Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kanske nationalmedvetandetblifvit stärkt
genom Bayreuth, och hade hans fru
senare stått gent emot en af detta
medvetande fylld publik, så hade hon
mått underlåta månget experiment.
Men nu har Wagners sorgebarn, hans
tyska festspelhus, blifvit en
mönsterteater för amerikanare, engelsmän och
fransmän!
Festspelen i somras saknade liksom
förut den stora, enhetliga karakteren
och upplöste sig i en rad af lyckade
och misslyckade enskildheter, men de
egde dock något, som fördelaktigt
utmärkte dem framför de föregående allt
sedan 1888. Hade kanske dock
varnande stämmor, som man till det yttre
föraktade, inträngt i Wahnfrieds
helgedom? Byktena att de Rezke skulle
sjunga Siegfried och Lassalle Wotan
hafva icke bekräftat sig; man hörde i
hufvudpartierna utom fru Gulbranson
nu endast tyska sångare; och
»Bay-reuthertempot» var försvunnet,
tidmåtten utfördes enligt Wagners föreskrift,
den man äfven i öfrigt mera sträfvade
att följa. Föreställningarne fingo
der-igenom en ärligare karakter än de
föregående åren, och det var framför allt
detta som utmärkte dem. Måtte man
fortfara i denna anda! Festspelen
skola då finna deltagande äfven hos
dem, som visserligen tro på fru
Wagners ofelbarhet lika litet som på
påf-vens, men scm i stället hafva bevarat
det Wagnerska konstverkets ideal rent
och oförfälskadt i sina hjertan. De
äro visserligen blott få, men som
bekant är det öfverallt blott få, som
slutligen behålla rätt och åstadkomma
någonting fruktbart, icke den stora
osjelf-stäudigt eftersägande massan. Bayreuth
skall alltid hafva tre stora företräden
framför andra teatrar: det underbart
stilfulla huset med sin förtäckta
orkester, möjligheten att utsöka de
framställande krafterna efter eget val, samt
slutligen oberoendet af vanliga teatrars
alla möjliga arter upptagande
repertoar. Lyckadt och misslyckadt
kommer nog äfvsn i framtiden att omvexla.
Måtte det lyckade få en allt starkare
öfvervigtl En sak, nämligen den enkla
storheten, den äkta hänförelsens flykt,
kan visserligen blott återskänkas åt
festspelen af en person, nämligen ett
väldigt, alltomfattande och oafbängigt
snille! Vi kunna hoppas att han
kommer, men vi kunna icke förebrå någon
derför, att han ännu icke är här.
Alltså — låt oss hoppas!
Men vi kunna göra ännu mera än
att dådlöst hoppas. Om vi begära af
Bayreuth att det skall vara ärligt emot
oss, så måste vi också vara ärliga i
vårt förhållande. Ofta har det händt
mig, då jag inför festspelens vänner
och gynnare yttrat mig öfver Bayreuths
brister, att jag funnit det
fullständigaste medhåll, som dock genast åtföljts
af deu nästan ängsliga bönen att för
all del icke yttra min åsigt offentligt,
enär man vore skyldig Wagners minne
och namn att icke röra vid festspelen
och upptäcka deras ofullkomligheter
för allmänheten. Hellre tiga än
äfven-tyra föreställningarues bestånd! En af
de mest bekanta Bayreuthianerna, till
hvilken jag hade öfversändt min bok
»Ueber das Dirigiren», tillskref mig,
jemte en bön att icke nämna honom,
bland annat följande: »Måste det
komma derhän — tyvärr fruktade jag det
länge — att bristerna i Neu-Bayreuth
en gång skulle skoningslöst blottas? ...
De.t gör dock ondt att efter ett dussin
år en invigd skall uppträda på detta
sätt. . . . Bayreuth måste vi trots allt
hålla högt.»
Ännu tydligare uttalas den sista
satsens mening af en spirituel
österrikisk skriftställare i en redogörelse
för nyss nämnda bok. »När en man
sådan som Weingartner nu uppträder
med klander, så arbetar han icke för
vännerna utan för motståndarne. Här
måste vi framför allt beundra, vi som
äro mäktiga af beundran. Denna
in-sigt är vigtigare för världen än kritik.»
Skulle Bayreuth verkligen ensamt
för sig få taga i anspråk detta
»omnia admirari»? Jag vänder mig nu
icke till de hysteriska lofsångarne i
fru Wagners följe, utan till allvarliga,
Wagners lifsverk troget hängifna män,
till hvilua jag äfven räknar de båda
nyss citerade. Tron I verkligen att I
hedren vår mästares minne och
befor-dren hans sak, om I viljen beundra
eller dölja de nuvarande festspelens
alla brister? Tron I icke att I just
derigenom drifven Bayreuth till
förfallets brant? Stora berg kasta sin
skugga långt fram på ängen, och stora
händelser kunna draga efter sig dystra
följder. Betänken hvilken vrångbild,
som uppstod af Jesu lära; då
hufvu-det fattades föllo lemmarne i sär. På
samma sätt är det alls icke underligt
att ett osäkert sökand^ trädde i stället
för klar bestämdhet, då mästaren Wag
ners väldiga vilja icke mer kunde verka.
Helt visst vilja vi hålla Bayreuth högt
och använda all kärlek och kraft på
att bibehålla festspelen. Men vi vilja
icke gonom falsk beundran och feg
förtegenhet lägga hyende under
villfarelsen, t}’ derigenom blifva vi
helgedomens fiender och skändare!»
* #
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
