Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Galaspektaklet å k. operan den 21
sept. nnder kungajubileet erbjöd
anblicken af en salong, så lysande och
praktfull, att väl aldrig dess make
förekommit i svensk teatersalong.
Fonden af salongen var förvandlad till en
stor kunglig loge, den vanliga kungl.
logen upptagen af diplomatiska kåren,
parkett och första raden strålade af
glänsande uniformer och ordnar samt
eleganta, juvelprydda toaletter. Vid
konungens ankomst uppspelades af
hofkapellet under förste
hofkapellmä-staren Nordqvists ledning eu af
honom komponerad ståtlig Festmarsch,
hvari äfven framskymtade de norska
och danska ~ folksångerna, »Ja, vi
elsker» och »Kong Christian».
Derefter började hr Wilh. Peterson-Bergers
för tillfället diktade och komponerade
festspel med introduktiou i form af
en festmarsch med motiv ur operan,
särdeles dess slutakt, ett verkligen
utmärkt musiknummer. Innehållet är
följande: l:a akten. En grotta på en
fjelltopp; genom öppningen synes i
rödgul belysning ett fjell-landskap.
Saga sitter spejande på eu klippa.
Svea träder upp till henne, bedjande
om råd för den fest hon vill fira för
drotten i Svithiod. Saga säger henne
att i en fjerran skog ligger en
yngling försänkt i trollsömn; likaså på
ett skär i hafvet eu mö. Dem måste
hon väcka genom att gissa trenne af
de många namn, som de bära. När
de sedan af Svea införas inför dritten
för att hylla honom, »då skall
glädjen glamma, då får festen glans».
(Ynglingen är en symbol
afhandlingskraften i framåtskridandets och
lifs-förädliugens tjenst, mön en bild af
skönhetslängtan och idealitetssträfvan.
Båda symbolisera de nya krafter och
den förmåga till fortsatt utveckling på
en högre nivå, som folket under
drottens styrelse vunnit och samtidigt —
såsom i fjärde bilden framhålles —
folkets själ och folkets hjerta, hvilka
inför drottens tron skola förena sig i
tack för dess nya krafter).
2:a akten. Skog med en hydda och
landtbruksredskap till höger; till
ven-ster ligger en yngling sofvande under
en gran. Tomtar uppträda dansande
och omgifva honom, sång af
skogsan-dar höres bakom scenen. Svea
framträder och nämner i galdrar eller
be-svärjelsesånger ynglingen vid namnen
Kämpe, Höfding, Hjelte, medan
natu-andarne genom sång vilja hålla honom
qvar i sömnen men besegras vid sista
namnet, som väcker honom, hvarefter
han följer Svea. 3:e akten. Haf
med en klippa, på hvilken en mö hvilar.
Agirs döttrar simma i vågorna. Svea
kommer i en båt med rödt segel till
skäret och kallar mön med namnen
Vif, Sångmö, Valkyria. Vid hvarje
söker Ägirs döttrar qvarhålla henne,
vid tredje namnet vaknar hon och
stiger i Sveas farkost. (Trollsömnen
skall vara symbol af folkets omedve-
tenhet om de nya krafter, som slumra
i dess själ och hjerta; gissandet af
namnen är bilden af det förlopp,
hvari-genom folket blir medvetet om
desamma).
4:e akten. Fornsvensk kungasal,
upplyst af väggfacklor. Drotten och
drottningen sitter i högsätet, omgifna af
tärnor och hoffolk. Vid fondöppningen,
hvarigenom man ser ett landskap med
i månljuset glittrande vatten, står en
härold. Drotten frågar tre gåoger hvad
han ser. Till sist ser han Svea med
ynglingen och mön. De träda in och
hylla drotten och drottningen.
Folket instämmer och sköldmör uppföra
en dans.
Innehållet är fyndigt och poetiskt
tänkt, om än symboliseringen ej tål
djupare granskning. Handlingen i
pje-sen är dock mycket stillastående och
sömntyngd. Texten i allittererad
edda-stil är mycket förtjenstfull, dikten ledig,
kraftig och poetisk. Musiken i Wag
ner-stil innehåller flere vackra
melodiska strofer samt vittnar om stor för
måga att behandla orkestern och
effektfullt blanda dess klangfärger. Som
ledmotiv användes vid Sveas
uppträdande »Du gamla, du friska» och »Ur
svenska hjertans djup», när det talas
om drotten. Dialogen mellan Saga och
Svea, liksom den senares låuga
väck-ningsmonologer, verka tröttande; bästa
musiken finna vi i tomtarnes balett
och kören samt sista aktens slutscen.
