Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
all verksamhet ett år före sin död,
hvilken inträffade den 15 mars 1842
i Paris, och hans begrafning firades
med stor högtidlighet. Cherubini var
gift med Cécile Tourette, dotter af en
kammarmusikus, och ingick detta
äktenskap li 93, midt under revolutionens
skräckvälde.
En egenhändig förteckning öfver
Cherubinis verk upptager: 11 stora
Mestor, 2 Requiem, flera delar af
mes-sor, ett Tedeum med orkester, 4
Litanior, 2 Lamentationer, 1 Oratorium,
33 Motetter, Gradualer, Hymner etc.
med orkester, 20 Antiphonier; 13
italienska, 16 franska operor, många
Arior, Duetter o. s. v., inlagda i
operor, 1 ballett, 17 stora Kantater och
annan tillfällighetsmusik med orkester,
77 Romanser, Sånger o. s. v., 8
Hymner och Revolutionssånger med
orkester, flera Kanons, Solfeggier, en
uvertyr, en Symfoni, Marscher och
Kontradansar; 6 Stråkqvartetter, 1 Qvintett,
6 Pianosonater, Sonat för två orglar,
Stor Fantasi för piano m. m.
Biografier öfver Cherubini har man
af Loménie (pstudonym »Homrne de
rien», 1841), Miel (1842), Place (1842),
Piceianti (ital. 1844), Rochette (1843),
Gamucci (ital. 1869) och Bellasis
(engelsk 1874).
Cherubinis C-moll-Requiem, nu
gif-vet af Filharmoniska sällskapet, hade
man senast tillfälle att höra härstädes
på den minnesfest, som gafs i
Musikaliska akademien den 14 januari 1886
öfver Ludvig Norman, hvilken särdeles
värderade detta verk.
Texten till Cherubinis Requiem är
den vanliga latinska dödsmessans, och
dess särskilda afdelningar utgöras här
af 1) Introitus, 2) Graduale, 3) Dies
iræ, 4) Offertorium, 5) Sanctus, 6)
Pie Jesu och 7) Agnus dei. Vid
utförandet af detta verk för tio år sedan
innehöll denna tidning en särskild ar
tikel öfver detsamma Vid detta
tillfälle må anföras Edv. Hanslicks
träffande omdöme om detsamma, hvilket
här meddelas.
Cherubinis Requiem i C moll hör
till de allt igenom ädla och
konstnärligt fulländade uppenbarelser af
»mn-sica sacra», hvilka aldrig böia
hemfalla åt glömskan. Det verkar
visserligen djupare och starkare i kyrkan,
der den högtidligt dystra karakteren
hos denna komposition motsvaras af
en lokal stämning hos åhörarne, men
utförandet i konsertsalen blifver alltid
tillika värdemätaren och diplomet för
den rent konstnärliga makt, som den
kyrkliga insignier afklädda tondikten
i och för sig utöfvar. Verket är bygdt
i stora, enkla proportioner, klart och
bestämdt till sina tendenser,
genom-andadt af äkta skönhetssinne och med
religiös, ehuru ej trångbrcstadt kyrklig
karakter. Den energiske dramatikern
Cherubini blickar omisskänligt fram i
»Dies iræ», men förfaller aldrig till
det operames8iga. Slutande sig till
italiena«e och Mozart, ej så rikt på
uppfinning men mera helgjutet och
stilriktigt än dennes Requiem, bildar
Cherubinis verk ett af de mest
karakteristiska motstycken till J. S Bachs
andeliga kompositioner, mot hvars
rastlösa kontrapunktik och konstfullt
upptornade polyfoni det tager sig ut som
en genom ädel enkelhet verkande
byggnad vid sidan af en med otaliga
spetsbågar, torn och stenarabesker
uppåt-sträfvande katedral. Hela verket
igenom utvecklar Cherubini med
mästarens fria säkerhet sin stora harmoniska
konst utan att någonsin vilja imponera
med konstlade effekter. Ja, med
undantag af »quam olim Abrabæ
promi-sisti», med den traditionelt gifna fugan,
finner man knappt i hans Requiem
någon specifikt »lärd musik». Från
början till slut klingar den fylliga
fyrstämmiga kören, ingen solosång (eller
soloqvartett såsom i Mozarts Requiem)
afbryter den majestätiska tonströmmen,
intet instrumentalsolo orkesterns
allvarliga samklang. En stor
allmänkänsla besjälar denna dödsroessa. Den
individuella smärtan öfver en oss kär
afliden träder alldeles tillbaka för idén
om en allas eviga ro och en sista dom
öfver alla. Cherubinis Requiem når
liksom dikten sjelf sin höjdpunkt i
»Dies iræ»; med gripande åskådlighet
förkroppsligar här tondiktaren den idé
menniskor under årtusenden haft om
en verklig yttersta dom efter
verlds-undergången; basunstötarne och det
verldsförstörelsen tecknande
gongongslaget verka här med förfärande kraft.
