färdigt, borde kunna bestå i
århundraden. Och man behöfver ej
mer än kasta en flyktig blick i denna
nu föreliggande »nya mässa» för att se,
att den förstnämnda misstanken saknar
all grund. Här föreligger ett verk,
som kanske till och med öfverträffar
de bästa och omfångsrikaste, som
under de sista decennierna sett dagen i
det på detta område så kraftigt
fram-åtsträfvande protestantiska Tyskland.
Komitén har ock härmed oförskräckt
gifvit ett slag, och man må väl
hoppas ett dråpslag, åt alla gamla mögliga
fördomar och en djerf utmaning åt alla
dem, som i en rikare kyrkomusik blott
se det katolska spökets propaganda.
Men hur kommer det sig då, att vi
trots allt konservativt motstånd redan
nu * hafva nått ett sådant resultat,
huru har vår kyrkomusiks nyare
utvecklingshistoria efter en så jemförelso
vis kort strid kunnat taga ett sådant
jättesteg framåt? Svaret ligger nog i
kyrkomusikkomiténs sammansättning.
Se här en närmare förklaring:
Med in vanliga klara blick att
bedöma och välja sitt folk utsåg vår
konung två medlemmar af Musikaliska
akademien, hvilken han sed.iu gammalt
kände, och två ur — föreningen K. S. V.
(Kyi kosångens vänner), hvars
reformatoriska sträfvanden på sista tideu
kommit till hans kunskap. Han hade
närvarit vid vespergudstjensten i Upsala
domkyrka under jubelfesten 1893 och
naturligtvis hört omtalas alla
föregående dylika liturgiska gudstjenster och
dermed ock deras upphofsman,
kyrkoherden Richard Norén (en af K. S. V:s
verksammaste män). Ja, han visste att
en yxa gick och att K. S. V. höll i
skaftet. Hans plan var klar: två
konservativa och två. reformvänner; deraf
bör framgå ett moderat resultat! — 1
Ursprungligen lär konungens val, enligt |
livad som med anspråk på trovärdighet
säges, hafva fallit, utom på hrr
Wen-nerberg, Nordqvist och Norén, äfven
på K. S. V:s ordförande, biskop
Ullman, hvilken doek af blygsamhetsskäl
afstod sin plats till förmån för samma
förenings adjungerade ledamot, kantor
J. Lindegren. Här stodo nu de
akademiske, Wenuerberg och Nordqvist,
emot de reformsträfvande Norén och
Lindegren, och i början lära de olika
åsigterna ganska skarpt hafva brutit
sig mot hvaraudra. Men
reformvännerna kunde gifva skäl, och de
akade-demiska kunde — till all lycka —
Inga skäl, och följden blef den, att de
senare snart insågo hela vigten och
betydelsen af de förres sträfvanden
och så småningom gingo öfver på deras
sida, om de än under hela arbetets
gång dock med kraftig hand höllo igen,
när reformvännerna kanske ville skena
i väg en smula. Häraf framgår nyttan
af en venster och en höger äfven på
andra områden än det politiska. Ja,
so der i korthet förklaringen öfver
huru vi verkligen vunnit denna seger.
Ty det är en seger! Hade komitén
sammansatts af idel »musikaliska
aka-demici», så tror jag ej man fore med
fantasier, ifall man antoge att det hela
resulterat i en retuschering af den
Hæffnerska mässan i nödig
öfverens-stämmelse med nya handbokens
ordalag. Om resultatet af en motsatt
komitésammansättning behöfver
ingenting antagas, då en sådan var så godt
som otänkbar. Vackert att två togos
* Kyrkosängsti-ägan liar väl knappt stått
jni tapeten längre Un sedan slutet af 80 talet.
frän hvardera lägret, och derför —
batten af för konungen!
Emellertid var det ej min mening
att nu ingå på en redogörelse för den
nya mässan, utan ville jag för denna
gång i stället lemna en kort
framställning af K. S. V:s verksamhet under
den sista tiden. Men för denna tid
nings yngre läsekrets torJe först en
kort historik öfver K. S. V. vara
välkommen. Jag påminner då om
prest-sångföreningarnes upp’tomst i de olika
stiften under åren 1889—92, med
uppgift att resa omkiing och genom
sångföredrag i kyrkorna väcka
uppmärksamhet på en god kyrklig sångs
företräden. Behofvet af en
sammanslut-uing mellan stiftsföreningarne
diskuterades vid ett möte i Jönköpiug april
1892, hvaraf följde bildandet af en
Centralkomité, som hade sitt första
möte i Stockholm i december samma
år under ledning af biskop Ullman,
hvilken allt fortfarande står som
Cen-tralkomiténs ordförande. Stadgar
an-togos vid möte i Skara 1893, och vid
ett dylikt i Katrineholm 1895 uttalade
man sig bland annat för upphörande
med eller inskränkning i körernas
ofvannämnda kringresande och
konser-terande — ett interimsmedel, som uu
borde träda tillbaka för mera praktiska
åtgärder. Hvilka dessa praktiska
åtgärder skulle vara framgår bäst af en
redogörelse för Centralkomiténs sista
sammanträde, hvilket egde rum i
Huk-arp nära Jönköping den 15 sistlidne
september. Der upptogs den från
föregående sammanträden dryftade frågan
om sättet att vinna lärares och
kyrko-musicis intresse och medverkan. (Tänk,
att man behöfver väcka intresse för
denna sak inom dessa korporationer!)
Man förordade att till K. S. V:s
öf-ningsmöten inbjuda några i sändei ar
dessa personer och med dem samtala,
sjunga och rådgöra. Ett godt uppslag
tilj ett sådant personligt närmande och
samarbete erbjöde den nya mässans
väntade utgifvande och nödvändigheten
af att anordna möten för att prester,
organister och skollärare måtte
tillsammans genomgå och öfva mässrausiken
i enlighet med de anvisningar, som
lemnas i mässans inledning.
Ett värdigt utförande af mässan
fattades som en hufvuduppgifr, och derför
ville man vid sagda möten framhålla
vigteu af, att körer (om ej andra så
unisona skolbarnskörer) måtte i alla
församlingar bildas för att öfva och
leda mässans melodier. Såsom
önsk-värdt framhölls att de i vissa
församlingar förefintliga blandade kyrko-
körerna skulle träda i organisk
förbindelse med hvaraudra och K. S. V.,
så att man småningom måtte hunna
åstadkomma en sådan organisation, som
i Tyskland sedan flere år egt bestånd.
Vidare beslöts att om möjligt med
första utarbeta en rundskrifvelse,
riktad till prester, organister och
skollärare och innehållande väckande ma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