Ynglingens och möns (melodiskt lika)
utrop i det de följa Svea utgör också
en verksam musikalisk stegring. Som
ett förstlingsverk för scenen är detta
fe3tspel särdeles aktningsvärdt och
lof-vande, helst om komponisten kan
frigöra sig från Waguer-imitationen.
Utförandet förtjenar beröm. Fru Östbergs
sång klingade präktigt i Sagas parti,
fru Linden var en ståtlig Svea med
vackert dramatiskt sångtöredrag. Hr
Ödmann och fröken Thulin äfvensom
hr Sellergreu och härolden voro väl
på sin plats med sina mindre partier.
Efter »Sveagaldrar» kom en vacker
tablå, visande konungens bröstbild,
bekransad af genier i höjden, medan
krigare och sköldmör med blixtrande svärd
och genier med palmqvistar och fanor
vid tonerna af folksången bragte
konungen en jublande hyllning, hvari
publiken instämde.
Fru Sigrid Arnoldsons gästspel
började under jubileumshögtidligheterna
och kan anses ha fortsatt desamma. ,
Vi ha förut nämnt hennes uppträdande
i »Migcon». Under hennes förra
gästspel påpekade vi hennes ypperliga,
dramatiskt måttfulla framställning af
Violetta i »Den vilseförda», som äfven nu
inbragte henne rikt bifall. Som
Ro-sina är hon förtjusande och sjöng med
mästerskap Dinorah arian, hvars inlägg,
likasom den extra gifna Echo-sången,
dock icke passar i stycke med det hela.
Rossinis kvicka buffa upplefde nu 2U0:e
föreställningen på k. operan. Fru Ar-
noldsons Lakmé är också en triumf för
den intagande sångerskan, som jemte
sin briljanta koloratur excellerar i
dramatiskt uttrycksfullt och känslovarmt
spel. Rösten kan hos henne ibland
detonera och oscillera, men hennes
sångkonst är beundransvärd, hennes
framställning alltid fängslande.
Dramatiska teaterns festpjes,
»Mäster-lotsen», med musik af Ivar Hallström,
ha vi ej haft tillfälle att göra
bekantskap med.
På Arenateatern ger »Lyckoflickan»
goda hus. Audrans musik är till många
delar ovanligt god operettmusik, och
sällan erbjudes i operetten sådana
utmärkta sångkrafter som i denna fru
Norries och hr Carlanders. Hr
Strömberg är ytterst skrattretaude som
fursten, och äfven fröken Lindenau, den
läspande, älskogssmäktande prinsessan,
är på sin plats. Orkestern skötes väl
under hr Halidéns direktion.
Från in- och. utlandet.
Kungl. operan. Eu repris af
»Muntra fruarna i Windsor» forberedes med
hr Elmblad som Falstaff. Detta blir
hans första uppträdande i någon rol,
sedan han tillträdde
regissörsbefattniu-gen vid k. operan.
Komité i teaterfrågan. Då de
bestämmelser, som af k. m:t meddelats
beträffande verksamheten å de k.
teatrarna samt dessas fasta och lösa
egendom endast gälla intill slutet af det
spelår, under hvilket den nya
opera-byggnaden varder färdig, har k. m:t
nyligen uppdragit åt en komité att
under iakttagande af de vilkor, som
enligt riksdagens skrifvelse den 14 maj
1889 blifvit fästa vid beviljandet af
det ordinarie anslaget till k. operan,
inkomma med yttrande och förslag i
fråga om sättet för uppehållande efter
förenämnda tidpunkt af verksamheten
å de k. teatrarne, dervid hänsyn
jem-väl bör af komitén tagas till det
förhållande, att dramatiska teaterns
nuvarande byggnad är af den
beskaffenhet, att densamma ej vidare lämpligen
bör användas för teaterverksamhet.
Till ordförande i komitén har
förordnats kabinettskammarherren O. H
R. Printzsköld och till ledamöter
hof-intendenten C. A. K. Almlöf,
öfver-ceremonimästaren, friherre C. Carlsson
Bonde, t. f. chefen för k operan,
kammarherren A. O. G. Burén, förste
hofkapellmästaren C. Nordqvist,
öfver-bibliotekarien, grefve C. J. G.
Snoil-sky, sekreteraren vid Musikaliska
akademien W. Svedbom, godsegaren W.
Walldén och hofrättsrådet Th. Westrin.
Jubileumsmusik. Festerna vid
konung Oscars 25-årsjubileum som regent
togo sin början fredagen den 17 sept.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