En himmelsk frid ligger öfver de
långsamma, känsliga satserna, såsom »Tu
su8cipe» och »Pie Jesu», utan att
någon sentimental pjunkighet verkar stö
rande. Gripande skön är i synnerhet
den sist nämnda satsen. Detta
Requiems bortdöende slut, som skildrar
ett småningom försvinnande af all
lifs-kraft och ingåendet i den eviga hvilan,
tillhör Cherubini ensam och kröner
hans Requiem till ett verk, som efter
Schumanns yttrande «står utan like
här i verlden».
—^–––
En nordisk musikfest vid
Stockholmsutställningen 1897.
4|(S/)en 4 sistlidne oktober hölls,
så-som vi redan förut i korthet
omnämt, å Musikaliska akademien
härstädes ett möte af ett 30-tal personer,
intresserade för anordnandet af en stor
nordisk musikfest vid den blifvande
Stockholmsutställningen. Vid samman
komsten tillsattes en komité, med
npp-drag att närmare utreda och förbereda
frågan och i denna komité invaldes
hrr underståthållaren von der
Lancken, ordförande, kammarherren Buren,
förste hofkapellmästaren Nordqvist,
hofkapellmä8taren Henneberg, director
musices Hedenblad, d:r Svedbom,
direktören O. Samson, doktor Myrberg
kamreraren J. May och professor
Hallström .
Tanken att anordna en musikfest
liknande den i Köpenhamn 188^,
framkastades först af kammarherre Burén
och kamreraren May och har vunnit
liflig anklang inom våra musik kretsar.
Otvifvelaktigt skulle också en dylik
fest, på samma gång den vore ett
återgäldande af danskarnes artighet
vid nämda tillfälle, bli en synnerligen
stor dragningskraft till utställningen.
Man måste emellertid bereda sig på
att öfverviena de stora svårigheter,
som nödvändigt komma att ställa sig
i vägen innan definitivt beslut fattas.
Ett kostnadsförslag har uppgjorts
med det resultat, att företaget kan
realiseras om blott en stark ekonomisk
rygg kan erhållas. Man har beräknat
den garanti som erfordras till omkring ’
15 å 20 tusen kr. En hel del redan
beslutade anordningar vid
utställningen liksom först och främst
utställningen i sin belket ha starkt
engagerat våra mecenater och kapitalister,
men icke desto mindre har detta nya
projekt mötts af sympatier, och en
betydande del af garantibeloppet har
redan under hand tecknats.
Den andra vigtiga frågan är
lokalfrågan. Utställningens
förvaltningsutskott har med största välvilja mött af
komiterade gjord hemställan i ämnet
samt förklarat sig villigt att för
festen upplåta trädgårdshallen.
Utskottet har vidare förklarat sig villigt att
inlägga trägolf i hallen, hvilket
strider mot det ursprungliga programmet.
Emellertid återstå ännu en del
punkter att afgöra. Slutligen är man ej
fullt säker huruvida lokalen fullt
lämpar sig till konsertsalong; den är
nämligen 70 fot lång och blott 18 fot
bred, men ganska hög. Bäst vore
naturligtvis, om man kunde erhålla en
särskildt för ändamålet uppförd
byggnad, men en sådan skulle bli ganska
dyr.
Man torde dock kunna hoppas att
i vårt land verldsbekant såsom
musikaliskt, en eller flera för musiken
intresserade personer skola vara villiga
att härför göra en pekuniär
uppoffring. Vid den stora sångarfesten i
Kristiania förliden vår uppbyggdes en
särskild konsertsalong, rymmande 6,000
personer och som kostade omkring
30,000 kronor, uteslutande insamlade
genom bidrag från intresserade
personer.
Att bestämma omfånget för festen
har inom den stora komitén
uppdra-gits åt hrr Nordqvist, Henneberg,
Svedbom och Hedenblad. Den är
emellertid i alla händelser afsedd att
omfatta orkestermusik, vokal- och
instrumentalmusik samt dessutom
kammarmusik och sång. Programmet skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
