Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
! 44
I____________________________________________
Stradivarius. Naturligtvis ljöd det från
denna vida vackrare.
Tybnsch stod som fallen från skyarna,
när förste kapellmästaren plötsligt
slutade med sitt spel och affärdade honom
med de orden:
— Det är bra! Ni är antagen. Vid
tillfälle kan ni skaffa er ett bättre
instrument.
Aloys och Elsa föra en lycklig stilla
tillvaro. Aloys är pensionsberättigad och
hyser ingen otillfredsstäld önskan längre.
Men Elsa drömmer ibland, att hennes
onkel dött och testamenterat Aloys sin
Stradivarius.
––C
Sferernas harmoni.
Härom har en förfrågan ställts till
oss af en brefskrifvare, som yttrar sig
sålunda.
»Jag läste för några dagar sedan i
1883 års Musiktidning om »Sferernas
musik», som ju påstås ega rum.
Tonerna äro dock så djupa, att
människo-örat ej kan uppfatta dem, hvilket är
helt klart. Men toner äro blott
sväng-ningsrörelser (= vågor) i ett medium.
Hvilket är nu mediet för de toner
himlakropparna gifva? Det är etern, detta
tina, ovägbara ämne, hvaraf världsalltet
är uppfyldt. Således skulle de nämnda
tonerna vara vågrörelser i etern.
Fysiken lär oss dock, att vågrörelser i
etern är = ljns. Hur skafl man nu
bevisa sferernas musik?»
Ja, det vore verkligen intressant att
få ett fullgiltigt bevis på att
»sferernas musik», detta Pytagoras’
fantasifoster, existerar, men ett sådant bevis
anser sig Red. ej kunna prestera —
och ingen annan lär heller kunna göra
det. Ty svårt tor det blifva att kunna
beräkna hvad ljudverkan, som kan åstad
kommas af planeternas rörelse i
världsrymden, med hjelp af vår erfarenhet
om tonbildningen i ett luftmedium.
Vi låta emellertid frågan vara öppen
för den, som tror sig kunna lämna oss
svar derpå Skulle en »sferernas
harmoni» eller musik existera, så torde
der. snarare kunna få kallas disharmoni
eller kakafoni. Pytagoras’ sju planeter
kunde möjligen anses bilda ett ackord,
af hvilket »själarne efter döden» skulle
kunna ha en himmelsk musiknjutning,
men lägger man nu till de stora
planeterna de omkring 450 småplaneter,
som existera, + planeternas månar, så
måste en konsert af alla dessa svängande
kroppar vara storartad, ehuru säkert ej
i utseende på välljud efter vår
uppfattning — ej ens för ett öra, vandt
vid nutidens orkestermusik.
Men huru skulle det organ vara
be-skaffadt, som kunde uppfatta och njuta
af denna sferernas konsert?
Se der en fråga, ej mindre svår att
besvara.
Från scenen och
konsertsalen.
Kungl. operan. Mars 1, 4, 7. Thomas:
Mignon: (fru Linden; Philineffrk. Fernquist,
deb.; Lothario: hr Forsell; ’/s Wilh. Meister:
hr Ödmann). — 2 Gounod: Faust
(Margareta: fru Frödin-Lindherg; Faust hr Lemon).
— S. Vermländingarne (299:de gång.) — G.
Mozart: Don Juan. — 9. Bizet: Carmen.
— 11, 13 Au b er: Den stumma frän Por- j
tici (Fenella: frök. .Strandin; Elvira: fru
Östberg; Masaniello, Alfonso, Pietro, Borella,
Lorenzo, Selva: hrr Lemon, Strandberg,
Sel-lergren, Söderman, Malmsjö, Lejdström). —
12. Gluck: Orfeus; Mascagni: På Sicilien.
— 14. v. Flotow: Martha.
Musikaliska akademien. Mars 8, 10. Fil
harmoniska sällskapets 2:a abonnementskon- |
sert; J. S. Bach: Jobannes-passion. Solister:
fru D. Edling, hrr Sal. Smith, Wilh. Klein,
O. Lejdström, en musikHlskare. Biträdande: j
kgl. hofkapellet, dir. Alb. Lindström (vid
orgeln) Dirigent: hr. W. Stenhammar. — 14.
Ossip Gabrilowitschs l:a konsert.
Vetenskapsakademien. Mars 7. Frök. Tora
Hwass’ 2:a musiksoarö. Biträdande: kon- i
sertm. Tor Aulin, dir. Ax. Bergström, prof.
Fr. Neruda. 1. Dvorak: Pianotrio, F moll
op. 05; 2. Beethoven: Pianosonat, Ass dur
op. 110; 3. Schumann: Pianoqvartett, Ess
dur op. 47. — 11. Fru Dagmar Möllers
2:a Svenska Romance-afton. Biträdande:
ken-sertm. Tor Aulin, hr Wilh. Peterson-Berger.
Fru Lindens soaré på kgl. operan
d. 1 mars gafs naturligtvis för fyld
saloDg och under stora ovationer för
publikens gunstling. Man kunde väl
betvifla, att lilla Mignons sopranparti
och rol skulle lämpa sig för fru
Lindens ståtliga figur och mezzoröst, men
en och annan omläggning af
sångpartiet gjorde att konstnärinnans såväl
vokala som dramatiska talang bragte tvif- i
len på skam, och Mignon blef för henne
en ny triumf. För en detaljerad
framställning af prestationen sakna vi
utrymme. Hr Ödmann, hvars jubileum
nyss förut inträffat, gaf i Wilhelm
Meisters rol ytterligare glans åt
aftonens festlighet. Ny var i Lotharios
rol hr Forsell, h vars ypperliga röst och
väl beherskade föredrag gjorde särdeles
god verkan. Debutanten, frök.
Fern-quist, var som Philine ej fullt mäktig
den koloratur som tillhör dennas
sång-parti och inlade ej nog abandon i den
koketta aktrisens personlighet, men
torde framdeles komma att bättre lösa sin
uppgift.
Efter fyra års hvila har Aubers »Den
stumma» återupptagits, senast gifven
här i jan. 1894 med fru Linden som
Fenella. Fröken Strandin vid
balletten innehade nu detta parti och
lyckades dermed rätt bra. Hr Lemon sjöng
nu, såsom förut, Masaniello och är i
denna rol, såväl hvad sång som
dramatisk framställning beträffar, mycket
tillfredsställande. Elvira har i fru
Östberg, som nu efterträdt frök. Karlsohn,
en förträfflig representant, likaså Pietro
i hr Sellergren. Operan utfördes i sin
helhet berömvärdt under hr Hennebergs
ledning.
Betrakta vi konserterna under
månaden till dato står bland dem
Filharmoniska sällskapets främst med Joh. Seb.
Bachs »Johannes passion» på
programmet, två gånger gifven för fullt hus.
Ehuru ej på samma höjd som hans
»Matheus-passion», innehåller dock
äf-ven’ detta verk många storslagna och
vackra nummer. Till de storslagna bör
främst inledningskören, som dock är
något lång och tröttande samt äfven
svår att utföra med sina löpande
sex-tondelsfigurer. Körerna äro annars af
mindre omfång, undantagandes
slutkören. Af ariorna framstå i synnerhet
fru Edlings sköna alt-aria »Det är
full-komnadt» och hr Salomon Smits
märkliga bas-aria »Fram, I ångestfylda
själar» med körinsatserna .oHvarthän,
h varthän?». De inflätade koralerna
höra till de njutningsbaraste numren.
Till dessa ha svenska psalmbokens text
användts. Samtliga solister, af hvilka
hr Wilh. Klein innehade Evangelistens
stora parti, hr Smith Jesu, hr O.
Lejdström Pilatus’ och Petrus’ samt fru
Edling sopran- och altpartierna, fyllde
berömvärdt sina platser, och det stora
verket fick under hr Stenhammars
ledning det bästa utförande, hvilket också
genom publikens bifall vid slutet af
konserten vann erkännande. Konserten
bevistades af konungen, hertiginnan af
Dalarne samt hertig Carl med gemål.
De öfriga konserternas omnämnande
måste uppskjutas till ett följande
nummer.
Från in- och utlandet.
Prof. Julius Günther var den 1 mats,
då han fyllde 80 år föremål för en rik
och hjertlig hyllning. Den första fick
han emottaga, då han på morgonen
infann sig i sitt lektionsrum i
Musikaliska akademien, hvilket af elever
var pryd1: med blommor, flaggor och
grönt. Efter ett tal af en bland
eleverna öfverlemnades honom från dem
till ett minne en vacker parianstaty,
framställande en amorin vid lyran
Derefter anlände konservatoriets
lärare, hvilka efter ett varmt hyllningstal
af d:r V. Svedbom till prof. Günther
öfverlemnade en akvarell af Ottilia
Adelborg återgifvande honom sjelf vid
pianot, omgifven af sin kusin och ac
kompanjatris frök. Eugenie Claéson
samt fru Dina Edling och
operasångaren John Forsell. Vid 1-tiden
anlände till hans bostad en deputation af
operans styrelsemedlemmar och artister
anförda af kammarherre Burén, som
med ett tal förärade honom en
prydligt textad adress i praktband. En
annan dylik öfverlemnades honom af
dir. Hj. Håkansson, hvartill lemnats
bidrag af forna elever, hvilka 31 till
antalet undertecknat adressen med sina
namn.
En tredje adress med en af blom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
